Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Nordenskiöld, Nils Adolf Erik - 9+. Nordenskiöld, Gustaf Erik Adolf - 10. Nordenskjöld, Nils Otto Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledamotskap i lärda samfund samt upphöjdes af konung
Oscar i friherrligt stånd. Den sålunda afslutade
vetenskapliga bragden skildrades af N. utförligt i
ett arbete: Vegas färd kring Asien och Europa, 2 Bd,
1880-81, som utom på modersmålet samtidigt började
utgifvas på tio olika språk. De rent vetenskapliga
resultaten af expeditionen bekantgjordes i ett
särskildt verk, Vegaexpeditionens vetenskapliga
iakttagelser, 5 Bd 1882-87 och tillika i ett
bihang till reseberättelsen med titel Studier och
forskningar, föranledda af mina resor i höga Norden
1883, till hvilka båda arbeten bidrag lämnats såväl
af deltagare i färden som andra forskare. Redan
1883 stod N. färdig att företaga en ny arktisk
färd, möjliggjord äfven den genom O. Dicksons
frikostighet. Den anträddes d. 23 maj nämnda år
med ångaren »Sofia» från Göteborg och hade till mål
Grönland, där N., som hyste den åsikten, att det inre
af Grönland icke vore fullständigt betäckt af is,
ville undersöka, huru härmed förhöll sig. Under den 30
dagar långa vandringen öfver inlandsisen, som af honom
företogs, vanns emellertid ingen bekräftelse på N:s
föreställning. Den tillfredställelsen hade man dock
att hafva inträngt i den grönländska isöknen längre,
än någon förut hunnit, hvarjämte man lyckades för
första gången med fartyg genombryta isgördeln vid
Grönlands östkust söder om polcirkeln. I ett arbete,
Den andra Dicksonska expeditionen till Grönland
1884 har N. skildrat denna forskningsfärd. N:s
vetenskapliga intresse förde honom emellertid ej
blott till de arktiska trakterna utan förmådde
honom äfven att företaga en mängd resor såväl inom
Sverige som i andra europeiska land. Hvad angår hans
skriftställareverksamhet, må såsom frukter däraf
nämnas ytterligare följande arbeten: Beskrifning öfver
i Finland funna mineralier 1855, Försök till teoretisk
beräkning af sammansatta ämnens vikter 1858, Bidrag
till läran om kristallografiska isomorfin och dimorfin
s. å., Värmeutveckling vid förbränning af flytande
organiska föreningar s. å. Meteorstensfallet vid
Hessla 1869, Om kosmiskt stoft, som med nederbörden
faller till jordytan 1874, Om möjligheten att idka
sjöfart i det Sibiriska Ishafvet 1880, Om norrskenen
under Vegas öfvervintring vid Berings sund 1881,
Om bröderna Zenos resor och de äldsta kartor
öfver Norden 1883, Om den geologiska betydelsen af
kosmiska ämnens nedfallande till jordytan, särskildt
med afseende på den kantlaplaceska teorien s. å.,
Facsimile-atlas till kartografiens äldsta historia,
innehållande afbildningar af de viktigaste kartor före
år 1600 1889, Periplus, utkast till sjökortens och
sjöböckernas äldsta historia 1897, Om borrningar efter
vatten i urberget, i »Geol. föreningens förhandlingar»
18, 1896, samt Om flytande vågbrytare, i »Fjärde
Nordiska sjöfartsmötets förhandlingar» 1897. Såsom
förut antydts, kommo en mängd utmärkelser
Nordenskiöld till del; att här utförligt redogöra
för desamma skulle bli allt för vidlyftigt. Därför
blott något i korthet därom. Så kan nämnas, att
han vid sin död var ledamot eller hedersledamot af
öfver 80 utländska vetenskapliga samfund och af de
inländska Fysiogr. sällskapet i Lund sedan 1878, Vet.-
och Vitt.-samhället i Göteborg sedan 1868, till sist
hedersledamot däri, Vet.-soc. i Uppsala sedan 1879 och
Örlogsmannasällskapet sedan 1884. 1893 invaldes han
i Svenska akademien efter A. Anderson.
N. var äfven verksam på den politiska vädjobanan såsom målsman
för frisinnade idéer och sträfvanden. Såsom ledamot
af ridderskapet och adeln bevistade han de två sista
ståndsriksdagarna. Under åren 1870-72 samt 1881-87
tillhörde han Andra kammaren såsom representant för
hufvudstaden. Vid de allmänna valen hösten sistnämnda
år utsågs han ånyo därtill, men kom dock icke att
göra bruk af sitt mandat, enär valresultatet på
grund af ett upptäckt formfel ändrades. Däremot
hade han åter plats på Stockholmsbänken i Andra
kammaren 1891-93, men föll sistnämnda år igenom,
på grund af valmännens missnöje öfver att han röstat
för 1892 års härordning. 1883-85 var han ledamot af
konstitutionsutskottet, de två sista åren som dess
vice ordförande.
N. afled helt plötsligt d. 12
aug. 1901 på sin egendom Dalbyö i Södermanland. Gift
1863 med friherrinnan Anna Maria Mannerheim (från
Finland.)
Kanske har ingen svensk man förutom
Linné och Berzelius varit så världsberömd som Adolf
Nordenskiöld. Få hafva väl äfven varit så hängifna
det vetenskapliga forskningsarbetet. Och på samma
gång visste han som få att uppskatta och skänka
erkännande åt ärligt andligt arbete på andra områden
än hans eget. »En själfständig man var han och böjde
sig ej för de härskande hypoteser, hvilka samla och
belysa forskningsresultaten. Hans upptäcktsresor
bära hans namn till eftervärlden, och till henne
vädjade han ifråga om sina nya uppslag. För sin
samtid står han som en storslagen personlighet,
hvars insats i odlingsarbetet sprider glans öfver
fosterlandet».
N:s äldre son Gustaf Erik Adolf,
född i Stockholm d. 29 juni 1868, student i Uppsala
1887 och fil. kand. 1889, företog forskningsresor
till Spetsbergen 1890 och Nord-Amerika 1891, som
han skildrat i Från fjärran Västern, Minnen från
Amerika 1892 och Ruiner af klippboningar vid Mesa
Verdes cañons, 1893. N., som angreps af lungsot och
afled i Mörsil i Jämtland d. 6 juni 1895, var sedan
1893 gift med Anna Hilda Rudolfina Smitt, dotter
af generalkonsul J. W. Smitt.
Yngre sonen Nils
Erland Herbert, född d. 19 juli 1877 å Ström nära
Saltskog, student i Uppsala 1896 och fil. kand. 1898,
har företagit vetenskapliga forskningsfärder till
Patagonien 1899 och till gränstrakterna mellan
Bolivia och Argentina 1901-02 samt har som ledare
af en vetenskaplig expedition ånyo anträdt en färd
till samma trakter 1904. N. har förutom skrifter i
Vetensk.-akad. handlingar, utgifvit Från högfjäll och
urskogar, 1903.
10. Nordenskjöld, Nils Otto Gustaf,
geolog, forskningsresande. Född på Sjögelö, Häsleby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
