Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Nordensvan, Carl Otto - 2. Nordensvan, Georg Gustaf - Nordensvärd, Niklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
militär, skriftställare. Född d. 7 april 1851 på
Marieberg vid Stockholm. Sonsons son af ofvannämnda
Johan Alopæus samt son af generalmajoren Otto
Nordensvan och Lovisa Hildegard Roos från Finland.
N., som 1868 blef underlöjtnant vid Andra (numera
Göta) lifgardet, utnämndes 1877 till löjtnant
vid generalstaben, där han 1879 befordrades till
kapten. Följande år lärare vid Krigshögskolan i
krigskonst och krigshistoria, blef han 1888 kapten
vid Andra lifgardet, 1889 major vid generalstaben,
1892 chef för Krigshögskolan och öfverstelöjtnant,
1896 öfverste i arméen samt 1900 t. f. och 1901 ordin.
chef för Värmlands regemente. Redan 1886 invaldes
han till ledamot af Krigsvetensk.-akademien.
N. har utvecklat en omfattande verksamhet såsom
skriftställare i krigsvetenskapliga ämnen. Bland
hans många arbeten, som alla röja stor beläsenhet
och grundlig sakkännedom, äro att nämna: Öfversigt af
Rysslands härorganisation 1879, Taktiska uppgifter
för hemarbete 1884, En vandring öfver slagfälten i
Sachsen 1886, Värnpligten och inskrifningsväsendet
1887, det med rätta högt värderade arbetet Handbok
för svenska arméns befäl, hvari redogöres för svenska
arméens organisation, förvaltning och tjänst i fred
och i fält, och lämnas handledning vid de förnämsta
slag af arbeten, som förekomma under öfningar och
i krig. 1:a delen häraf, utarbetad tillsammans
med W. E. v. Krusenstjerna, utkom 1879, 2:a delen
1880. Ytterligare äro af honom utgifna: Vapenslagens
stridssätt 1891, Kriget och krigsinrättningarna
1893, Studier öfver Mainfälttåget 1866 1894, samt
de illustrerade verken Fransk-tyska kriget 1870–71
1895, Krigarlif 1896, Finska kriget 1808–09 1898,
Värmlands regementes historia 1903. Äfven äro
af honom författade en mängd artiklar i »Nordisk
Familjebok» samt uppsatser och litteraturanmälningar i
tidskrifter, i synnerhet i Krigsvetenskapsakademiens
tidskrift.
Gift 1: 1880 med Ebba Maria Wallenius
och 2: 1904 med Anna Carlsund.
2. Nordensvan, Georg Gustaf, skönlitterär
skriftställare, litteratur- och konstkritiker. Född
i Stockholm d. 3 dec. 1855; den föreg. broder.
Efter att ha blifvit student i Uppsala 1874, ingick
N. följande år såsom elev vid krigsskolan. Sedan han
emellertid på grund af bröstsjukdom måst öfvergifva
tanken på fullföljandet af den militära banan,
ägnade han sig åt konsten och var 1877–82 elev vid
Akademien för de fria konsterna. Samtidigt uppträdde
han såsom en lika produktiv som lyckad författare
på det skönlitterära området. Skriftställeri blef
också hans hufvudsakliga sysselsättning, sedan han
lämnat Konstakademien. Redaktionssekreterare vid »Ny
illustr. tidning» 1883–86, var han 1885–1902 redaktör
af kalendern Nornan. Talrika äro för öfrigt de
arbeten, som flutit ur hans penna, bland hvilka här må
nämnas å det skönlitterära området: Framtidsmän 1877,
I kasern, Sven Svenssons minnen från krigarlifvet
1878; Skattsökarne 1880, Guido. Ur Bobs efterlämnade
papper s. å.; I harnesk 1882; Penseldrag. Skizzer
och studier 1883; Skuggspel. Tidsbilder 1884;
konstnärsnovellen Figge, 1885; Lek. Novelletter, 1887;
Lifsuppgifter 1887; Silkeskaninen en roman i utkast
1894, dramerna Barnet 1885; Efter långa år 1898; Den
rätte, 1898 och lustspelet Fästmanssoffan 1902. Å det
konsthistoriska området har han riktat vår litteratur
med flera gedigna arbeten såsom Svensk konst och
svenska konstnärer i nittonde århundradet 1891–92;
De bildande konsternas historia under nittonde
århundradet 1899–1900; Carl Larsson, en studie 1901;
praktverket Gripsholm och dess konstskatter 1902;
Bildkonsten 1903 och Svensk konst från 1700-talets
slut till 1900 talets början 1904. En förträfflig
topografisk skildring har N. lämnat öfver Stockholm
i det stora illustr. arbetet Mälardrottningen,
1896–97.
N:s skriftställarskap hör ingalunda till
det mera samtagna slaget. Man skönjer däri i allmänhet
den språket otvunget behärskande stilistens fint
skurna penna, den skarpsynte iakttagarens lifliga
skildringskonst, den sakkunnige och intresserade
konstkännarens träffsäkra kritik. På ett särdeles
förtjänstfullt sätt, utmärkt genom lefvande intresse
för sin uppgift, opartiskhet och sund smak utöfvade
han denna å litteratur-, konst- och teaterafdelningen
i Aftonbladet 1888–1900, från hvilken tid han som
litteraturkritiker verkar i Dagens Nyheter. I bokform
utgaf han å detta fält 1900 I Rampljus. Svenska teaterstudier.
Gift 1884 med Anna Fransiska Ekenstierna.
Nordensvärd, Niklas, krigare. Född d. 29 jan. 1684
i Örebro, där fadern, Johan Norin, bruksägare och
bergsfogde i Leke bergslag, var boende.
Sonen bestämdes af fadern för bergsstaten och erhöll en
därefter lämpad uppfostran, men jublet vid Carl
XII:s första segrar öfver ryssarna
utöfvade på honom en kraftigare verkan än föräldrarnas
önskningar, hvarför han 1701 begaf sig till svenska
högkvarteret i Lais, några mil från Dorpat, och erhöll
plats såsom sergeant vid Västmanlands regemente. Med
karolinsk manhaftighet deltog han sedan i Carl XII:s
alla fälttåg och därunder förefallande slaktningar,
belägringar, marscher och skärmytslingar, samt blef
mer än en gång svårt sårad. Före slaget vid Pultava
hade N. uppsikt öfver arbetet i approcherna därstädes
och fick, när fienden närmade sig svenska lägret,
befallning att kasta honom tillbaka. N. verkställde
den gifna ordern skyndsamt och med eftertryck men
erhöll ej mindre än sju svåra blessyrer och blef
liggande såsom död på valplatsen. Af ryssarna
plundrad in på bara kroppen, återvaknade han på
tredje dagen till medvetande och släpade sig fram
till ryska öfverbefälhafvaren Scheremetjeffs tält,
samt gaf sig fången. Han fördes genast till Ryssland,
där han sedan fick dela sina olyckskamraters lott att
gifva glans åt tsarens triumftåg, samt flyttades från
det ena stället till det andra, tills han slutligen,
efter att två gånger ha vistats i Moskwa, för tredje
gången ditflyttades och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
