Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nilsson, Sven - Nilsson, Sven - Nissen-Saloman, Henriette - Nobel - 1. Nobel, Immanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågor detsamma. Öfverhandtagande sjuklighet hindrade
honom att infinna sig vid 1877 års riksdag, under
hvilken han afled d. 28 april 1877.
Gift med Sissa Thomasdotter.
Nilsson, Sven (i Efveröd), riksdagsman. Född
i Efveröds socken af Kristianstads
län d. 4 nov. 1831, där fadern var kyrkvärd
och nämndeman.
Sedan N. 1854 genom gifte med
Elna Eriksdotter kommit att öfvertaga ett hemman i
Efveröds kyrkby, idkade han därstädes jämte jordbruk
brännvinsbränning och senare mejerihandtering. På
grund af det anseende, han tidigt lyckades förvärfva
sig bland ortens befolkning, lämnades honom en
mängd förtroendeuppdrag, bland dessa främst att nämna
ledamotskap i länets landsting, som tillföll honom
redan vid antydda institutions uppkomst 1862 och som
han ständigt bibehöll med undantag af år 1868. 1881–83
satt han såsom vice ordförande i landstinget och från
1884 till sin död såsom ordförande. 1870 tog han plats
i Riksdagens Andra kammare såsom representant för Albo
och Gärds härads domsaga och fick detta sitt mandat
förnyadt för alla de följande riksdagsperioderna
under sin lifstid. Tidigt kom han genom sitt öppna
redbara väsen samt sin lyckliga förmåga att klart och
redigt uttrycka sina tankar att intaga en framskjuten
plats bland den mera liberalt anlagda fraktionen
af landtmannapartiet och höjde ofta sin stämma för
folkupplysning och framåtskridande, den politiska
och kommunala rösträttens utsträckning, m. m. Efter
att hafva 1872–75 tillhört lagutskottet samt 1874–75
fungerat som statsrevisor, insattes N. 1876 i statsutskottet
som han sedermera tillhörde under sin
återstående riksdagstid (1891 som vice ordf.) Han
gjorde sig därstädes så småningom känd som en af
märkesmännen för den s. k. skånska fraktionen,
som understödde de Posseska härordnings- och
skatteförslagen 1883. Vid tullstridens utbrott
tog N. afgjord ställning mot spanmålstullarna och
förordnades af den Themptanderska regeringen till vice
talman vid Majriksdagen 1887 och lagtima riksdagen
1888. Sedan frihandlarna genom 1890 års val kommit i
besittning af stor majoritet i Andra kammaren, erbjöds
N. ånyo vice-talmansplatsen men afsade sig densamma
för att i stället vid 1891 års riksdag utöfva högsta
ledningen öfver den kammarmajoritet, som kommit till
stånd genom koalitionen mellan gamla landtmannapartiet
och städernas frihandlare, och tack vare N:s
frisinnade kynne erhöllo ock besluten inom 1891
års Andra kammare en bestämd framstegsprägel. Dock
lyckades han ej hindra den af missnöjet med städernas
frihandelstendenser framdrifna inskränkningen i
deras representationsrätt. Vid riksdagens slut gaf
N. alltigenom intryck af en man i sin fulla kraft;
budet om att han d. 4 nov. 1891, samma dag han
fyllde sextio år, aflidit i sitt hem i Efveröd,
mötte öfverallt bestörtning. N. var ledamot af
bland annat följande kommittéer: För öfverseende af
gällande brännvinslagstiftning 1877–78, för landtförsvarets
ordnande 1880–82 samt för granskning af ett förslag till
instruktion för provinsialläkare m. fl. läkare samt
utredande af därmed sammanhängande frågor 1885–87.
Nissen-Saloman, Henriette, sångerska. Född af
judiska föräldrar i Göteborg d. 12 mars 1819.
Sedan hennes vackra, klangfulla sångröst vunnit
den utveckling, att hon med fördel kunde göra
en studieresa utomlands, begaf hon sig 1839
till Paris, där hon erhöll Garcia till lärare i
sång och Chopin i pianospelning. 1843–44 var hon
anställd vid Italienska operan i Paris, där hon i
Adalgisas och Elviras partier rönte stor framgång men
gjorde under bägge åren besök i sitt fädernesland,
hvarest hon med sällspord framgång, lät höra sig på
konserter i hufvudstaden, jämte Jenny Lind. I Paris
uppträdde hon vid sin återkomst dit såsom Rosina
i »Barberaren». Hennes förträffliga utförande af
detta parti väckte så mycket större beundran, som
det skedde utan föregången repetition. 1845 tog hon
engagemang vid Italienska operan i Petersburg. Hon
uppträdde sedermera dels konserterande dels på scenen
i flera af Europas förnämsta städer; i London utförde
hon Normas och Lucies partier, alltid med stort
bifall, samt var under vintern 1849–50 engagerad för
Gewandhauskonserterna i Leipzig. Gift 1850 med den
danska violinisten och tonsättaren Siegfried Saloman,
företog hon med honom vidsträckta konsertresor
genom Sverige, Finland, Ryssland och Turkiet. 1859
antogs hon till lärarinna vid musikkonservatoriet i
Petersburg och förestod ett af de mest besökta och
berömda sånginstitut i det stora ryska riket till sin
död, som inträffade d. 27 aug. 1879. Hennes 1881 på
ryska, tyska och franska utgifna arbete L’étude du
chant är en förtjänstfull, på mångårig erfarenhet
grundad sångskola, som bl. a. blifvit antagen till
begagnande vid konservatoriet i Bryssel.
Nobel. Äldste kände stamfadern Olof bodde i slutet af
1600-talet i Nöbbelöfs socken i Skåne, efter hvilken
släktnamnet Nobelius sannolikt antogs af sonen Peter,
död 1707 som häradshöfding i Oland och Frösåker i
Uppland och gift med Wendela Rudbeck, dotter af Olof
Rudbeck d. ä. Släktnamnet förkortades till Nobel af
dennes sonson, sjukhusläkaren i Gäfle, Immanuel.
1. Nobel, Immanuel, vattenminornas uppfinnare,
sprängoljans upptäckare. Född d. 24 mars 1801
i Gäfle. Föräldrar: sjukhusläkaren i Gäfle Immanuel
Nobel och Brita Katarina Ahlberg.
Sonen i visade i ungdomen föga håg för studier
och sattes därför af fadern i lära hos en skomakare.
Men i stället för att göra skor sysselsatte han
sig mest med att rita fartyg, hvarför en vän
öfvertalade fadern att låta sonen på försök, och
såsom förberedelse för en möjligen blifvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
