beredd att i nästa ögonblick med lifvet betala sin uppoffring. Men i detsamma kom en af konungens stalldrängar ridande, med en handhäst, den s. k. »Brandklipparen», på hvilken G. satte sig upp och blef räddad. Hans uppoffrande handling belönades följande året med adelsbref i hvilket densamma berömmande omnämnes. G. åtföljde därefter konungen till Bender, där han vid kalabaliken blef fången och, jämte frih. Konrad Sparre, af turkarna fastläst vid en brunn och tvungen vattna byns boskap. Under fångenskapen, som varade i nio dygn, bespisades de bägge svenskarne med en blandning af varmt vatten och hafremjöl och nedsänktes om nätterna i en jordhåla. Utlöst från sina plågoandar, befordrades G. 1713 till generalmajor och erhöll fyra år senare befälet öfver det befästade lägret vid Strömstad, som han med karolinskt hjältemod försvarade mot Tordenskjolds anfall. Efter Karls död upphöjd till friherre och befordrad till generallöjtnant 1719, utnämndes han 1732 till president i Krigskollegium och dog d. 12 maj 1740. Gift 1719 med Elisabet Adlersköld. 1. Gillberg, Jakob, kopparstickare. Född i Värmland 1724. Sedan G. 1746--48 vistats som student i Uppsala, kom han till Stockholm, där han såsom löjtnant vid fortifikationen hade tillfälle att lägga sin håg i dagen för tecknarens yrke. Efter därstädes af Rehn meddelad undervisning begaf sig G. 1755 med offentligt understöd till Paris, där han studerade gravyr, som han redan förut utöfvat, under Laurent Cars. Vid sin återkomst bragte han snart landskapsetsningen på modet, så att en hel mängd amatörer begynte under hans ledning ägna sig däråt. Vid upplifvandet af konstakademien 1768 erhöll G. genast en bland lärareplatserna och fortfor att på den verka till sin död i Stockholm d. 15 okt. 1793. Bland hans många arbeten märkas den ofullbordade, af honom och Heland stuckna Gustaf III:s medaljhistoria, kronprinsens abcbok, bilderna af Nordencrantz, P. Suther, C. F. Scheffer, m. fl. Han hade en häftig motståndare i sin yrkesbroder Per Floding, som underkastat flera af hans arbeten en genomgående kritik. G. är mest framstående i porträtt, där han utvecklar mycken elegans, om ock hans manér stundom förfaller till faddhet. Gift med Agneta Dorotea Hellberg. 2. Gillberg, Jakob Axel, miniatyrmålare. Född i Västmanland 1769; den föregåendes son. Han genomgick några år akademiens skolor och åtnjöt undervisning i miniatyrmålningen af Höyer, en dansk, som besökte Stockholm. Under en sjuårig vistelse utomlands, i Holland, Flandern, Frankrike och England, sökte han utbilda sig i flera slag af miniatyrmålning; bland annat utförde han arbeten i ovanligt stor skala. Återkommen hem, utnämndes han 1798 till professor vid Konstakademien, hvilken befattning han sedan innehade till sin död i Stockholm 1845. Vid fortifikationen, där G. tidigt inskrifvits som kadett, blef han till sist major. G. var sällsynt flitig och utförde förnämligast sina bilder å fint pergament. Han träffade väl likheten, men hans konstnärskap led af en viss stelhet. 1840 valdes G. till Konstakademiens direktör. Gille, Jakob Edvard, tonsättare. Född i Stockholm d. 10 aug. 1814. Föräldrar: juveleraren Jakob Gille och Sofia Ulrika Arrhenius. Ingick efter slutade studier i åtskilliga Stockholms stads ämbetsverk, blef notarie vid auktionsverket och pensionerades 1876. Från sin tidigaste ungdom en hängifven dyrkare af tonkonsten och utrustad med grundlig musikalisk bildning, har G. riktat vår musiklitteratur med en mängd arbeten, såsom operorna: Abraham; Lamech med svärdet; Allt för kungen; Midsommarfesten, pastoralsymfoni, uppförd i Stockholm 1850; Minne af Gustaf II Adolf vid Lützen, musikalisk tonmålning för orgel, orkester, hornmusik och dubbla körer; Höstjakten, musikalisk naturmålning för soloröster, kör och orkester; Mässa, gifven 1851 i Stockholm på en af tonsättaren anordnad minnesfest till Mozarts ära; åtskilliga mässor, gifna i katolska kapellet i Stockholm, hvaribland en dedicerad till änkedrottning Josefina och utgifven af Musikaliska Konstföreningen; flera violinkvartetter; duett för piano och violin; åtskilliga trior, däraf en för tre flöjter, en för piano, flöjt och violoncell; flera uvertyrer, gifna som entreakter på Dramatiska teatern; ett par symfonier; Liten violskola, efter Rode, Kreutzer, m. fl.; Liten violoncellskola, efter Dotzauer, Merk o. s. v. Ledamot af Musikaliska akademien 1865. G. var äfven organist i katolska kyrkan i Stockholm. Död d. 8 nov. 1880. Gift 1838 med Maria Sofia Dahlin. Gilljam, Gustaf Fredrik, skolman, politiker, statsråd. Född i Erentuna socken af Uppsala län d. 22 juli 1832. Föräldrar: kyrkoherden Carl Jakob Gilljam och Kristina Lovisa Åsbrink. Student i Uppsala 1849, förvärfvade sig G. den filosofiska doktorsgraden 1857, utnämndes 1859 till docent i grekiska litteraturen vid därvarande universitet och 1863 lektor vid Gefle läroverk. Denna post kom han dock aldrig att tillträda, enär han s. å. förordnades till rektor i Hudiksvall. 1871 blef han t. f. rektor vid Stockholms gymnasium, hvilken plats han tillträdde 1872. Efter detta läroverks indragning 1880 var han rektor vid Norra latinläroverket i samma stad 1880--83, vid hvilket han 1881 utnämnts till lektor. Redan tidigt hade G. börjat tagas i anspråk för mera maktpåliggande värf och bl. a. kallats till ledamot i flera skolkommittéer. 1879--81 var han en af hufvudstadens representanter i Andra kammaren och i april 1887 valdes han som tullskyddsvän af Gefleborgs läns landsting till ledamot af Första kammaren, hvars majoritet