Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Malmström, Bernhard Elis - 2. Malmström, Carl Gustaf - Malmström, Johan August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till estetiska professuren hörande föreläsningar
och examina. Efter Franzén, med, hvars sångmö hans
egen ägde en viss likhet äfven däri att, redan
innan han inträdt i den egentliga mannaåldern,
hans diktkonst uppnått sin höjdpunkt, kallades
han 1849 till medlem af och intog 1850 en plats i
Svenska Akademien samt befordrades, efter att nästan
oafbrutet, allt ifrån sin utnämning till docent,
ha förestått den estetiska lärostolen, 1856 till
e. o. professor i estetik och modern litteratur,
blef 1859 ord. professor i estetik samt litteratur-
och konsthistoria och afled i Uppsala d. 21 juni
1865.
Hans dikter datera sig från 1840-talet. Första
samlingen af Dikter utgaf M. 1845 och andra samlingen
med en hel del italienska »resebilder» 1847, sedan
han föregående år besökt Italien. M. har vidare
lämnat åtskilliga estetiska och litteraturhistoriska
afhandlingar om Shakspeare, Swift, Cervantes, tal
öfver Geijer, Franzén m. fl., som han 1860–61 utgaf i
samlad form såsom Litteraturhistoriska studier. Hans
förnämsta kritiska arbete är Grunddragen af Svenska
Vitterhetens historia, en teckning af vitterhetens
häfder i Sverige från Stiernhielm till början
af 1820-talet, utgörande band I–V af hans 1866–69
utgifna Samlade skrifter. M:s dikter äro genomträngda
af en »klassisk anda», de äro af en genomskinlig
klarhet och formfulländade, men göra ett måhända en
smula kyligt intryck.
2. Malmström, Carl Gustaf,
historiker. Född på Södra Holmstorp i Tysslinge
socken i Närke d. 2 nov. 1822; den föregåendes
bror.
Student vid universitetet i Uppsala 1840,
aflade M. fil. kand.-examen därstädes 1846 och
erhöll vid promotionen 1848 fil. doktorsgraden.
Följande året kallad till docent i fäderneslandets
historia och efter ytterligare tvenne år 1851
antagen till e. o. biblioteksamanuens, blef han
1858 adjunkt i historia och statistik, förestod en
stor del af tiden 1858–62 skytteanska professuren,
utnämndes 1863 till e o. professor och upprätthöll
1863–67 den ord. hist. professuren. 1869–76 hade han
tjänstledighet för att fullborda sitt stora verk
Sveriges politiska historia från k. Carl XII:s död
till statshvälfningen 1772, hvaraf han redan 1855
efter forskningar i bl. a. flere utländska arkiv
utgaf första delen, som Svenska akademien belönade med
kungliga priset. 1863 utkom andra delen, och 1868 års
riksdag beviljade M. för följande år ett extra anslag
à 2,500 kr., hvilket anslag förnyades under de sju
följande åren, på det att M. skulle bli i tillfälle
att utan att störas af akademiska plikter fullborda
och utgifva arbetet. 1871 utkom tredje delen, för
hvilken M. af Vet.-akad. erhöll Letterstedtska priset,
och 1877 afslutades detta arbete, som genom sin
gedigna forskning och objektiva framställning måste
betraktas som ett af vårt lands främsta och sedermera
i delvis omarbetadt skick utkommit 1893–1901.
1877 blef han, efter F. F. Carlson hist. professor
i Uppsala och efterträdde denne d. 1 nov. 1878 som
statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet.
Hans klena hälsa tvang honom att lämna
taburetten d. 27 aug. 1880. Följande år återupptog
M. sin lärareverksamhet i Uppsala, men utnämndes
1882 till riksarkivarie, från hvilken post han
1887 tog afsked.
Led. af Samfundet för utg. af
handskrifter rörande Skandinaviens historia, Vitt.- Hist.-
och Antikvitets-Akademien och Vet.-societ.,
Vet.-akad., Svenska akad. o. s. v.
Af hans öfriga
historiska arbeten må nämnas: Bidrag till svenska
kyrkoförfattningens historia under sjuttonde seklet
1850, Om centralisation, ämbetsmän och län i Sverige
under medeltiden 1851, Om konventikelplakatets
uppkomst 1852, Om österrikiska successionskrigets
uppkomst och första skede 1858, Om ämbetsmännens
ställning till riksdagen under frihetstiden 1869,
m. fl. uppsatser rörande 1700-talets historia; åtta
sådana utkommo i omarbetadt skick under 1889 under
titeln Smärre skrifter rörande sjuttonhundratalets
historia, o. s. v.
M. var på sin 75-årsdag
föremål för en storartad hyllning, i det att två
festskrifter tillägnades honom.
Gift 1: 1851 med
Eva Mathilda Carolina Tigersköld och 2: 1868 med
Charlotta Magdalena Philippina Kyber.
Malmström, Johan August, genre- och historiemålare. Född d. 14
okt. 1829 i Västra Ny församling af Östergötland, där
fadern var bonde, snickare, ornamentsbildhuggare
och förgyllare för trakten.
Medan M. i unga år
blef förtrogen med faderns yrke, yttrade sig hans
konstnärliga kallelse i förfärdigandet af åtskilliga
träsniderier och i målning af s. k. namnsdagslappar,
hvilka senare hade en strykande afgång hos bygdens
allmoge. Fadern, hvars förståndiga öga riktigt
uppfattade gossens anlag, skickade med anlitande af
sina yttersta tillgångar sin son till Stockholm, där
denne 1850 intogs som elev vid konstakademien. Efter
sex års studier, under hvilka han flere gånger erhöll
akademiens loford och belöningar, anträdde han 1856
en studieresa till Düsseldorf. Därifrån hemskickade
M. Kung Heimer och Aslög 1857, som skaffade honom
k. medaljen. Sedan han där vistats ett år, for han
till Paris, där han vann inträde i Coutures ateljé och
märkbart påverkades af denne mästare. Efter att ifrån
1857 ha varit svenska konstakademiens resestipendiat,
begaf sig M. 1859 till Italien; studerade någon tid
i Rom, men återvände därifrån till Paris och kom
1863 till fäderneslandet. 1861 kallad till agré vid
Fria konsternas akademi i Stockholm, invaldes han
1864 till hennes ledamot, anställdes 1866 såsom vice
professor och utnämndes s. å. till ordinarie professor
i målning vid sistnämda konstanstalt. 1887–93 var
M. direktör vid konstakademiens läroverk och lämnade
1894 professuren. Död i Stockholm d. 18 okt. 1901.
Såsom historiemålare valde han nästan uteslutande den
nordiska myten och sagotiden till föremål för sina
framställningar. Af hans arbeten på detta område må
nämnas: Ragnar Lodbroks söner, Vikingar, som begrafva
sina döda – tillsammans med Gude – <i>Ingeborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
