- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:365

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frietzcky, Klas (de) - Frigel, Per - Frisch, Carl Friedrich - Fristedt, Robert Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oppositionens spetsar, bland dem F., hvilken frigafs
först efter riksdagens slut. Äfven vid riksdagen
i Gefle 1792 infann sig F. och invaldes i hemliga
utskottet och blef vid dess sista sammanträde
af konungen, som vid den närmare beröringen
lärt uppskatta hans ädla karaktär och
insikter, utnämnd till kommendör af Vasaorden.
F. undanbad sig likväl detta nådebevis, under
uppgift, att han redan vid 1772 års riksdag aflagt
det löftet, att aldrig såsom riksdagsman mottaga
någon titel, penningbelöning eller ordenstecken.
Då han om aftonen samma dag infann sig på
adelsklubben, lyftades han på sina ståndsbröders
axlar och hälsades som »hela riddarhusets farbror»,
hvilken äretitel skulle tilldelas honom af hvarje
adelsman, äfven af dem, som i rang och ålder
stodo öfver honom själf. Med denna hyllning
slutade F:s offentliga bana. Emot förväntan
infann han sig nämligen icke vid riksdagen
i Norrköping 1800 och afled ogift på Säbylund
i Närike d. 9 okt. 1803.

F. var i besittning
af en god, lättfattlig framställningskonst,
hvilken i förening med hans anseende för omutlig
rättrådighet och oegennytta samt hans oförsagda
mod att ställa sig i breschen för sina åsikter
beredde honom ett inflytande, hvilket både
före och efter hans tid kommit få riksdagsmän
till del.


Frigel, Per, musiker, tonsättare. Född i Kalmar
d. 2 sept. 1750. Föräldrar:
teologie lektorn, sedermera kyrkoherden
i Madesjö, Petrus Frigelius
och Ingrid Helena Wåhlberg.

Med god humanistisk
underbyggnad och en för hans
år sällsynt musikalisk bildning,
ankom F vid tjugu års ålder
till Uppsala, där han efter sex års studier vann
den akademiska lagern 1776.

I Stockholm,
dit han sedan begaf sig, intogs han i sällskapet
Utile Dulci och gjorde sig snart fördelaktigt känd
som tonsättare. Detta föranledde en plan, som
hufvudsakligen utgick från K. teaterns d. v. styresman
frih. Ehrensvärd, att låta honom på allmän
bekostnad göra en resa och studera musik
i utlandet. Då genom förändrade omständigheter
denna plan gick om intet, eller, rättare, väsentligen
inskränktes af den nya teaterstyrelsen, valde F.,
hellre än att underkasta sig en förödmjukelse,
att afstå från sina framtidsdrömmar och mot en
säker bärgning på ämbetsmannabanan utbyta ryktet
som konstnär. Han ingick därför 1779 som
e. o. kanslist i handels- och finansexpeditionen;
blef 1781 kopist och två år därefter kanslist,
med särskildt förordnande som protokollsförande.
Med fortfarande uppdrag som protokollsförande,
utnämndes han 1785 till sekreterare i
statskontoret, hvilken befattning han innehade
till 1809, då han erhöll afsked med lönen i
pension. Redan 1778 hade Musikaliska akademien
kallat F. till sin ledamot och valde honom
1796 till sin ständige sekreterare, med uppdrag
1815 att föreläsa i musikens teori och hafva uppseende
öfver akademiens undervisningsverk. Då
han 1841, vid nittioett års ålder, nedlade dessa
befattningar öfverlämnades till honom en af akademien
präglad minnespenning i guld.

Efter 1809 biträdde han vid reformen af koralboken,
tills han 1818 undanträngdes af Hæffner.

F:s förnämsta
kompositioner äro, utom en mängd koraler
och kantater, en opera Zoroaster; musiken till
Eremiten; till Wallins kantat Guds lof; oratoriet
Försonaren på Oljeberget (med text af S. Ödman),
o. s. v.

På sena ålderdomen förlorade
han sin syn, men bibehöll likväl sin hälsa och
muntra lynne, tills ett svårt fall gjorde honom
för den återstående lifstiden till krympling. Död
d. 24 nov. 1842.

Gift med Margareta Charlotta Baumann.


Frisch, Carl Friedrich, skriftställare. Född i
Demmin i Vor-Pommern d. 3 febr.
1808.

Sin första bildning erhöll
F. vid stadens borgarskola
och gymnasium och inskrefs 1827
vid universitetet i Greifsvald.
Här studerade han förnämligast
teologi och var sedan 1830 lärare
i en enskild familj, då han 1833
antog kallelsen till lärare vid Tyska nationallyceum
i Stockholm, först såsom subrector och
sedan 1851 såsom conrector samt erhöll på begäran
afsked med pension 1866. Fil. licentiat
i Greifswald 1855.

I likhet med en annan
landsman, Dieterich, äfvenledes lärare vid tyska
skolan i Stockholm, har F. lifligt verkat för att
utbreda kännedomen om svensk litteratur i sitt
fädernesland Tyskland - genom goda öfversättningar
af de flesta af fru Flygare-Carléns, Onkel
Adams m. fl. arbeten, af åtskilliga historiska
verk, såsom Strinnholm: »Wikingzüge, Staatsverfassung
und Sitten der alten Skandinavier»
2 del. 1839-41, Swederus: »Schwedens Politik
und Kriege 1808-14», 2 del. 1866 o. s. v.
Hans egna arbeten, alla på tyska, omfatta mest
geografiska ämnen, t. ex. Stockholm mit seinen
Umgebungen
1844, Schweden. Handbuch für
Reisende
, 1860, Norwegen 1869, Kopenhagen;
flera geografiska uppsatser i »Petermann’s Mittheilungen»,
»Globus», »Aus allen Welttheilen»,
»Ueber Land und Meer», i Brockhaus’ Conversations-Lexikon
11 Aufl., Meyer’s Conversations-Lexikon
m. m.

Död i Stockholm d. 27 maj 1874.

Gift 1835 med Carolina Josefina Teresia Hellgren.


Fristedt, Robert Fredrik, universitetslärare,
farmakolog. Född i Stockholm
d. 19 juni 1832. Föräldrar: handlanden
Gustaf Fredrik Fristedt
och Kristina Charlotta Vahlberg.

I Uppsala, där F. blef student
1851, promoverades han efter sex
års studier till filosofie magister;
blef 1859 medicine kandidat, 1861
medicine licentiat och året därefter medicine
doktor. Redan under sin studietid hade F. för
botaniska forskningar företagit åtskilliga resor
till norra Sverige. År 1862, sedan han året förut
blifvit förordnad till amanuens vid Uppsala universitets
farmakologiska museum, anträdde han
såsom Hwassersk stipendiat en resa till Tyskland,
hvarunder han i synnerhet uppehöll sig i Berlin,
Breslau, Wien, München och Göttingen för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/a0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free