Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindeblad, Assar - Lindegren, Amalia - Lindegren, August (Agi) - Lindegren, Carl Johan - Lindell, Per Gustaf Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt Henrik Schartaus lefnad och lära
1837.
Gift 1838 med Elise Karolina Broberg.
Lindegren, Amalia, genre- och porträttmålarinna.
Född i Stockholm d. 22
maj 1814.
Utan undervisning
hade Amalia Lindegren ända
till sitt trettionde år sysselsatt
sig med blyertsteckningar, porträttering
i svartkrita och till sist
på egen hand begynt måla något i
olja. Så blef hon – redan 32 år
gammal – känd af Qvarnström och fick genom
hans bemedling, hvad som eljest den tiden ej var
medgifvet fruntimmer, tillträde till öfningarna i
konstakademien. Under hela tiden hade hon uteslutande
ägnat sig åt porträttering. Den konstnärsbegåfning,
om hvilken hennes bilder buro
vittne, kunde ej längre förbises och så erhöll
hon ett stipendium för att göra en studieresa i
utlandet. 1850 lämnade hon Sverige och uppehöll
sig till 1854 i Paris, där hon efter ett kort
besök i Cogniets damatelier valde Ange Tissier
till sin lärare. Efter att ha uppehållit sig i
München en del af året 1854, begaf hon sig
hösten s. å. till Rom samt vistades där till i juni
1855, då hon återvände till Paris och stannade
där till på våren 1856. Under sin första vistelse
i Paris hade hon på Qvarnströms inrådan försökt
utbyta porträttmålningen mot genren och
målade 1851 sin första tafla Dryckesscen, som
inköptes af konstföreningen i Stockholm. Därpå
följde en hel mängd genrestycken: Pilgrimen,
Trubaduren, Mattheus, Flickan med apelsinen,
Italiensk bondkvinna, Pifferari, Frieriet, Änkan,
Munken, Frukosten, hvilka tid efter annan hemskickades
till Sverige och gjorde konstnärinnan
känd och värderad af den svenska konstvärlden.
Efter sin återkomst hem 1856 blef fröken L.
ledamot af konstakademien, där hon 1853 valts
till agré, samt målade bl. a.: Mormors öga,
Dans i en dalstuga, Vallflickan, Lillans sista
bädd, På väg till kyrkan, Mors lilla hjälpreda,
Marknadsfröjd i en dalstuga o. s. v.,
konstverk, hvilka jämte en mängd goda porträtt
ytterligare bidrogo att befästa hennes anseende
såsom det yngre Sveriges utmärktaste konstnärinna.
Hedersledamot af »Female artists Society» i
London, samt innehafvarinna af medaljen »Litteris
et artibus». Död i Stockholm d. 27 dec. 1891.
»Hemlifvet blef L:s område. Barnafröjd och
barnsligt behag, lugnt välbefinnande, sinnesfrid
och näpen småkvickhet, leende föräldralycka,
undergifven sorg målade hon – med godt hjärta,
med mildt älskvärd sympati och gladt lynne.»
Lindegren, August (Agi), arkitekt, tecknare.
Född i Hudiksvall d. 29 dec. 1858.
Föräldrar: grosshandlaren Theodolf
Lindegren och Rosa Regnander.
Elev vid Tekniska högskolan
1878–82 och vid konstakademien
1882–85, har L.
företagit olika studieresor, till
Frankrike, Italien, Tyskland m. fl.
land i olika ändamål, såsom för att studera väggmålningsteknik
för Uppsala och Vesterås domkyrkor.
Sedan 1885 är L. arkitekt i öfverintendentsämbetet
och sedan 1895 äfven slottsarkitekt
vid Drottningholm. Han har bl. a. gjort ritningarna
till Gransäters villa vid Baggensfjärden 1886,
Biologiska museet vid Stockholm 1893, Villa å
Portudden vid Gripsholm 1897, Folkets hus i
Grängesberg 1898, Gustaf Vasa-kyrkan i Stockholm
m. fl.
På de dekorativa konsternas område
är L. synnerligen framstående, och han
har ledt dekoreringen i många olika svenska
kyrkor. Han har vidare textat och illustrerat
eller enbart illustrerat åtskilliga böcker och en
mängd adresser, däribland de flesta af dem som
från inlandet öfverlämnades till konung Oscar
vid jubileet 1897. L. har också tecknat flera af
G. Hedberg utförda bokband samt etsat ex-libris
och humoristiska karrikatyrer. Led. af Konstakademien.
Gift 1890 med Annie Hjortsberg.
Lindegren, Carl Johan, skald. Född i Lindesberg
1770. Föräldrar: kyrkoherden Johan Lindegren
och Anna Katarina Rabenius.
L. inskrefs
som student i Uppsala 1781 och blef tio år
senare filosofie magister. Han ingick därefter
som e. o. kanslist i kanslikollegium, där han likväl
ej vann någon befordran utan förordnades
1796 till sekreterare i teaterkansliet, från hvilken
befattning han i följd af sin oordentliga lefnad
afskedades 1801. Han begynte egentligen sin
litterära bana med en dram Den försonade
fadern 1795, som väckte mycken uppmärksamhet,
hvarefter han utgaf en tidning Colporteuren
1798, hvilken befanns särdeles pikant genom en
saga i Silfverstolpes manér, kallad Oxarne och
borgmästaren. Vidare ökade han sin popularitet
genom en mängd Visor, dels politiserande dryckessånger,
dels sentimentala känsloutgjutelser, hvilka
begge anslogo den stora massan, så att L. på
dess skuldror nästan upphöjdes till en af Sveriges
yppersta diktare. Detta föranledde honom att
utgifva sina Samlade arbeten 1805–07. Men
härmed var det också förbi med allmänhetens
flyktiga bifall. Förfallen till både sin inre och
yttre människa, tillbragte han de sista lefnadsåren
för det mesta på gäldstugan och afled där
d. 1 maj 1815.
I mycket befryndad med
»Lucidor» och Lidner, företer L. liksom dessa
»en störd harmoni, en förryckt kraft och ett
misskännande af sin egen talang, som endast i
de ögonblick, då en aflägsen aning härom öfverväldigar
honom och tvingar honom att utgjuta
sig i en elegisk klagan, blir poetiskt intressant
och sätter läsaren i den milda sinnesstämning,
att önska frid öfver hans aska.» Bland de
stycken han skref i häktet märkes sagan Tyska
prosten 1813. Bekanta voro på sin tid sångerna
till hans hustru: Farväl Sofi, vi se hvarandra
åter, och Suckar, böner, tårar etc. 1809. Under
1812–15 skref han också rimmade tiggarebref,
graf- och bröllopsverser. Sin största betydelse
äger L. som dramatisk författare.
Gift med
Beata Sofia Silfversvärd.
Lindell, Per Gustaf Edvard, ingenjör, kämpe
för likbränningen. Född i Floda församling af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
