- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:206

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordensvärd, Niklas - Nordevall, Erik - 1. Nordforss, Carl Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stannade där. I den gammalryska metropolen tillvann han
sig stort förtroende af en förnäm och rik ryss,
som gjorde honom till lärare för sina söner och
vid sitt frånfälle förordnade honom till deras
förmyndare. Med en faders omtanke och samvetsgrannhet
sörjde N. för sina myndlingars bästa och utskiftade
till hvar och en hans egendom, när befrielsens timme
ändtligen slagit och han 1722 fick återvända till
Sverige. Här undfick han genast majorsfullmakt vid
sitt forna regemente, men tog redan 1727 afsked,
då han erhöll öfverstelöjtnants rang och adlades med
namnet Nordensvärd. Död d. 2 nov. 1762.

Gift 1725 med Anna Ekebohm.


Nordevall, Erik, mekaniker, kanalbyggare. Född d. 2
juli 1753 i Öfver-Kalix socken af Norrbottens län,
där fadern, Jonas Nordvall, var kyrkoherde.

Sonens håg för matematiska och mekaniska studier röjde sig
redan under hans skolgång i Luleå, och utbildades,
sedan han 1770 blifvit student i Uppsala, under
ledning af professor Meldercreutz. Inskrifven 1774
som auskultant i Bergskollegium, antogs han 1775
till byggmästare vid Hjälmare slussverk och erhöll
1778 det viktiga uppdraget att hafva inseendet öfver
Strömsholms kanalbyggnad, en anställning, hvilken
han bibehöll till 1784. Under tiden utnämndes han
till undermasmästare i Västerbergslagen och till
geschworner samt emottog 1784 styrelsen öfver
Eskilstuna fristad, där han var ordningsman
1787–99. Af direktionen för Elfdals porfyrverk
kallades han 1788 att utföra de mekaniska
inrättningarna för stenens upphämtande samt utse
plats för nya anläggningar Redan 1790, alltså ännu
icke fyrtio år gammal, erhöll N. af Brukssocieteten
en lifstidspension, dels såsom belöning för ett sitt
arbete: Afhandling om mekaniken, med tillämpning i
synnerhet till bruk och bergverk
, hvars första del
han då inlämnat, men som trycktes först 1800, dels
för att sättas i tillfälle att såsom bergsmekaniker
uppgöra planer och handleda studerande i antydda
vetenskapsgren. Då frågan om Vänerns förening
med Västerhafvet åter med allvar upptogs, ingaf
N. en plan till den nya kanal- och slussbyggnaden
vid Trollhättan och ditflyttade 1795, att som
ledare utföra det viktiga arbetet. Efter fem år,
(d. 19 aug. 1800), stod den nya kanalen färdig och
segelbar, en ärofull minnesvård af byggmästarens
snille och skicklighet. Bland de många vackra
byggnadsverk, N. dels förut, dels sedermera utförde,
tillåter utrymmet oss endast nämna: de storartade
fördämningarna vid Dannemorasjön, Signildskärs
hamnbyggnad, konstbyggnaderna vid Falu grufva, Kumo
kanalanläggning i Finland, uppsättningen och ordnandet
af Carl Gustafs gevärsfaktori med dess vattenverk
och maskinerier, Södertelje kanals afvägning
och grundläggning m. m. Så utmärkta förtjänster
saknade ej sitt erkännande. 1801 utnämndes N. till
kaptenmekanikus och 1816 till öfverstlöjtnant
vid flottans mekaniska kår. Vet.-akad., Fria
konst. akad. och Landtbr.-akad.
tillägnade sig honom såsom ledamot. 1816
tilldelades honom adlig sköld, då han antog
namnet Nordevall. Efter hans död, d. 2 maj 1835,
lät Vet.-akad. öfver honom slå en minnespenning.

Gift 1785 med Fredrika Branting.


1. Nordforss, Carl Gustaf, militär, teaterförfattare. Född
i Malingsbo kapellförsamling i Dalarne d. 2
aug. 1763. Föräldrar: brukspredikanten, sedermera
komministern i moderförsamlingen Söderbärke, Anders
Nordfors
och Elisabet Arosén.

Sonen erhöll af fadern en sorgfällig undervisning i hemmet men
måste, i saknad af tillgångar, söka sig en väg till
utkomst, innan han hunnit till akademien. I Stockholm,
dit han anlände 1785, begynte han sin bana såsom
accisskrifvare vid tullverket. Själf en väl begåfvad
vän af skönlitteratur och konst, fann han stort behag
i den bekantskap, han lyckades knyta med flera af den
tidens mest framstående män inom antydda områden,
såsom Thorild, Lidner, Kraus m. fl. N., som när
kriget 1788 utbrutit, i ett skaldebref till konungen
anhållit att få deltaga däri såsom volontär, fick
denna sin anhållan beviljad. Anställd som volontär
vid artilleriet, gynnades han af G. M. Armfelt,
som gjorde honom till auditör vid Nylands regemente
och kort därpå till öfverauditör vid de trupper,
som under Armfelts befäl sammandragits mot norska
gränsen. Det första mera allmänt kända prof på
sin poetiska begåfning och fina språkbehandling
gaf han 1788 under sin vistelse i Finland. Det
var betitladt Ord till svenska armén. Följande år,
då han bl. a. var anställd som Armfelts adjutant i
affären på Elgsjö, gjorde han sig ytterligare känd
inom den vittra världen genom sin Sång öfver Balzar
Horn
, som af Svenska akademien belönades med dess
stora pris. Efter krigets slut tjenstgörande som
regementskvartermästare, blef han 1794 kapten vid
Göta garde och 1798 major vid samma regemente. Efter
att redan samma år ha tagit afsked, anställdes han i
generalstaben, blef 1802 öfveradjutant hos konungen,
1812 öfverstlöjtnant i armén och erhöll 1815 öfverstes
namn, heder och värdighet. Död i Stockholm d. 27 juli
1832.

Under åren 1790–1818 var N. andre direktör
först för dramatiska teatern och från 1799 vid lyriska
scenen. Inom litteraturen har han också egentligen
vunnit sig ett namn genom arbeten för teatern. Bland
dessa märkas i synnerhet Tanddoktorn 1800, Föreningen,
tillfällighetspjes 1815, en mängd öfversättningar
och bearbetningar, hvaribland »Oedipe i Athen»,
»Cendrillon», »Don Juan», »Lilla matrosen», »De begge
arrestanterna», »Målaren och modellerna», »Kalifen i
Bagdad», »Aline» m. fl. Han har dessutom skrifvit en
af Svenska akademien med dess stora pris 1810 belönt
Sång öfver Sveriges kronprins Carl August, samt en
af samma akademi 1822 belönt moralisk afhandling,
kallad Viljan och som medarbetare lämnat bidrag till
Journal för Litteratur och Teater, Allmänna Journalen,
Anmärkaren o. s. v. Bland hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free