Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lloyd, Llewellyn - Loccenius, Johan - Lode - 1. Lode, Göran Vilhelm - 2. Lode, Carl Leonard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han lifligt skildrat i tvenne på vårt språk öfversatta
arbeten: Jaktnöjen i Sverige och Norge
1830, samt Anteckningar under ett tjuguårigt
vistande i Skandinavien 1844–55, hvilket senare
arbete fortsätter björnjaktskildringarna till
1844 samt för öfrigt handlar om de nordiska
däggdjurens, fåglarnas och fiskarnas naturhistoria
samt jakt- och fiskemetoder. L. behandlade dessa
ämnen vidare i ett rikt illustreradt engelsk verk
1867. I svensk öfversättning finnes vidare Svenska
allmogens plägseder 1871. Den originelle
mannen, som af allmogen kallades Lars Lejd
eller Låjdherrn, var på sin tid helt ryktbar i
landet.
En naturlig son till L. var Afrikaresanden
Charles Andersson (se I: 33).
Loccenius, Johan, häfdatecknare, rättslärd.
Född i staden Itzehoe i Holstein
d. 13 mars 1598. Fadern var
en köpman Albrecht Lochen,
hvilket namn sonen, enligt tidens
sed, när han började studera,
förändrade till Loccenius.
Utrustad med en djup och vidsträckt
lärdom, inhämtad under
flera års vistelse vid universiteten i Helmstädt,
Rostock och Leyden, på hvilket sistnämnda
ställe han 1625 blifvit juris doktor, inkallades
L. af Gustaf Adolf s. å. till Sverige och blef
e. o. professor i historia, i hvilket ämne han
1627 blef ordinarie. Året därefter förordnad att
jämte sin egen förestå Skytteanska professuren,
fortfor han med denna befattning till 1642 och
räknade bland sina många lärjungar äfven pfalzgrefven,
sedermera konung Carl X Gustaf. Han
hade dock redan 1634 förflyttats från den historiska
lärostolen till den enda juridiska, som då fanns,
men utbytte densamma 1648 mot platsen som
universitetsbibliotekarie. Äfven här ådagalade
han sin vanliga flit. För sina vetenskapliga förtjänster
utnämndes han af drottning Kristina
1651 till rikshistoriograf med lön på stat, sedan
han redan 1648 blifvit e. o. rikshistoriegraf;
1666 kallades han därjämte till professor honorarius
i jurid. fakulteten, där han verkligen
föreläste i tre år, samt blef s. å. äfven assessor
vid det då inrättade Antikvitetskollegium och
efter Stjernhjelms död 1672 ordförande i samma
ämbetsvärk.
L. afled i Uppsala d. 22 juli
1677. Han var en af Uppsala universitets
största prydnader och utöfvade ett betydligt inflytande
på sin tids bildning. Genom sina föreläsningar
och en mängd skrifter vidgade han i
hög grad begreppen i stats- och rättsläran, liksom
i historien och antikviteterna, genom tvenne
för sin tid viktiga verk; Rerum Suecicarum
historia och Antiquitatum sueo-gothicarum
libri tres, hvilka utkommo i flera upplagor och
länge skattades såsom de yppersta i sitt slag.
»L:s blick skymdes ej af några kabbalistiska
griller, och hans uppfattning var vetenskaplig,
ej poetisk. Med ifver kastade han sig på den
svenska rätten, studerade våra gamla lagar,
jämförde dem med andra germanska lagar och
blef den, som först grundlade ett vetenskapligt
juridiskt studium i vårt land; jämte Grotius
Consing och Stiernhöök kan L. – om än i
mindre grad än dessa – anses såsom det germanska
rättsstudiets grundläggare. Banbrytande
för den svenska forskningen på detta område
voro hans Synopsis juris suio gothici 1648 och
Lexicon juris suio gothici 1647.»
Gift 1: 1622 med Ursula Tamm och 2: 1654 med
Magareta Kietz.
Lode. Redan i den äldsta estländska godsförteckningen
upptages en riddare Odwardus,
som torde vara identisk med riddaren Odward
Lode, som 1196 af kung Konrad af Danmark
fick förläningar i det eröfrade landet. I Sverige
introducerades å riddarhuset 1631 bröderna Hans
och Gerhard Lode. Den förres ättlingar synas
snart ha utslocknat. Den senares kvarlefde i
Sverige till 1884.
1. Lode, Göran Vilhelm, ämbets- och riksdagsman.
Född 1741 och son af öfverstlöjtnanten
Otto Vilhelm Lode och friherrinnan Katarina
Agneta Fleming.
I motsats till sina förfäder,
hvilka alla varit män af svärdet, beträdde L. den
civila banan och började som auskultant i Åbo
hofrätt 1756. I besittning af mindre vanliga insikter
och talanger, begynte han 1769 äfven
deltaga i rikdagsförhandlingarna och utmärkte
sig som en af de verksammaste medlemmarna af
Mösspartiet. Såsom sådan uppträdde han ånyo vid
1771 års riksdag och framstod då som en af
de ifrigaste klandrarne af Hattregeringens åtgärder.
Efter att sistnämnda år ha blifvit utnämnd
till auditör vid Helsinge regemente, befordrades
han fyra år därefter till assessor i
Vasa hofrätt och var åter närvarande vid riksdagen
1789, då han insattes till ledamot i
hemliga utskottet men erhöll snart Gustaf III:s
befallning att begifva sig hem »till förrättande
af sin syssla». Under förmyndareregeringen
steg han hastigt från det ena betydande ämbetet
till det andra, blef 1792 revisionssekreterare och
generalauditör, följande året justitiekansler och
1795 president i Vasa hofrätt, hvarifrån han
1796 förflyttades till samma chefsplats i Åbo.
Hans framgångar voro dock till stor del beroende
af den gunst, i hvilken han stod hos
Reuterholm, hvarför de ock med dennes afgång
upphörde. Han afled ogift i Åbo d. 11
sept. 1799.
2. Lode, Carl Leonard, krigare. Född d.
28 maj 1752; den föregåendes
kusin. Föräldrar: öfverstlöjtnanten
Reinhold Johan Lode och
friherrinnan Charlotta Leonharda
Leijonhufvud.
L. fick sin första fullmakt som fänrik
vid Tavastehus regemente 1770
och befordrades till kapten 1783.
I denna grad deltog L., sedan han transporterats
till Savolaks infanteriregemente, i Gustaf III:s
finska krig och utnämndes därunder till major i
armén. L. hade avancerat till öfverstlöjtnant
1796, då han deltog i det andra finska kriget
och vann sin krigarlager i slaget vid Alavo
1808, där han sårades så svårt, att han icke mer
kunde deltaga i kriget. Öfverste i armén 1808,
tog han afsked ur krigstjänsten 1810. Af finska
krigets historiograf, Montgomery, tecknas »gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
