Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Lagerbjelke, Gustaf - Lagerbring - 1. Lagerbring, Sven - 2. Lagerbring, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
punkt.
L., som 1866 blef serafimerriddare,
1870 hedersledamot af Landtbruksakad. och
1893 juris hedersdoktor, afled i Stockholm d.
6 mars 1895.
Gift 1: 1843 med grefvinnan
Sofia Albertina Snoilsky och 2: 1859 med
Ebba Augusta Henrietta Ribbing.
Lagerbring. Ättens förste med säkerhet kände
stamfader är handelsmannen i Landskrona Ennert
Bring, som lär varit af norsk börd. Han blef
fader till kyrkoherden Jöns Bring, hvilkens yngre
sonson, kanslirådet Sven Bring – se nedan – adlades
1769 med namnet Lagerbring. Dennes
gren utgick med sonen, friherre och grefve Carl
Lagerbring – se nedan. En äldre sonson till
Jöns Bring, Olof B., hade sonen krigsrådet
Per B., som adlats af tyske kejsaren med namnet
von Bring samt 1772 adopterades på farbroderns
adliga namn och 1776 introducerades
på svenska riddarhuset med dennes namn. Dennes
son Gustaf Olof – se nedan – erhöll 1815
friherrlig värdighet.
1. Lagerbring, Sven, häfdatecknare. Född i
Klinta prästgård i Skåne d. 24
febr. 1707. Föräldrar: kyrkoherden
Ebbe Bring och Abela
Klinthæus.
Efter enskild undervisning
i föräldrahemmet blef
L. student i Lund 1720. Sedan
han, under professor Nehrmans
inseende, utgifvit sin första akademiska
afhandling, och en adjunktur i juridiska
fakulteten nyss blifvit inrättad, utnämndes L.,
ehuru icke promoverad, till dess förste innehafvare
1731. Kort därefter antogs han af presidenten
i Svea hofrätt, grefve Hans von Fersen,
till handledare för hans yngste son, den sedan
ryktbare fältmarskalken grefve Axel von Fersen.
Under sin fleråriga vistelse i Fersenska huset
tjänstgjorde han som auskultant i nyssnämnda
hofrätt och ökade sitt historiska vetande genom
flitiga forskningar i riksarkivet och antikvitetskollegium.
Emellertid hade hans gynnare, prof.
Nehrman, all möda ospard att få honom på fullt
allvar fäst vid Lunds universitet, enär da
juris adjunktur, L. där innehade, ännu var den
lön.
Efter att 1735 ha varit föreslagen till
akademisekreterare och samma år innehaft andra
förslagsrummet till eloquent. professuren, utnämndes
han 1741 till sekreterarebefattningen,
hvilken han emellertid blott innehade ett år,
hvarefter han erhöll befordran till den historiska
professuren.
Vid kröningen 1751 förklarades
han för juris doktor och var 1755 en bland de
första ledamöterna, som drottning Lovisa Ulrika
inkallade i Vitt.-akad.
Sedan han oafbrutet
förestått sin lärostol till 1770, sökte och erhöll
han beständig tjänstledighet, för att ostördt få
ägna sig åt sitt stora arbete: Svea Rikes Historia.
Samma år hugnades han af ständerna med ett
anslag af fyra tusen daler s:mt för sitt historiska
verk, på samma gång han af regeringen erhöll
kansliråds titel. Redan 1769 upphöjdes han i
adlig värdighet med namnet Lagerbring hvilket
han likväl alltid själf, med bibehållande af sitt
ofrälse namn, i handskrift tecknade Lager Bring.
Död i Lund d. 5 dec. 1787.
L. begynte
sin skriftställareverksamhet såsom flitig arbetare
inom disputationslitteraturen och framträdde genast
som vetenskaplig forskare af hög rang. 1769
utgaf han första delen af sitt nationalverk Svea
Rikes Historia, som sedan fortgick med till och
med fjärde delen, 1783, och sträcker sig
till början af Kristian I:s regering. För efterkommande
skall detta L:s arbete alltid bära vittne
om författarens djupa forskningar, om än icke
utan skäl klandradt för dess ojämna, »förtroliga
hvardagsstil». Tillika utgaf han Sammandrag
af Svea Rikes Historia 1775, hvilket arbete
öfversattes på franska och därigenom blef för
Europa en hufvudkälla till kunskap om våra
historiska minnen. Såsom universitetslärare var
han ett föremål för allas obegränsade vördnad
och kärlek. Då han 1781 ville ännu en gång
se omkring sig den ungdom, vid hvilken han
med faderlig tillgifvenhet var fäst, och därför
uppträdde i en extra föreläsning, samlade sig
omkring hans kateder universitetets lärare och
lärjungar för att afhöra hans sista historiska
föredrag, och när han samma termin för sista
gången presiderade för en akademisk afhandling,
bragtes honom å akademiens vägnar af dess
rektor en offentlig hyllningsgärd.
Gift 1745
med Maria Beata Lagercreutz.
2. Lagerbring, Carl, ämbetsman. Född i
Lund d. 2 maj 1751; den föregåendes
son.
Vid tjugu års
ålder erhöll L. en plats i riksarkivet,
på förord af fadern, som
önskade hans biträde för sina
forskningar vid utarbetandet af
rikshistorien. Sedermera 1778
anställd såsom protokollssekreterare
vid krigsexpeditionen i k. kansli, följde
han vanligen med konungen under dennes utländska
resor och var honom äfven följaktig
till Finland under första krigsåret. Men L. hemskickades
och insattes 1790 till sekreterare i den
under konungens frånvaro tillförordnade regeringen.
På sin dödssäng hade Gustaf III nämnt
L. till sekreterare i förmyndareregeringen, men
i likhet med andra gustavianer aflägsnades L.
från händelsernas brännpunkt och förordnades
i aug. 1792 till landshöfding i Nyköpings län. När
här af honom äskades en åtgärd, som han med
godt samvete ej ansåg sig kunna efterkomma,
fick han, då han året därefter besökte Stockholm,
befallning att genast lämna staden, hvilket L.
uttydde såsom en uppmaning att taga afsked
och därför genast efterkom. Efter Gustaf IV
Adolfs tillträde af regeringen blef L. 1796 öfverpostdirektör
och insattes 1797 till statssekreterare
för krigsärenden. Efter revolutionen 1809
återgick L. till sin plats vid posten, kallades till
landtmarskalk vid riksdagen i Örebro 1812, blef
s. å. statsråd och serafimerriddare, 1813 friherre
och en af rikets herrar, 1818 grefve, m. m.
Död d. 14 mars 1822.
Sedd från synpunkten
af den tid, under hvilken han blifvit fostrad,
var L. en duglig ämbetsman, en typ af det gamla
centralisationssystemet, med dess frihet i medlen,
men också med dess rättvisa och ordningsformer.
Gift 1800 med Ulrika Dorotea Brunström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
