allenast sin maskin införd och använd, utan själf utnämndes till justitieråd och deputerad i kommersekollegium. Han befordrades sedermera till förste direktör i fabriksdirektionen, blef etatsråd och ansågs på sin tid för Danmarks förste matematiker. Han afled i Köpenhamn d. 17 juni 1812. Ljungberg, Nils Vilhelm, filosof. Född i Åmål d. 19 april 1818. Föräldrar: handskmakaren Abraham Ljungberg och Johanna Margareta Norström. Student i Uppsala 1837, förvärfvade L. därstädes filosofisk doktorsgrad 1851 och utnämndes 1853 till lektor i latin vid Göteborgs latinläroverk. Hans gradualafhandling Chronologisk granskning af den babyloniska, israelitiska och egyptiska historien mottogs af kritiken med stort erkännande, som sporrade honom till flitigt arbete å tid efter annan utgifna textkritiska arbeten, i hvilka han utkastade djärfva förslagsmeningar. Men hans intresse omfattade äfven andra kunskapsgrenar, såsom historia och filosofi, och i maj 1861 framträdde han för allmänheten med ett föredrag om de olika synpunkter, ur hvilka filosofien och teologien utgå för bestämmande af de religiösa trosformerna, i hvilket L., entusiastisk lärjunge af Boströms filosofi som han var, häfdade vetenskapens rätt och plikt att med frimodig sanningskärlek forska rörande de högsta frågor. Föredraget åtföljdes af en liflig polemik i lokalpressen, under hvilken L. närmare sökte påvisa, att enligt bibeln -- rätt förstådd -- Kristus icke vore Gud, samt äfven angrep treenighetsläran. Att dylika åsikter kunde framställas af en domkapitelsledamot, framkallade i det högkyrkliga lägret den häftigaste förtrytelse, som bl. a. tog sig uttryck i dels Göteborgs domkapitels anmälan hos regeringen om det skedda och anhållan om föreskrifter om lämpliga åtgärder, dels en petition från större delen af stiftets prästerskap om L:s skiljande från konsistoriet och eventuelt äfven från lektoratet. Dessa framställningar blefvo dock afvisade af k. m:t, men den hårda strid, den ensamme mannen hade att kämpa för sin öfvertygelse, anses mer än något annat sporrat Viktor Rydberg till att i »Bibelns lära om Kristus» skynda till den anfallnes undsättning. Några år efteråt drabbades L. af en ögonsjukdom, som tvang honom till att söka tjänstledighet från lektoratet, och han framlefde sina sista lefnadsår i Värmland, där han ock afled å Hellekil d. 14 juli 1872. Ogift. Ljungberger, Gustaf, medaljgravör. Född 1734, antogs L. vid sexton års ålder till lärling hos den berömde medaljören Daniel Fehrman och blef med tiden arfvinge både till dennes plats och artistiska anseende. Såsom betecknande för konstnärens uppfostran och ställning vid denna tid, meddela vi början af det kontrakt, som 1752 uppgjordes mellan Fehrman och kanslirådet Berch, som var L:s morbror. »Jag Daniel Fehrman,» -- heter det -- »antager Gustaf L. till discipel uti medaljkonsten, tillförsäkrandes att använda all möjlig flit uti dess undervisande; både att poussera och gravera, hvarjämte jag unnar honom fritt husrum och värme i mitt hus samt maten vid mina betjänters bord; dock att han under de fem år, som hans lärotid räknas bör, går mig tillhanda med all lydnad och trohet uti de ärender, hvartill jag eller min hustru honom uti hushållet och utom medaljarbetet tjänlig finna kan och befallandes varder... Ifrån början af 1756 skall han ännu vara hos mig i tre års tid, njuta ytterligare information och med sitt arbete uti medaljverket vara mig till hjälp; men därjämte alldeles fri från tjänstesysslor i hushållet och sådant, som icke rör medaljkonsten, hvarför han ock under denna tid skall hafva sin fria spisning vid mitt eget bord». Under sin lärotid hos Fehrman åtnjöt L. undervisning i ritning af hofintendenten Rehn, hvarefter han förordnades att 1759--63 förestå pommerska myntverket i Stralsund. Genom Berchs bedrifvande erhöll han i tvenne omgångar statsanslag för en längre tids vistande utomlands, hvarunder han 1763--65 i Paris studerade vid konstakademien under Vanloo, Boucher, Payou och 1765--67 uppehöll sig vid målarakademierna i Italien. Efter hemkomsten 1767 uppförd på extra stat som medaljör, förordnades han 1768 till professor i teckning vid målarakademien, å hvilken befattning han 1773 erhöll k. fullmakt. Efter Fehrmans död 1780 erhöll L. hans medaljörssyssla vid myntet. Led. af flera utländska konstakademier. De flesta mynt- och medaljarbeten från Gustaf III:s styrelse äro af L:s hand och beteckna konstnären såsom kanske den mest utmärkte af gravörerna under det gustavianska tidehvarfvet. Död i Stockholm d. 5 nov. 1787. Gift 1770 med Juliana Augusta Melander. Ljunggren, Gustaf Håkan Jordan, universitetslärare, estetiker. Född i Lund d. 6 mars 1823. Föräldrar: förste stadskomministern därstädes, medicine och filosofie doktorn Anton Magnus Ljunggren och Katarina Sofia Kröger. L. blef student i Lund 1839 och promoverades 1844 till filosofie doktor. Sedan han 1847 vid samma universitet utgifvit och försvarat en akademisk afhandling: Euripidis Medea, karaktäriserad och jämförd med Shakspeares Othello, förordnades han till docent i estetik och förestod under läsåret 1848--49 den Norbergska professuren, ett uppdrag, som tidtals förnyades 1851, 1852, 1855, 1856--1858. Hemkommen vid jultiden 1850 från en längre studieresa i Tyskland och Frankrike, förordnades han följande året till tysk språkmästare vid Lunds universitet och höll 1852 offentliga föreläsningar i konsthistoria. 1856 uppfördes han i tredje rummet på förslag till estetiska professuren och erhöll s. å. Svenska Akad. stora pris för en estetisk afhandling: Jämförelse emellan Ehrensvärd och Winckelmann som konstfilosofer. När vid Lunds universitet estetiken och därmed sammanhängande vetenskaper skildes från den Norbergska professuren och erhöllo en