- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:33

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Leijonhufvud, Erik Abrahamsson - 5. Leijonhufuvd, Axel Stensson - 6. Leijonhufvud, Mauritz Stensson - 7. Leijonhufvud, Abraham Eriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

främmande språk. Efter sin återkomst till Sverige blef
han genast upptagen i Johan III:s hof och förordnades
1584 till riksråd och lagman i Nerike.
Ehuru han vid mötet i Reval jämte flera andra
af riksråden till konungen aflämnade en skrifvelse,
som i mörka färger skildrade landets nöd
och varnade för de olyckor, som skulle uppstå,
om Sigismund återkomme till Sverige, råkade
han dock icke i Johans ogunst. Då rådets ställning
under brytningen mellan Sigismund och
hertig Carl blef allt mera vansklig och det blef
nödigt taga ett bestämdt parti, sökte han kort
före Söderköpings riksdag 1595 afsked från rådsämbetet
men fick afslag. Han slöt sig sedermera
bestämdt till Sigismund och blef med anledning
häraf vid Linköpings riksdag 1600 dömd från
lif, ära och gods, hvilken dom dock af hertigen
mildrades till fängelse, sedan L. bekänt sig brottslig.
Efter någon tid frigifven, tillbragte han sina
återstående lefnadsdagar i stillhet och andaktsöfningar
och afled på Hjälmarsberg i Nerike d.
27 april 1616.

Gift 1: med Karin Åkesdotter
(Soop)
och 2: 1596 med Elisabet Gyllenhorn.

Från L. härstamma alla nu lefvande medlemmar
af friherrliga ätten Leijonhufvud.


5. Leijonhufvud, Axel Stensson, riksråd.
Född i Jönköping 1554; den föreg. kusin och son
till L. 1.

Af tacksamhet för faderns tjänster,
tog konung Johan III sin unge frände under sin
speciella omvårdnad och redan 1576 blef han häradshöfding
i Oppunda härad i Södermanland, 1586
riksråd samt 1587 ståthållare öfver hela Finland
med undantag af Karelen, där han genom grymhet
och utpressningar mot allmogen gjorde sig
ett mindre hedradt namn. Med konungen åter
kom han på kant, sedan han på mötet i Reval
1589 deltagit i rådets och adelns föreställningar
mot Sigismunds afresa och än mera rågades
måttet, sedan Johan fått kännedom om, att L.
äfven medverkat till en skrift i liknande syfte
från krigsbefälet, hvilken dock aldrig blef framlämnad.
Han dömdes ock 1590 sina ämbeten
förlustig och blef först vid konungens dödsbädd
försonad med honom.

Ehuru han förut lefvat
i godt förstånd med hertig Carl, antog han sig
efter Johans död med ifver Sigismunds sak mot
hans farbror och sökte i Västergötland åvägabringa
en folkresning i dylikt syfte. Sedan denna
misslyckats, flydde han hals öfver hufvud till
Polen, där han på allt sätt sökte underblåsa
Sigismunds misstro mot sin farbror, om hvars
afsikter han utspred ogrundade framställningar.
Han återvände till Sverige med Sigismund på
hösten 1593, men vänskapen dem emellan kom
snart till ända, sedan konungen i en ekonomisk
angelägenhet ej kunnat gå L. till mötes. Han
började nu åter närma sig hertig Carl och var
den ende af rådet, som bevistade riksdagen i
Arboga 1597 samt stod på hertigens sida vid
brytningen mellan honom och Sigismund. Af
Carl belönades han ock med lagmansvärdigheten
i Västergötland 1597 och ståthållareskapet därstädes
1598. Vid riksdagen i Linköping tillhörde
han äfven domstolen öfver de anklagade
rådsherrarne. Då L. som ståthållare i Västergötland
uppträdt med mycken själfrådighet, gaf
Carl 1601 order om hans fängslande, men varskodd
om faran, lyckades L. undkomma till
Tyskland, där han i Elsass genom sitt giftermål
kommit i besittning af åtskilliga egendomar. Här
utgaf han flera smädeskrifter mot hertig Carl,
hvilket hade till följd, att Raseborgs grefskap
fråntogs honom och gafs åt hans broder Mauritz.
Efter Carls död återvände han till Sverige utan
tillstånd, men visade snart prof å sitt gamla
lynne genom våldsam behandling af sina underhafvande
och fann rådligast att fly till Norge.
Död i Tyskland å 1620-talet.

Gift 1579 med
grefvinnan Sidonia af Falkenstein. Hans efterkommande
antogo namnet Lewenhaupt (se nedan).


6. Leijonhufvud, Mauritz Stensson, riksdrots.
Född d. 10 sept. 1559; den föreg.
bror.

När änkan efter mannens
död skickade sina söner till
hofvet, sattes den äldre Axel hos
konungen, och den yngre hos
hertig Carl. Valet var åtminstone
hvad Mauritz beträffar godt, ty
han var, liksom hertigen själf,
klok, djärf och ihärdig, och kom också genast
hos sin furstlige frände i stor ynnest. 1584 upptagen
till hertigens råd, afsändes han 1588 som
legat till Polen och i samma egenskap till Holstein
1592. Tre år senare förordnad till lagman
i Nerike, utnämndes han 1598 till ståthållare
öfver Västerås slott med Västmanland, Dalarne
och Kopparbergslagen. 1600 satt han bland
domarne öfver de anklagade rådsherrarne i Linköping,
var 1601–02 ståthållare på Reval och
utnämndes sistnämnda år till riksråd och riksdrots.
Död på Käggleholm i Nerike d. 23 nov.
1607.

I olikhet med sin äldre broder, förblef
Mauritz L. under hela sin lefnad Carl IX trogen,
och denne lämnade heller icke något tillfälle obegagnadt
att visa den trogne tjänaren sin nåd tillbaka.
Redan genom sitt arf efter fadern i besittning
af en ansenlig förmögenhet, erhöll L.,
sedan brodern Axel fallit i onåd, förläning af
dennes grefskap Raseborg i Finland och blef,
sedan äfven moderns stora fordringsanspråk blifvit
erkända och vederlag gifvet, en af de rikaste
magnater i landet. Carl sörjde bittert hans död
och antecknade 1608 i sin almanacka: »Den 17
februari begrofs här i Örebro den förnämste och
förståndigaste man i riksens råd, grefve Mauritz
till Raseborg och Käggleholm, den mig från ungdomen
troligen tjänt hafver. Gud uppväcke
kroppen till en salig uppståndelse och vare oss
nådig, som igenlefve!»

Liksom brodern Axel,
blef Mauritz L. äfven, 1592, gift med ett förnämt
tyskt fruntimmer, Amalia von Hatzfeld, och
öfverlefdes blott af en dotter.


7. Leijonhufvud, Abraham Eriksson, riksråd.
Född på fädernegodset Ekeberg
i Nerike d. 22 mars 1583; son
till L. 4.

Ännu helt ung, anställdes
han hos hertig Carl som
page och innehade denna befattning
till fyllda sjutton år, då
han skickades till Frankrike och
Holland för att lära sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free