- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:122

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Manderström, Kristoffer Rutger Ludvig - 1. Mankell, Carl Abraham - 2. Mankell, Julius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konungens kansli. 1830 befordrad till andre sekreterare
i kabinettet för utrikes brefväxlingen,
gjorde han där sin diplomatiska skola under
Gust. af Wetterstedt, såsom statsminister,
och Alb. Ihre, såsom expeditionschef eller
kabinettssekreterare. Sedan han vidare, 1837,
blifvit utnämnd till förste sekreterare i kabinettet
och följande året förordnad till kammarherre,
tjänstgjorde han 1838–39 som legationssekreterare
och chargé d’affaires vid svenska beskickningarna
hos ryska och engelska hofven och befordrades 1840
till kabinettssekreterare, i hvilken egenskap
han i femton år förestod utrikesdepartementets
expedition. Under åren 1855–58 var M. ackrediterad
envoyé och ministre plénipotentiaire vid kejserliga
hofven i Wien och Paris och utnämndes sistnämnda
året till statsminister för utrikes ärendena,
hvarefter han innehade detta höga ämbete i tio år
eller till 1868, då han afgick och blef president
i kommersekollegium. På diplomatiens fält var M.,
om ej en stjärna af första ordningen, dock en
tillräckligt stor och märkvärdig personlighet för
att ådraga både sig själf och sitt land den allmänna
uppmärksamheten. Hvad han som statsman verkade,
tillhör historien och skall af eftervärlden rättvist
bedömas. Framför allt skall den ej glömma, att
det mål, han som diplomat aldrig lämnade ur sikte,
var fäderneslandets gagn och anseende, liksom att
han med de Geer och Gripenstedt delar förtjänsten
af, att ej Sverige 1863 inkastades i krig mot en
öfverlägsen fiende. I den de Geerska ministären
delade han dess allmänna politiska ståndpunkt.

Bland litteraturens och historieforskningens vänner
intog han ett mycket aktadt rum, och de tjänster,
han både såsom enskild och statsminister gjort
forskningen och forskarne själfva, äro hvarken
få eller obetydliga. Utrustad med en omfattande
beläsenhet, älskade han med värma vetenskaperna,
både de allvarliga och glada. Hans författarskap
var, om man undantager ämbetsskrifvelserna,
ej af någon genomgripande eller vidsträckt art,
dock tillräckligt att så väl i kabinetterna som
i salongslifvet förvärfva honom namn af »erkänd
bel-esprit». Redan förut ledamot af Vetenskaps- samt
Vitt. hist. och antikvitets-akademierna, kallades
han 1852 till en af de aderton i svenska akademien
efter Valerius och var 1869–72 dess sekreterare. Vid
Carl XV:s kröning erhöll han greflig värdighet och blef
1858 serafimerriddare. Från 1866 till sin död var han
ledamot för Väster-Norrlands län af riksdagens Första
kammare. På återresan från Homburg, där han genomgått
en brunnskur, träffades han af ett slaganfall och
afled i Köln den 18 augusti 1873.

Gift 1842 med friherrinnan Ebba Märta Mathilda Johanna Banér.


1. Mankell, Carl Abraham, musiker. Född i
Kristiansfeld i Nord-Schleswig d. 16 april 1802.
Föräldrar: organisten och musikdirektören
vid Brödraförsamlingens kyrka därstädes Johan
Herrmann Mankell
och Johanna Maria Keyser.

M. kom 1823 till Sverige, med hvilket
land han räknade släktskap genom modern, som var
svenska, och erhöll s. å. anställning såsom sånglärare vid
Klara skola i Stockholm. Året därefter kallades
han till organist i Klara församling, blef 1829
musikdirektör vid Stockholms gymnasium och 1833
sånglärare vid Nya Elementarskolan. Alla dessa
befattningar innehade han ända till sin död och
utvecklade under deras utöfning mycket nit och kärlek
för saken. Han var jämväl under åtskilliga år lärare
vid Musikaliska akademiens läroverk, vid Hillska
skolan å Barnängen, i Wallinska flickskolan och Tyska
lyceum. Skicklig exekutör på flera instrument och
grundligt bildad teoretisk musiker, verkade han äfven
för den musikaliska bildningen genom anordnandet af en
mängd musiktillställningar och genom föreläsningar
samt utgifvandet af skrifter och kompositioner,
bland hvilka följande torde böra nämnas: Harmonia,
anteckningar till befrämjande af en allmännare
bildning i musikaliska ämnen
1833; Lärobok i musiken
med särskildt afseende på sång
1835; Musikalier till
begagnande vid sångundervisningen i skolor och
gymnasier
1835; Berättelser ur kyrkomusikens historia
1841; Blickar i musikens inre helgedom 1849; Sveriges
tonkonst och melodiska nationaldikt
1853; Tonkonstens
äldsta häfder
1854; Medeltidens skådespel i kyrkan
och på theatern
1855, prisbelönt af Sv. Akad.,
tr. 1862; Den kyrkliga orgelspelningen 1862; Musikens
historia
1864; M. komponerade en kantat Guds lof
(med text af Wallin); utgaf samlade sångstycken
vid piano; Sveriges herrliga melodier 1861–64;
Koralbok för skolor m. m.

Led. af Musik. akad.

Död i Stockholm d. 27 okt. 1868.

Gift 1827 med Carolina Vilhelmina Lundberg.


2. Mankell, Julius, militär, skriftställare,
riksdagsman. Född i Stockholm d. 8 juni 1828;
den föregåendes son.

Efter att vid nitton års
ålder ha blifvit antagen till sergeant vid Svea
artilleriregemente, aflade M. 1847 studentexamen
i Uppsala och erhöll 1849 transport
till Göta artilleriregemente, där han befordrades
till underlöjtnant 1850. Efter ytterligare tvenne
år sökte och erhöll han transport till Värmlands
infanteriregemente, utnämndes 1855 till löjtnant,
blef 1865 kapten i arméen och 1868 kapten i
regementet samt tog 1874 afsked ur krigstjänsten
för att uteslutande ägna sin tid åt litterär
och politisk verksamhet. Under sin tjänstetid
användes han ofta i en mängd särskilda uppdrag. Så
deltog han 1851–53 på vederbörandes befallning i
samlandet af handlingar för Arkiv till upplysning af
svenska krigens och krigsinrättningarnas historia,
tjänstgjorde 1858–60 såsom sekreterare i sällskapet
Krigsvetenskapens vänner, ur hvilket sedermera
Militärsällskapet utvecklat sig, tjänstgjorde
1863–66 vid topografiska kårens krigshistoriska
afdelning, deltog 1864–65 såsom medlem i kommittéen
för sjöofficersbildningens ordnande, utsågs 1866 till
redaktör af Krigsvetenskapsakademiens handlingar och
tidskrift, hvilken befattning han förestod till 1870,
tjänstgjorde 1867

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free