Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Falck, Johan Peter - 2. Falck, Anders - Falk, Erik - Falkenberg - 1. Falkenberg, Konrad - 2. Falkenberg, Melker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. Falck, Johan Peter, naturforskare. Född
i Broddetorps församling af Västergötland 1732
eller 1733. Föräldrar: auditören vid Skaraborgs
regemente Peter Falck och Benta Vinge.
Under den hårda kampen mot nöd och försakelser
lade sig redan i ungdomen ett dystert
svårmod öfver hans själ och gjorde icke blott
hans stora vetenskapliga anlag nästan gagnlösa,
utan föranledde slutligen hans död. Inskrifven till
student i Uppsala 1751, vinnlade han sig i synnerhet
om naturalhistoria, hvari han gjorde sådana
framsteg, att Linné upptog honom i sitt hus och
gjorde honom till lärare för sin son. På Linnés
förslag erhöll han anställning som intendent för
statsrådet Kruses naturaliekabinett i Petersburg,
hvarefter, sedan hans skicklighet blifvit mera
känd, han utnämndes till botanices professor vid
collegium medicum och intendent öfver collegium
medicum och intendent öfver kollegii
apotekareträdgård i samma stad 1765. En ännu
ärofullare bana öppnade sig för F., när han 1768
erhöll uppdrag, att, jämte Pallas, Gmelin, Georgi
m. fl., deltaga i den vetenskapliga expedition,
som, delad i olika afdelningar, skulle genomresa
det stora ryska riket i alla riktningar. På hemvägen
insjuknade han i Kasan, där han under ett anfall
af sin gamla mjältsjuka afhände sig lifvet med
ett pistolskott d. 21 mars 1773.
Hans reseanteckningar,
införda i »Beiträge zur Kentniss
des Russischen Reichs, Th. I–III» 1786, hafva,
ehuru korta, ett stort vetenskapligt värde och
innehålla utmärkta underrättelser om stäppländerna
kring Tarabagatai, särskildt i allt hvad
som rör naturalhistorien.
2. Falck, Anders, astronom. Född d. 13
jan. 1740; den föregåendes bror.
I Uppsala, där F. blef student
1758, antogs han till lärare
för en ung grefve Hård, med
hvilken han 1762 fick göra en
resa till Tyskland. Återkommen
till Uppsala, ägnade han sig
huvudsakligen åt astronomien
och vann, sedan han under Melanderhjelms presidium
utgifvit tvenne disputationer, lagerkransen
1767 med första hedersrummet. Vid sidan
af sina vetenskapliga studier dyrkade F. med
ifver sånggudinnorna och var en verksam medlem
af de vittra sällskapen Apollini Sacra och
Utile Dulci.
1770 erhöll han plats som lärare
för sedermera riksståthållaren, friherre H. H. von
Essen och företog med honom en ny resa till
utlandet, hvarifrån han återkom 1772. Denna
så löftesrikt påbegynta bana blef i sin fortgång
föga hugnerik. I stället för en akademisk lärostol,
som han med heder skulle ha beklädt,
måste han 1770 taga anställning som skollärare
i Skara, där han, befordrad till konrektor 1780
och till rektor 1793, kvarstannade för lifvet. På
denna obemärkta plats fortfor han att med förkärlek
idka den vetenskap, åt hvilken han ägnat
sina flesta och käraste stunder. Med de astronomiska
instrument, han erhållit af Wargentin, anställde
han i brist af tjänlig lokal under flera år
sina observationer på öppna gatan. Hans sakrika
iakttagelser infördes, med stort beröm af
samtidens lärde, i Vetenskapsakademiens handlingar
och föranledde hans inkallande i detta
samfund 1788.
Nedtyngd vid tanken på att
hans anlag icke såsom sig bort kommit vetenskapen
till godo och uttröttad af sitt mångåriga
mödosamma lärarekall, befriades han af döden
d. 10 februari 1796.
Falk, Erik, biskop. F. härstammade från en
gammal frälsesläkt, studerade vid utländska högskolor,
blef magister i Wittenberg och var professor
i Uppsala 1518. Han skall ha varit i
skyldskap med Gustaf I och äfven varit hans
lärare samt stod hos konungen i stor gunst.
Såsom Gustafs hofpredikant utnämndes han
1547 till biskop i Skara, men ådrog sig inom
kort konungens misshag och afsattes från biskopsämbetet.
Då hans oskuld lätt ådagalades, blef
han restituerad och flyttades 1558 till biskopsstolen
i Linköping. Erik XIV, som till F.
hyste ett oinskränkt förtroende, uppdrog åt honom
att åtfölja den beskickning, som 1561 afgick
till Moskva, för att inleda underhandlingar
med storfursten Ivan Vasiljevitj. För öfrigt omtalas
biskop F. som en ordningsman och sträng
väktare öfver prästernas lefverne och lärosätt.
För sin tid var han en ovanligt lärd man och
har författat flera arbeten, af hvilka man nu
endast känner: En lärobok i Christendomen,
från tyskan 1558, samt En tröstebok för hafvande
kvinnor etc. 1564. Död 1569.
F. var gift och hade flera barn, bland dem krigsöfversten
Bengt Falk som, f. 1540, miste lifvet
vid Linköpings blodbad 1600.
Falkenberg. De på svenska riddarhuset introducerade
ätterna Falkenberg härstamma från
Mark-Brandenburg, där Hans Didriksson von Falkenberg
skall ha lefvat i senare hälften af 1400-talet.
Hans sonsons son Henrik inflyttade 1595
öfver Livland till Sverige och hade sönerna
Konrad och Melker (se nedan), som 1625
naturaliserades som svenska adelsmän. Grenar
af ätten ha sedermera erhållit friherrlig och
greflig värdighet (se nedan).
1. Falkenberg, Konrad, riksråd. Född d.
12 dec. 1591. Föräldrar: sedermera ståthållaren
på Kalmar slott Henrik von Falkenberg och
Elisabeth von Vietinghoff. F., som 1623 var
kapten vid Södermanlands infanteri, blef 1633
kammarråd, 1637 landshöfding i Kalmar län och
på Öland, 1651 riksråd och 1652 rikskammarråd.
Död i Stockholm d. 25 aug. 1654.
Gift 1633
med friherrinnan Katarina Bonde, syster till
riksskattmästaren Gustaf Bonde (se sid. 116).
2. Falkenberg, Melker, krigare, ämbetsman.
Född på godset Kiriämpä i Livland
d. 1 febr. 1597; den föregåendes
bror.
F. började vid
sexton års ålder sin bana som
page hos rikskansleren Axel
Oxenstierna och antog 1617 samma
befitting hos Gustaf II
Adolf, som »i främmande gesandters
samt många grefvars och herrars närvaro»
1620 gjorde honom »varaktig» (förklarade
honom vapenför). Snart därefter befordrad till
fänrik vid öfverste Setons tyska soldater, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
