Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Meijerfelt, Johan August - Meissner, August Hermann Ernst Bernhard - Melanderhjelm, Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bevistade 1757 slaget vid Hastenbeck. När sedan
äfven Sverige förenat sig med Preussens fiender,
återvände han hem, deltog i några af de föga
märkliga kampanjerna och avancerade under krigets
lopp till öfverste i armén. Under den därpå följande
långvariga freden befordrades han 1768 till öfverste
för drottningens lifregemente och två år senare
till chef för Västerbottens regemente. Blef 1773
generalmajor, 1778 generallöjtnant, 1779 öfverste
för Nerikes och Värmlands regementen. Under kriget
1788–90 erhöll M. öfverbefälet öfver arméen i
Finland och levererade flere lyckliga drabbningar
samt utnämndes 1789 till general af infanteriet och
1790 till fältmarskalk. 1792 upphöjdes han till en af
rikets herrar och blef 1797 serafimerriddare. Död i
Stockholm d. 21 april 1800.
Gift 1763 med grefvinnan
Lovisa Augusta Sparre, en af de af Kellgren besjungna
tre gracerna.
Meissner, August Hermann Ernst Bernhard,
musiker. Född d. 6 mars 1833 i Grabow i
Mecklenburg-Schwerin, där fadern var musiker.
M. studerade i Rostock, Leipzig och Dresden, och
var violoncellen hans instrument. Efter en tids
anställning i Königsberg kallades
han af Czapek till Göteborg för
att som violoncellist biträda vid dennes kapell. Efter fem års
vistelse därstädes kom M. efter ett kort uppehåll i
London till Helsingfors, där han i tre år tjänstgjorde
som violoncellist och i fem år var kapellmästare vid
Svenska teatern. I Helsingfors började han äfven gifva
populära symfonikonserter. 1868 for M. till Stockholm
för att bli förste violoncellist vid Josephsons
Italienska opera i gamla »Ladan», hvilket företag
emellertid hade blott kort varaktighet. Och den 1
okt. 1869 stod M. för första gången med taktpinnen
i hand i Berns salong, där han sedermera ända till
sin död ledde aftonkonserterna på ett utmärkt sätt,
städse sökande att hålla konstens fana högt. 1872–78
gaf han äfven därstädes hvarannan söndag populära
symfonimatinéer med förträffliga program. M. var en
musiker med aktning för sin konst, och han sörjde
öfver, när under hans senare år diverse larmande
orkestrar tidtals konserterade i Berns salonger,
där till och med varietén höll sitt intåg. Utom
några ungdomskompositioner satte M. ihop åtskilliga
potpourrier, hvari favoritmelodierna för dagen
ingingo, och dessa underhållande stycken bidrogo
icke minst till hans Stora popularitet. Död i
Stockholm d. 13 sept. 1903.
Gift 1860 med Abela Backman.
Sonen Carl Hjalmar M., f. 1865, studerade
vid konservatoriet i Stockholm samt i Paris och blef
1889 musikdirektör vid Kalmar regemente. Kapellmästare
vid olika teatrar, innehade M. denna befattning vid
Vasateatern i Stockholm 1898–1904. Han har komponerat
pianostycken, militärmusik, m. m. Gift 1899 med
Emma Olivia Ekström, f. 1866, som varit engagerad vid
olika teatrar och operettsällskap och under de senare
åren varit primadonna vid Vasateatern i Stockholm,
där hon genom sitt behagliga och skälmska uppträdande i
operetten vunnit den ena framgången efter
den andra.
Melanderhjelm, Daniel, matematiker,
astronom. Född i Stockholm d. 29 okt. 1726. Föräldrar:
rektorn, sedermera kyrkoherden i Gäfle, Simon
Melander och Justina Margareta Djurberg. I Uppsala,
där M. blef student 1740, blefvo hans anlag för
matematiken snart bemärkta af Klingenstierna,
hvilken, så fort M. vunnit lagerkransen 1752,
kallade honom till docent i matematik, hvarefter han
1757 blef adjunkt i fysik. 1755 fick M. i uppdrag
af direktionen för Trollhätte slussbyggnad att
utföra en matematisk afteckning och beskrifning
af kanalverkets anläggningar och byggnader. Men
M. erhöll icke något arvode för sina två års arbeten,
och när han längre fram återbegärde manuskriptet,
som innehöll lösningen af åtskilliga hydrauliska
problem, var det försvunnet. När Klingenstierna 1757
tog afsked, anmälde sig M. bland de sökande till hans
lärostol, men förbigicks vid utnämningen af den äldre
Duræus. Det dröjde emellertid ej längre än till 1761,
förrän M. fick mottaga den astronomiska professuren
efter Strömer. Hans utmärkelser gingo sedan hand i
hand med hans jämt stigande rykte. 1778 upphöjdes
han i adlig värdighet, fick 1801 titel af kansliråd
och inkallades till ledamot af Vetensk.-Akad.,
Vitt., Hist. och Ant.-akad., Krigsvetensk.-akad.,
Vetensk. societeten i Uppsala, samt de förnämsta
akademier och lärda samfund i Europa. Då Gustaf
III beslutit anlägga en särskild krigsakademi för
meddelande af undervisning i alla till krigskonsten
hörande vetenskapliga element, kallades M. 1788 till
Stockholm för att afgifva sitt betänkande rörande
den nya läroanstaltens organisation och utarbeta
densammas lärokurser. När detta viktiga uppdrag
sedermera var fullgjordt och den åldrige M. stod
i begrepp att återvända till sin post i Uppsala,
erhöll han 1797 Vetenskapsakademiens kallelse
att blifva hennes sekreterare och innehade sedan
denna befattning ända till sin död i Stockholm
d. 8 jan. 1810. Bland de många lysande namn, vår
lärdomshistoria kan uppvisa från frihetstiden, är
M. ett bland de utmärktaste. Med djupa och omfattande
studier i alla matematikens grenar, ägde han alla
för en lärare nödvändiga egenskaper och var såsom
författare mycket verksam för sin vetenskap. Af hans
många arbeten må särskildt nämnas: De Theoria Lunæ
Commentarii, som utkom i Parma 1769, Meditationes
nonnullæ de machina hujus mundi 1774 samt Astronomie
1795, hvilken länge användes till lärobok vid
Uppsala universitet m. m. M:s rent vetenskapliga
astronomiska arbeten äro företrädesvis ägnade åt den
celesta mekaniken, särskildt den allmänna teorien
för solsystemet och månens teori. Han har vidare
behandlat Venuspassagen, planeternas atmosfär och
sättet att bestämma tidsekvationen. Äfven på den rena
matematikens område publicerade M. flere arbeten.
Gift 1758 med sin kusin Margareta Katarina Frondin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
