- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:568

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kastman, Karl Vilhelm - 1. Katarina - 2. Katarina Stenbock

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stockholm 1883–91, därunder han jämväl (sedan
1877) innehade befattning såsom folkskoleinspektör.
1891 utnämndes han till kansliråd
och byråchef i Ecklesiastikdepartementet. Utom
nu nämnda befattningar har han haft att fullgöra
åtskilliga andra offentliga uppdrag. Sålunda
var han medlem af 1878 års kyrkomöte,
ledamot i kommittéerna angående normalplan för
folk- och småskolor 1877–78 och 1888–89 och
af kommittéen beträffande läroböcker för folkskolan
1884–87 samt ordförande i följande
kommittéer: i fråga om folkskolan 1889, beträffande
andesvagas undervisning 1893–94,
och för utarbetande af folkskolestadga för vissa
städer 1895. Det är emellertid företrädesvis
såsom författare på det pedagogiska området, K.
förvärfvat sig ett namn. Sålunda har han utgifvit
Metodiska anvisningar för den första
undervisningen i modersmålet
1868 och i förening
med I. Lyttkens, Ordlista öfver svenska
språket
1893. Vidare har han utarbetat läroböcker
i skandinavisk historia och i förening
med Knut Kastman läseböcker för småskolan,
som utgått i talrika upplagor. Sina pedagogiska
åsikter har han äfven haft tillfälle framställa i
följande af honom utgifna tidskrifter: »Bidrag
till pedagogik och metodik för folkskollärare»
1867, 6 häften; utg. tillsammans med K. L.
Anjou och Knut K., »Tidning för folkskolan»
1871–81 i förening med K. L. Anjou och
dess fortsättning »Tidskrift för folkundervisningen»
1882–91. Åren 1881–83 redigerade
han »Skolan och hemmet», utgörande en samling
uppsatser rörande uppfostran och undervisning.
Sedan 1902 har han redigerat »Svenskt
folkbibliotek» och i denna serie af småskrifter
författat Martin Luther, Hans lefnad, berättad
för svenska folket
1903. Erhöll 1897 vid uppnådd
pensionsålder afsked från sitt byråchef.

Gift 1864 med Alida Margareta
Lindegren
.


1. Katarina, k. Gustaf I:s första drottning. Född
1513; dotter af Magnus I, hertig
af Sachsen-Lauenburg och Katarina,
hertiginna af Braunschweig.

Katarina var aderton år, när
k. Gustaf anmälde sig som friare.
Ständerna hade väl förut påmint
honom om nödvändigheten af
en förmälning, men han hade
ända dittills ansett Sveriges tron för en alltför
orolig plats för en kvinna. Det var uteslutande
politiska skäl, som bestämde Gustaf att med sitt
val falla på den Lauenburgska prinsessan. Han
ville nämligen genom förbindelsen med en protestantisk
tysk furstefamilj gifva ökadt stöd åt
sin nyförvärfvade konungatron samt bereda stadga
och framgång åt reformationsverket i Sverige.
Äfven hoppades han, då Katarinas äldre syster, Dorotea,
var förmäld med den unge kronprins Kristian
i Danmark, samt han sålunda genom sitt giftermål
blefve befryndad med danska konungahuset,
befästa ett varaktigt fredligt förhållande till grannen
i väster. Den 10 sept. 1531 anlände prinsessan
till Stockholm, ditförd af en svensk flottilj
under befäl af Lars Siggesson Sparre, och d. 24
s. m. firades bröllopet på slottet med stor prakt
och ståt. Det fyraåriga äktenskapet blef emellertid
ingalunda lyckligt. Katarina var nyckfull
och tungsint och förstod hvarken att uppskatta
sin gemåls egenskaper eller finna sig i sina nya
förhållanden. Då Gustaf, som å sin sida hade
ett häftigt sinnelag, fritt gaf luft åt sitt missnöje,
uppstodo ofta störande uppträden mellan
makarna. Äfven sedan Katarina 1533 gifvit
lifvet åt en son, prins Erik, förbättrades ej detta
förhållande. Att drottningen äfven därefter förblef
besynnerlig, framgår bl. a. däraf, att hon,
när hennes svåger Kristian, sedan 1533 Danmarks
konung, 1535 besökte Stockholm, sökte
rubba det goda förhållandet mellan de båda
nordens furstar genom att ingifva svågern misstankar
om stämplingar mot hans lif från Gustafs
sida. Hon lefde emellertid ej länge därefter,
utan afled plötsligt strax efter Kristians afresa
d. 23 sept. 1535 och fick sin hvilostad i Uppsala
domkyrka.


2. Katarina Stenbock, k. Gustaf I:s tredje
drottning. Född på Torpa i
Västergötland d. 22 juli 1535;
dotter af riksrådet och Svea
rikes marsk frih. Gustaf Olofsson
Stenbock
och Brita Eriksdotter
Leijonhufvud
, en syster
till konungens förra gemål, drottning
Margareta.

Gustafs frieri
till Katarina Stenbock påminner i flera afseenden
om det till Margareta Lejonhufvud. Liksom
dennas ungdomskärlek till Kristina Gyllenstiernas
äldre son, Svante Sture, måste vika för konungens
böjelse, så måste Katarina Stenbock för konungens
skull bryta sin redan i barnaåren ingångna
trolofning med den af henne kär hållna sonen
till samma Kristina Gyllenstierna i ett senare
gifte, Gustaf Johanson (Tre Rosor). Denne blef
sedan gift med Katarinas syster, liksom Svante
Sture med Margaretas, och båda äktenskapen,
såväl konungens som Gustaf Roos’, blefvo lyckliga,
liksom förra gången. Hade förhållandena
så till vida böjt sig efter konungens vilja, så
yppade sig mot det beslutade giftermålet från
annat håll ett motstånd, som i själfva verket icke
af konungen kunde öfvervinnas. Detta kom
från prästernas sida och hade sin grund i deras
fasthållande vid den mosaiska lagens förbud mot
äktenskap mellan närmare släktled. »Hvad
stadgadt är, som ärligt och skäligt för alla,»
skref ärkebiskop Laurentius Petri, »må icke
eftergifvas för höga och myndiga personer, liksom
icke de så väl, som alla andra kristna skulle
vara ärligheten och skäligheten undergifna. Då
vore bättre, att för alla efterlåta sådana närskylda
giftermål, eljest blifver det icke lag utan
privilegium.» Icke dess mindre nöjde sig Gustaf
den gången med det undergifna rådets bifall och
gifte sig med fröken Katarina i Vadstena d. 22
aug. 1552. Ärkebiskopen hade dock ej låtit
förmå sig att därvid förrätta vigseln. Äktenskapet
blef trots den stora åldersskillnaden makarna
emellan lyckligt, men afbröts redan efter
åtta år genom konungens död. Katarina lefde
sedan som änka i sextioett år och dog på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/a0568.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free