- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:80

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindström, Karl Adam - Lindström, Nils Johan Olof Herman - Ling, Per Henrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

redigerade Svenska Tidningen, men för öfrigt
uppträdde som en fullkomligt fristående tidning
med nytt program. Första numret utkom d. 1
dec. 1859 och sedan dess hade L., med obetydliga
afbrott för utrikes resor, ständigt samma
tidnings ledning i sin hand.

Med undantag
af några öfversättningar »En Zuavs minnen»,
»Halfön Krim», etc., som blifvit utgifna i bokform,
finnas frukterna af hans både betydande
och betydelsefulla skriftställarverksamhet förvarade
i Nya Dagligt Allehandas årgångar. Så
väl förut som efter det han öfvertog tidningen,
företog L. vidsträckta resor bl. a. i Italien,
Ungern, Egypten, Palestina och Turkiet. Död i
Stockholm d. 4 juni 1885.

Gift med Amalia
Kronesz
från Ungern.


Lindström, Nils Johan Olof Herman, biskop.
Född i Borrby, Kristianstads län,
d. 28 dec. 1842. Föräldrar: kantorn
och organisten Gustaf Lindström
och Carolina Brinck.

L. blef 1861 student i Lund, promoverades
till fil. d:r 1868 samt
aflade 1874 teol. kandidatexamen.
Han kallades, efter att ha tjänstgjort
som vice pastor vid Lunds domkyrka, 1876
af patronus till kyrkoherde i Glemminge och
Tosterups församlingar af Lunds stift. 1878–94
folkskoleinspektör, utnämndes L. 1886 till
tjänstgörande e. o. hofpredikant, 1889 till kontraktprost
i Ingelstads kontrakt och 1894 till
biskop i Vexiö stift. 1893 teol. d:r. L. var
prästerligt ombud för Lunds stift vid kyrkomötena
1888 och 1893, led. i kommittén för granskning
af folkskolans läroböcker 1884, i kommittén
för omarbetande af normalplanen för undervisningen
i folkskolan 1888 samt i prästlöneregleringskommittén.
Han har bl. a. utgifvit Om
synden, dess väsende och ursprung
1891, tal,
föredrag och predikningar. Vid ärkebiskopsvalet
innehade L. förslagsrum.

Vid kyrkomötena
har L. framträdt som en af de stridbaraste kämparna
för den högkyrkliga riktningen och visat
sig i besittning af en ej ringa dialektisk förmåga.

Gift 1875 med Beata Kristina Brorström.


Ling, Per Henrik, den svenska gymnastikens
grundläggare, skald. Född d.
15 nov. 1776 i Ljunga prästgård
i Småland. Föräldrar: kyrkoherden
i Ljunga Lars Peter
Ling
och Hedvig Maria Molin.

Tidigt genom föräldrarnas
död lämnad åt sig själf i världen,
kämpade han ända till sin
mannaålder med de oblidaste öden. Bortvisad
från Växiö läroverk för något pojkstreck, i
hvilket han varit delaktig, vågade han sig ej
hem till sin fosterfar utan irrade omkring, mest
utomlands, under en tid af tolf år, och försökte
sig i hvarjehanda för sitt lifsuppehälle. På det
hela känner man ganska litet om hans öden från
denna tid, emedan han själf undvek att tala om
dem. Emellertid, efter att en gång förut 1793
varit i Lund och där aflagt studentexamen, tillbragte
han några år i Stockholm, dels som privatlärare,
dels anställd i ämbetsverk och sysselsatt
med skriftställeri. 1797 tyckes han ha begifvit
sig till Uppsala universitet, och i juli 1799
är han i Köpenhamn, där han sedan studerar.
Den nya riktningen i Danmarks litteratur, framför
allt återvändandet till de nordiska myterna och
fornsagorna, fann ett lifligt mottagande hos den
entusiastiske unge mannen, L. gjorde redan då
utkastet till sorgespelet Eylif den göthiske och
andra dramatiska verk. I Köpenhamn deltog
han äfven i tre år flitigt i öfningarna på en fäktsal
och tog kännedom om Nachtigalls gymnastik.
Han återvände 1804 till Lund, där han förordnades
att förestå fäktmästaretjänsten och 1805
utnämndes till fäktmästare vid universitetet. Genom
den eld och liflighet, som i allting utmärkte
honom, förvärfvade han i hög grad den studerande
ungdomens tillgifvenhet och begynte
genast utveckla sitt gymnastiska system, som, i
början mottaget med de småförståndigas åtlöje,
genom sin strängt vetenskapliga princip vann
allt mer och mer förtroende. Den närmaste
följden var anläggningen af ett gymnastiskt
centralinstitut i Stockholm, för hvilket L. antogs
till föreståndare 1813 och som öppnades 1814.
Från 1813 var L. också gymnastiklärare och från
1817 fäktmästare vid Karlberg, hvilka befattningar
han frånträdde 1825, samtidigt med att
han erhöll professors titel. Med rastlös ihärdighet
fullföljde L. till mänsklighetens båtnad och
fosterlandets ära det stora verk, som han själf
hoppades skulle blifva medlet till kommande
släktens pånyttfödelse. Själf en nordisk kämpenatur
alltigenom, ville han uppnå det stora målet
äfven på en annan väg, genom att stärka den
fosterländska andan och upplifva minnet af förfädrens
hjälte- och gudavärld. Liksom Homerus
för det gamla Hellas, ville han för Skandinavien
frambringa en storartad hjältedikt, »ur hvilken
asarnas ättlingar skulle hämta ingifvelser till
fosterländsk bragd, till häfdaforskning, dikt och
konst». Tidigt framträdde han med försök till
ett sådant i tvenne stort anlagda epopeer Gylfe
i femton sånger 1812, som dock förblef ofullbordad,
och Asarne i trettio sånger, afd. 1–3,
1816–34, hvarjämte han i dramats åskådligare
dräkt sökte framställa en rad af forntidens kraftiga
hjältegestalter. Så uppstodo efter hand hans
historiska skåde- och sorgespel Agne 1812; Eylif
den göthiske
1814; Den heliga Birgitta 1818;
Engelbrecht Engelbrechtson 1819; Styrbjörn
Starke
1824; Visburs söner 1824; Ingiald Illråda
och Ivar Vidfamne
1824 samt Blotsven
1824. Betraktade såsom dramatiska konstverk
måste dessa skådespel anses såsom misslyckade,
ehuru många hafva förträffliga partier af beskrifvande
och lyriskt innehåll. Det bästa, hans skaldegenius
frambragt, faller inom lyrikens område,
nämligen idyllen Kärleken. Därnäst torde
rangen böra lämnas åt Tirfing, ett lyriskt berättande
poem, som likväl är det förra i många
afseenden underlägset. Arten af hans individualitet
och skaldebegåfning ställde honom från början
i främsta ledet bland götiska skolans män.

I jan. 1813 tog han sitt inträde i Götiska förbundet,
men utträdde i dec. 18l7, af harm öfver
att Geijer i en uppsats sökt bevisa, att de nordiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free