- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:50

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Liedbeck, Per Jakob - Liewen, von - 1. Liewen, Berhard von - 2. Liewen, Hans Henrik von - 3. Liewen, Hans Henrik von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Uppsala, där L. blef student 1821, 
aflade han med. lic. exam. 1828 
och promoverades 1835 till medicine 
doktor. Efter att under
studietiden ha bestridt åtskilliga 
medicinska befattningar, utnämndes 
han 1831 till anatomie prosektor 
i Uppsala och innehade
denna befattning till 1846, då han nedsatte sig 
i Stockholm såsom praktiserande homöopatisk
läkare. Under åren 1846--51 meddelade han 
undervisning i anatomi vid Gymnastiska centralinstitutet
i Stockholm och har författat en stor 
mängd medicinska skrifter, såsom: Om brännvinets
inflytande på människan 1831; Gifves 
det läkemedel emot lungsot? 1841; Kort framställning 
af homöopatiens närvarande ställning 
i främmande länder 1846; Anvisning till några 
homöopatiska koleramedels användande, 1848; 
Homöopatiska underrättelser för svenska folket
(månadsskrift 1855--56); Om folkmedicin; Ett 
motstycke till både »Läkekonst och kvacksalveri» 
1858; Om nutidens läkarepartier och deras 
grundskillnader 1862; Om kamfersprit allena, 
ett bepröfvadt koleramedel 1866, m. m. Har 
därjämte skrifvit en mängd uppsatser i svenska 
och utländska tidskrifter. Död i Stockholm d. 
5 okt. 1876.

Gift 1833 med Henrika Sofia 
Carolina Ling, dotter till skalden och gymnasten 
P. H. Ling och känd som skaldinna genom 
utgifna Dikter.


Liewen, von. Ättens namn är tvifvelsutan taget 
af fosterjorden: Livland. Sedermera uppträder 
ätten äfven i Estland och Kurland. Den 
skref sig att börja med Live, Lyvens o. s. v. 
I Ryssland lefver en furstlig gren af ätten. Af 
den estländska linien blefvo 1653 Georg von 
Liewen samt hans brorsöner Reinhold och Bernhard 
Otto svenska friherrar och introducerades
1654. Hans Henrik (se nedan), blef 1719 svensk 
grefve och introducerades 1720.


1. Liewen, Bernhard von, krigare. Född d. 
24 aug. 1651; son af generalmajoren 
och guvernören friherre
Reinhold Liewe och Hedvig von 
Wartensleben.

Vid sjutton 
års ålder anträdde L. en resa
och ingick i utländsk tjänst. Efter 
en tids vistelse såsom kadett 
vid franska gardet begaf han sig 
till Holland och bevistade, dels såsom volontär 
vid öfverste Ulfsparres regemente holländska 
härens landfälttåg, dels såsom frivillig på holländska 
flottan det stora sjöslaget vid Southwoldbay. 
Med hedrande vitsord öfver sitt förhållande 
i republikens tjänst återvände han till Sverige 
och deltog sedermera såsom kapten vid lifgardet i 
slaget vid Lund. I svenska och danska härens 
åsyn nedlade han här en dansk kapten, som utmanat 
någon af de svenska officerarna till envig,
och återkom med hans värja som segertecken. 
I slaget vid Landskrona anföll han ensam danska 
generalen Rumohr, som sökte taga svenska härens 
styrka och ställning i ögonsikte, gjorde honom 
inom några ögonblick vapenlös och förde
honom såsom fånge till konungen. En så ovanlig
tapperhet lämnades ej obelönad och L. befordrades
efter hvartannat till major 1678 och 
följande året till öfverstlöjtnant, 1686 till öfverste
för lifgardet, 1696 till generalmajor och chef för 
Dalregementet och 1698 till generallöjtnant och 
guvernör i Wismar.

När Sverige år 1700 invecklades 
i nya krig, tjänstgjorde L. först under
Nils Gyllenstierna vid landstigningen på Seland 
och kallades efter segern vid Narva af konungen 
till Livland. Strax efter ankomsten dit deltog 
han i den ärofulla öfvergången af Düna och året 
därefter i segern vid Klissow. I april 1703 utnämndes 
han till general af infanteriet. Men då 
han några veckor därefter tillika med konungen 
besåg belägringsarbetena vid Thorn, träffades han 
af en falkonetkula i benet och afled den 18 maj 
1703. Hans död beklagades som en förlust af 
hela svenska hären.

Gift 1: 1681 med grefvinnan 
Sigrid Oxenstierna och 2: 1689 med 
grefvinnan Hedvig Lovisa Horn, dotter af riksmarsken
Gustaf Horn.


2. Liewen, Hans Henrik von, krigare, riksråd.
Född i Estland 1664; den föreg.
kusin och son af öfversten för 
Åbo läns kavalleri Bernhard 
Otto von Liewen och Elisabet 
Gertrud Wrangel.

L. ingick
tidigt i krigstjänst och var strax
vid utbrottet af nordiska kriget
1700 öfverstlöjtnant vid estniska
adelsfanan. Han deltog samma år i slaget vid
Narva, befordrades till öfverste 1703 och blef
1710 generalmajor. När vid 1713 års riksdag 
rådet beslöt att affärda ett sändebud till Demotika 
för att underrätta konung Carl om ställningen 
i landet och om de faror, som hotade 
rikets bestånd, valde man till detta ömtåliga värf 
friherre von Liewen, en klok, modig och ärligt 
menande man, på en gång af ett öppenhjärtligt 
väsen och med stor förmåga att behandla människor. 
Genom sina framställningar eller rättare 
genom sättet, på hvilket de gjordes, förmådde 
han ändtligen Carl att återvända till Sverige. 
Tillika vann han så konungens förtroende, att 
L., ehuru alldeles okunnig i sjöväsendet, gjordes
till generallöjtnant, president i amiralitetsverket
samt stats- och kammarkontoren och till ledare 
af hela svenska sjöförsvaret. Med utmärkt kraft 
grep han an sitt nya värf och ordnade under 
året 1715 flottans utrustning så, att den åter 
kunde visa sig både i finska och danska farvattnen. 
För dessa förtjänster upphöjdes han 1719 
till riksråd, upphöjdes s. å. i grefligt stånd och 
dog d. 25 mars 1733.

Till sitt yttre mycket 
oansenlig, liten och låghalt, var han i lärdom 
icke heller synnerligen utrustad, men så mycket 
mer på hufvudets vägnar. Där de andra af rikets
högt uppsatte förstummades inför den despotiske 
Carl, hade L. fri yttranderätt och begagnade den 
äfven ofta att säga konungen allvarliga sanningar. 

Gift 1: med Katarina Elisabet Yxkull och 
2: med Margareta Juliana von Tiesenhausen.


3. Liewen, Hans Henrik von, riksråd. Född 
1704; den föregåendes son. 

Antagen i Carl 
XII:s hoftjänst efter konungens återkomst från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 17 02:21:00 2008 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0050.html

Valid HTML 4.0!