- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:545

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingelman, Göran Gabriel - Ingman (Manderfelt), Carl Johan - Isæus, Per Magnus Reinhold - Iser, Mattias - Istmén, Jakob, se Reenhielm - Jansson, Erik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grönskade emellertid för honom icke några lagrar,
och det var endast med svårighet han kunnat
förvärfva sig ett knappt bröd i de båda ämbetsverken,
då han 1824 förordnades till kopist i
riksarkivet. Härmed hade han nått målet för
sina framgångar på ämbetsbanan och tjugo år
senare var han vid slutet af sin jordiska bana.
En mörk vinterkväll d. 10 dec. 1844 släcktes
plötsligt hans lif i Norrströms vågor, då han
efter skilsmässan från några vänner var på väg
till sitt ensliga hem.

1829 erhöll I. af
Svenska Akademien Lundbladska priset och sju
år senare på en gång akademiens stora och andra
pris för sin Sång öfver Gustaf II Adolf och
ett skaldestycke Årets tider. Dock var epopéen
icke hans element och trots de akademiska utmärkelserna
öfverglänsas hans prisskrifter vida
af hans lyriska stycken, hvilka äro fulländade
till formen och genomträngda af en ädel och
varm känsla. I. har äfven öfversatt Oehlenschlägers
Helge.

En vald samling af hans
dikter utgafs några år efter hans död.


Ingman, (Manderfelt), Carl Johan, skriftställare,
politisk äfventyrare. Född 1747 i Bolstads
socken på Dal. Föräldrar: kronofogden
Jonas Ingman och Maria Sandberg.

Efter idkade studier i Åbo och Uppsala ingick I.
såsom e. o. i k. kansliet 1772. Befordrad till
ordinarie kopist vid utrikesexpeditionen, förordnades
han till kommissionssekreterare i
Dresden 1775 och förflyttades året därefter
till S:t Petersburg. Utnämnd 1778 till ordinarie
legationssekreterare i Hamburg, rymde han,
för tillgrepp af en låda med bijouterier o. a.,
som genom ett fartygs förolyckande kommit i
hans händer och skulle till ryska hofvet, till
Norge, där han blef sekreterare hos grefve
Danneskiold af Laurvig. Under det antagna
namnet Manderfelt uppehöll han sig i Köpenhamn,
flyttade omkring år 1800 till Göteborg
och därifrån till Venersborg, hvarest han 1809
utgaf en tidning Den oveldige Granskaren, och
dog d. 6 mars 1813.

Af Gustaf III användes
han till spioneri och att genom utgifna skrifter
bereda allmänna tänkesättet för de sedermera
genomförda förändringarna i regeringssättet. Under
sin nödtvungna landsflykt gjorde han sig påmint
genom en och annan tidningsartikel eller
politisk broschyr. 1790 belönades han af Gustaf
III med landtråds titel.

Gift med Ingeborg
Akeleye
.

Af H. Fröding utkom 1901 en
studie, kallad »Ingman-Manderfelt, en äfventyrare
från gustavianska tiden».


Isæus, Per Magnus Reinhold, arkitekt. Född
i Veckholm, Uppland, d. 7 juni
1841. Föräldrar: kyrkoherden
Pehr Ulrik Isæus och Katarina
Matilda Brolinson
.

1859 elev
vid konstakademien, genomgick
I. till 1869 arkitekturskolan, medan
han samtidigt hade anställning
som ritare hos arkitekter.
1868 blef han e. o. slottsarkitekt och ritare vid
Gustafsbergs porslinsfabrik. Vid världsutställningen
i Wien 1873 var I. arkitekt vid svenska
afdelningen och erhöll där pris. Han företog
sedan en studieresa och bosatte sig 1874 som
arkitekt i Stockholm. 1876 var han svenska
statens arkitekt vid världsutställningen i Filadelfia,
där han personligen erhöll den medalj,
som utdelades till de sju bäst ordnade afdelningarne
från skilda land. 1877–81 tjänstgjorde
I. som t. f. lektor i byggnadskonst vid Tekniska
högskolan och utnämndes 1882 till professor i
arkitektur därstädes. 1883 upprättade han i förening
med C. L. Sandahl en arkitektbyrå.
En rask och fyndig arrangör samt stark i det
dekorativa, har han bl. a. uppgjort ritningarne
till Norstedtska tryckeriets väldiga byggnad, Skandias
florentinska hus, det i veneziansk stil hållna
badhuset vid Stureplanen, o. s. v. Han var äfven
mycket verksam som konstindustriell tecknare,
särskildt i fornnordisk stil. Flere af hans teckningar
ha offentliggjorts i »Svenska slöjdföreningens
mönsteralbum» samt i Hetschs »Industrielle
Tegninger». Död i Stockholm d. 24 maj
1890.

Gift 1870 med Hilma Amalia
Euphrosyne Westin
.


Iser, Mattias, biskop. Född i Alsters socken
af Vermland d. 5 okt. 1645. Föräldrar:
komministern Johan Iser
och Märta Svensdotter Ekeblad.

I. visade som gosse en sådan
håglöshet för att läsa, att fadern
satte honom i handtverkslära i
Karlstad. Denna kur uppväckte
hans flit, så att han vid tjugo
års ålder inskrefs som student i Uppsala. Sedan
han därstädes 1672 vunnit magistergraden och
året därefter blifvit prästvigd i Karlstad, förordnades
han 1674 till pastor vid lifregementet till
häst, hvilket han åtföljde till danska kriget.
Här vann han genom sina behagliga umgängesgåfvor
i hög grad Carl XI:s bevågenhet, erhöll
1676 fullmakt som hofpredikant och utnämndes
två år senare till domprost i Göteborg. Då konungen
likväl vid närmare granskning fann
denna utnämning stå i strid med domkyrkoförsamlingens
särskilda privilegier i afseende på
prästval, nämndes I. till kyrkoherde i Maria församling
i Stockholm, hvarifrån han 1681 förflyttade
till pastor vid Storkyrkan. Vid jubelfesten
i Uppsala 1693 promoverad till teol.
doktor, utnämndes han genom fullmakt, undertecknad
af Carl XII i Bender d. 21 april 1711,
till biskop i Västerås, där han afled d. 19 febr.
1725. I följd af det förtroende, han åtnjöt
hos Carl XI, förordnades han till ledamot
i den kommission, som tillsattes för att granska
förmyndarestyrelsens åtgärder, och deltog
föröfrigt i flera samhällsviktiga värf.

Gift 1677 med Margareta Nyman.

Hans barn
adlades 1689 med namnet Iserhjelm.


Istmén, Jakob, se Reenhielm.


Jansson, Erik, sektstiftare. Född 1808 i Biskopskulla
socken i Uppland, där fadern, Jan Mattsson,
var bonde.

Kommen till myndig ålder, arrenderade
Erik J. ett hemman i Östersunda församling
af Uppland, där han gjorde sig känd som
en skicklig och arbetsam jordbrukare och mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0545.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free