han tillbragte sina återstående lefnadsår i näringsbekymmer och ett sträfsamt arbete för dagligt bröd. Den orätt, han ansåg sig ha lidit, närde hos honom mot konungen en förbittring, som följde honom genom lifvet, och hvilken han bl. a. tillfredsställde genom att vid riksdagarna vara verksam för oppositionens intressen. Hans efterlämnade papper andas et bittert hat mot hans kunglige förföljare, i hvilken han dessutom, i följd af sina politiska grundsatser, såg en af fädernelandets farligaste fiender. Död d. 13 jan. 1805. — Gift 1 : i hemligt äktenskap med Gustafa Charlotta Strömfelt och 2 : 1756 med Sara Maria Hall. <img l>

2. Crusenstolpe, Magnus Jakob, skriftställare. Född d. 11 mars 1795; den föregåndes sonson och son af vice presidenten i Göta hofrätt Johan Magnus Crusenstolpe och Kristina Charlotta Nymansson — Liksom far och farfar, i hvilken senares hus C. tillbragt sina barnaår, valde han juridiken till lefnadsyrke och antogs, sedan han vid Lunds universitet, efter tre års studier, aflagt examen för rättegångsverken, 1814 till askultant i Göta hofrätt. Hans anställning i expeditionsutskottets kansli under riksdagen 1817—18 och samtidiga utnämning till kanslist i justitierevisionen föranledde honom att 1820 öfvergå från Göta till Svea hofrätt, i hvilken han sistnämnda år undfick häradshöfdingefullmakt och befordrades till adjungerad ledamot. — Tillförordnad lendssekreterare i Skaraborgs län 1821—22, där han hade en gynnare och vän i vice landshöfdingen C. Ehrenborg, hvilken, då han 1823 valdes till riksens ständers justitieombudsman, antogs C. till sekreterare i justitieombudsmansexpeditionen. Åter entledigad från denna befattning af justitieombudsmannen Törnebladh vid Ehrenborgs i sept. s. å. timade död, förordnades C. 1824 att förvalta ett revisionssekreterareämbete och befordrades året därpå till assessor i Svea hofrätt, från hvilket ämbete han tog avsked 1834. — Af naturen i flera afseenden rikt utrustad, skulle C. i hvilken ställning som helst blifvit bemärkt; omständigheterna gjorde honom för en till till en märkvärdig man om också på bekostnad af hans lifs lycka. Såsom utgifvaren af den konservativa tidningen Fäderneslandet 1830—33, hade C. i hög grad vunnit konung Carl Johans ynnest. Några förhoppningar, som slogo fel — några missräkningar, dem hans hetsiga inbillning förstorade, förvandlade honom i ett ögonblick från en lofsjungande beundrare till den bittersta fiende och gjorde honom för all tid till en skoningslös häcklare af Carl Johan och hans regering. Från 1834 uppträdde han med en alldeles egen memoarlitteratur under olika titlar, såsom: Skildringar ur det inre af dagens historia (De frånvarande och De närvarande), 1720—1772—1809; Portefeuille, Historisk tafla af f. d. konung Gustaf IV Adolphs första lefnadsår; Ställningar och förhållanden behandlade i bref. Några yttranden i det andra af dessa bref ådrogo honom en tryckfrihetsprocess, som slutade med att C. 1838 dömdes till tre års fängelse på Vaxholms fästning. Hans fängelsestraff utöfvade emellertid intet synbart hinder i hans skriftställareverksamhet. Han utgaf därunder flera skrifter, bland sannat flera nya häften af »Ställningar och förhållanden», hvilken skrift, slutligen förändrad till månadsskrift, han fortsatte ända till sin död. I närmaste samband med den nämnda memoarlitteraturen stå C:s historiska skildringar och romaner: Morianen eller Holstein-Gottorpska huset i Sverige: Carl Johan och Svenskarna; Huset Tessin under enväldet och frihetstiden, m. fl., i hvilka en blandning af sanning och dikt lämnar läsaren i ovisshet om det varit författarens afsikt att underhålla eller rent af mystificera. — Som stilist intager C. i vår litteratur ett af de förnämsta rummen. Hans stil är i hög grad formfulländad, och episoder hafva flutit ur hans penna, som med allt skäl kunna kallas klassiska. Det oaktadt är han framställningssätt tämligen stereotypiskt och blir understundom alltför sirligt och retoriskt. Det lämpade sig för öfrigt bäst för memoaren, mindre väl för den rent episka arten, för hvilken han saknade tillräckligt klar objektiv uppfattning. Många af hans öfver bortgångna samtida tecknade Dödsrunor, i synnerhet de, till hvilkas utförande han gick med välvilja och kärlek, åro ock verkliga mästerstycken, så i form som färgläggning. Död d. 18 jan. 1865. — Gift med Sofia Palmstruch. 3. Crusenstolpe, Johan Fredrik Sebastian, ämbetsman, skriftställare. Född d. 25 aug. 1801; den föregåendes broder. — Från krigsskolan på Karlberg ingick C. 1818 som fänrik på Andra lifgardet, vid hvilket regemente han utnämndes till löjtnant 1824. Men redan följande året, sedan han på egen begäran erhållit afsked ur krigstjänsten, begaf han sig öfver till Grekland, där han under general Fabvier kämpade mot turkarna, hvartefter han ställde sin färd till Tripolis och erhöll anställning som privatsekreterare hos svenska generalkonsuln därstädes, Gråberg. Sedan han äfven innehaft en dylik plats hos generalkonsul Anckaloo i Brasilien, utnämndes han till konsulatsereterare i Marocko 1842. 1847 blef han t. f. konsul och 1858 generalkonsul i Alger. 1860 chargé d'affaires och generalkonsul i Lissabon, utnämndes han 1866 till ministerresident därstädes. Död ogift d. 23 juli 1882 under ett besök i Stockholm, och med honom utslocknade ätten på manssidan. Inom fäderneslandet är C. egentligen bekant såsom öfversättare af Koran 1843. Cruus, Jesper, härförare. Födelseåret obekant. Son af ståthållaren på Tavastehus, lagmannen i Österbotten, Matts Larsson och Anna (Leijon). — Uppfostrad till krigare, blef han 1601 ryttmästare för en fana finska ryttare och utnämndes fyra år därefter till ståthållare på Revlas slott. Sedermeraa blef han lagman i norra Finland 1606, ofverste för finska krigsfolket 1608 samt öfverstebefallningshafvande för allt krigsfolket i Livland, Estland och Finland s. å. C. utsågs 1611 till fältöfverste i ästergötland i kriget mot danskarna, med särskild befallning att söka flytta kriget inom danskarnas eget välde. Det är de råa