Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mannerskantz, Carl Axel - Mannersköld, Nils Assersson - Mannheimer, Theodor - Marci, Georg - Marci, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då han af södra Kalmar läns landsting kallades
till dess representant i Första kammaren, som
han tillhörde till och med 1883 års riksdag. Hans
humana och välvilliga sinnelag förde honom äfven
här till det moderata lägret, som utan svårare
slitningar sökte främja ett ständigt fortgående,
om ock varsamt, framåtskridande. Alltifrån
sin första riksdag till och med 1870 (utom
1862–63) hade M. plats i bankoutskottet, 1873–78
i konstitutionsutskottet samt 1875 och 1878
i de då tillsatta försvarsutskotten, inom hvilka
han ifrigt verkade för försvarets ordnande å den
allmänna värnpliktens grundval. Dessa sina åsikter
framlade han ock 1877 i tryck i broschyren Ett ord
för dagen om försvaret af en gammal värnpliktsvän. Af
regeringen anlitades han för 1858 års kommitté för
utredande af Sveriges ekonomiska och finansiella
ställning samt för 1867 års fästningskommitté.
I hemortens kommunala värf deltog M. städse med nit
och intresse, var 1863–83 landstingsman och 1865–78
Kalmar södra landstings ordförande (med undantag af
1871) samt under en lång följd af år ordförande i
samma länsområdes hushållningssällskap. 1856 ledamot
af Landtbruksakademien, afled M. å Värnanäs d.
5 jan. 1888.
Mannersköld, Nils Assersson, krigare. Född 1586 i
Västergötland. Föräldrar: kronobefallningsmannen
Asser Pedersson, som var gift 1: med Karin
Jönsdotter och 2: med Ingrid Germundsdotter.
Kornett vid Upplands regemente, blef M. hertig Johans
af Östergötland kammarråd och ryttmästare samt adlades
1612. Han förde redan 1618 östgötafanan och blef
1625 öfverste för alla dess tre kompanier. Samma
år öfvergick han till Livland och deltog i
fälttåget. 1626 utnämndes M. till generalståthållare
öfver Narva, Ivanogorod, Jama, Koporie och dess län
samt guvernator, landshöfding, öfver Ingermanland,
men han underordnades 1629 Johan Skytte, som blef
generalguvernör öfver Livland och Ingermanland. Vid
Skyttes afgång 1633 fick M. utom sitt guvernörsämbete
äfven förestå krigssakerna i Livland och Ingermanland,
men återgick 1634 till sin förra plats. Han
lämnade 1643 sin post i Ingermanland och blef 1644
landshöfding öfver Älfsborgs län och kommendant i
Göteborg, där han hedrade sig vid Kristian IV:s tåg
i april mot staden. Efter konungens affärd fördref
M. danskarne från Hisingen och utmärkte sig sedermera
i striderna vid Göta älf. Han fick 1648 afsked och
dog d. 30 mars 1655 på sitt gods Näs i Östergötland.
Gift 1: med Kristina Böckler och 2: med Anna Wrangel.
Mannheimer, Theodor, finansman. Född i Köpenhamn
d. 3 nov. 1833. Föräldrar: klädeshandlaren Herman
Mannheimer och Adelheid Bing.
Efter läroår i
Smidt och Le Maires stora affär i Köpenhamn,
öfverflyttade M. 1855 till Göteborg, där han under
några år dref en omfattande spannmålsexport.
Denna hade dock i början af 1860 talet kommit i ett
kritiskt skede, och M. stod i begrepp
att återflytta till Danmark, då en institution
kom till stånd, genom hvilken hans
betydande arbetskraft kom till sin fulla rätt. På
nationalekonomiska mötet 1863 hade af Tietgen
och A. O. Wallenberg bragts på tal inrättande i
Göteborg af en skandinavisk bankinrättning för att
drifva creditmobilieraffärer och då en sådan under
namn af Skandinaviska Kreditaktiebolaget 1864 kom
till stånd, blef M. verkställande direktör. Med sin
stora naturliga begåfning, sin energi, sin med djärfhet
parade klokhet och sin outtröttliga arbetsifver
visade sig M. som rätta mannen å rätta platsen och
banken utvecklade sig snart till en af de största
i Norden, om ock den ursprungliga planen för dess
bedrifvande snart öfvergafs. Som bankman kom han
äfven att intaga en mycket framskjuten ställning i
de stora kommunikationsföretag, som med bankens hjälp
kommo till stånd, och tog en väsentlig andel såväl i
tillkomsten af Stora Bergslagsbanan, Västkustbanan,
Göteborg-Boråsbanan och Västergötland-Göteborgsbanan,
som i styrelsen af dessa kommunikationsleders
angelägenheter. I Göteborgs kommunala lif tog äfven
M. verksam del som stadsfullmäktig 1870–76 och 1881–94.
Af k. m:t kallades han till ledamot af 1881
års bankkommitté. Död i Göteborg d. 6 mars 1900.
Gift 1858 med Hanne Meyer.
Marci, Georg, präst. Född omkring 1540 i Annerstads
socken i Småland, där fadern Marcus var bonde.
Gossens goda fattningsgåfvor föranledde hans intagande
i Växiö skola, hvarifrån han omkring 1560 begaf sig
till Uppsala universitet. För sin synnerligt vackra
handstil erhöll han en plats i Erik XIV:s kansli och
anställdes under danska kriget som skeppsskrifvare vid
flottan. Men då brist på dugligt sjöbefäl yppade sig,
utnämndes M. till kapten och fick kommandot på ett
fartyg. På Johan III:s önskan lät han 1568 viga sig
till präst och befordrades till superintendent öfver
hela fältklereciet. Sedan han några år följt hären
och därunder bevistat flere fältslag, utnämndes han
1571 till konung Johans hofpredikant och blef 1575
kyrkoherde i sin födelsesocken Annerstad, hvilket
pastorat på grund af ett konungens bref skulle ha
förklarats ärftligt inom hans släkt. Detta bref är
dock bevisadt vara understucket.
Ehuru M. var gift
ej mindre än fem gånger, efterlämnade han ingen son,
hvarför pastoratet vid hans död 1613 öfvergick till
hans måg Andreas Petri Osengius. M. tillhör äfven vår
psalmhistoria och har författat psalmen 403 i gamla
svenska psalmboken.
Marci, Jesper, superintendent. Hans födelseår och
födelseort äro liksom hans härkomst obekanta. M. hade
vid något utländskt lärosäte erhållit magistergraden
och utnämndes af Erik XIV till kyrkoherde i Vadstena
samt underskref såsom fullmäktig för Linköpings
stift mötet i Uppsala 1572. Ehuru han vid riksdagen
i Stockholm fem år därefter äfven undertecknade
beslutet om liturgiens antagande, ogillade han
densamma och tog sin tillflykt till hertig Carl,
som satte honom till kyrkoherde i Ullervad och till
prost öfver Vadsbo 1577. Då hertigen kort därefter
upprättade en egen superintendentia af Värmland med
Vadsbo och Valle härad i Västergötland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
