Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odencrantz, Jan - Odenius, Maximilian Victor - Odhelius - 1. Odhelius, Erik - 2. Odhelius, Johan Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heder och värdighet samt afled i Linköping d.
25 juli 1804.
O. deltog äfven i riksdagarna,
där han tack vare kunskaper och själfständighet
förvärfvade allmän aktning, hvilken bl. a. tog
sig uttryck i hans val till bankrevisor 1788 och
1791 samt hans insättande i hemliga utskottet
1800, då han räknades till den moderata oppositionen
eller det s. k. landtpartiet. På det biografiska
området har han uppträdt med Kongl.
Göta hofrätts presidenter, ledamöter och betjäning,
1803, ett i synnerhet för sin tid utmärkt
arbete, som ännu kan med fördel användas af forskaren
å detta område.
Gift 1764 med Andrietta Fredrika Fröberg.
Sonen Tor August, f.
22 jan. 1782, student i Uppsala 1798, assessor i
Göta hofrätt 1808 och. hofrättråd därstädes 1821
samt död i Jönköping d. 29 okt. 1829, gjorde
sig känd för sitt lifliga intresse för musik och
målning, samt redigerade på ett förtjänstfullt
sätt Jönköpings hushållningssällskaps 16 första
häften. Han var gift 1: 1809 med friherrinnan
Hillevi Posse och 2: 1814 med friherrinnan
Carolina Lovisa Johanna Fleetwood.
Odenius, Maximilian Victor, läkare, universitetslärare.
Född i Göteborg d.
16 mars 1828. Föräldrar: handlanden
Magnus Gabriel Odenius
och Johanna Vilhelmina Jungqvist.
Student i Lund 1845,
blef O. fil. doktor därstädes 1853,
medicine licentiat 1859, och med.
doktor 1861. Redan föregående
år hade han utnämnts till adjunkt i anatomi och
prosektor samt blef 1875 professor i teoretisk
och rättsmedicin vid Lunds universitet, från hvilken
befattning han 1897 tog afsked.
O. har utgifvit en mängd arbeten, bland hvilka må
nämnas: Salivkörtlarnas anatomi hos människan
1860, Über die Gestalt des häutigen Labyrinthes
beim erwachsenem Menschen (i Arch. für
Ohrenheilkunde) 1864, Om morrhårens anatomiska
byggnad (i Lunds univ. årsskrift) 1865,
Undersökningar öfver de sensibla muskelnerverna
1872, <i>Svulstkasurstik 1873, Om koncercellernas
infektionsförmåga 1881, (de tre sistnämnda
i »Nord. medic. arkiv»). Medlem af
Vetensk.- och Vitterh.-samh. i Göteborg, m. fl.
samfund.
Gift 1867 med Paulina Brink.
Odhelius. Släktens stammoder Tolla Thoresdotter,
f. 1590 d. 1651, var gift 1: med kyrkoherden
i Dala i Västergötland Erik Magnusson
2: med kyrkoherden i Od i samma provins Håkan
Larsson. Efter denna socken antogs namnet
Odhelius af hennes barn i båda giftena.
Från släkten ha utgrenats såväl adliga ätten
Odelstierna som slägten Odel (se ofvan).
1. Odhelius, Erik, präst, lärd. Född i Odhs
prästgård d. 21 april 1620. Föräldrar:
kyrkoherden Håkan
Larsson och Tolla (Tullia)
Thoresdotter.
Student i Uppsala 1636, blef O. efter därstädes
aflagd examen 1639,
alltså vid endast nitton års
ålder, invigd till predikoämbetet.
Men högst fördelaktigt känd för sina
grundliga kunskaper, öfvertalades han att återvända
till universitetet i Uppsala, där han med
utmärkt heder promoverades till magister 1646.
Understödd af ett kungligt stipendium, öfverreste
han därefter till kontinenten och tjänstgjorde
någon tid som svensk legationspredikant
i Paris. Återkommen till Sverige, utnämndes
han 1648 till teol. adjunkt i Uppsala, men begaf
sig ånyo utrikes, där han stannade till 1651,
hufvudsakligen sysselsatt med studiet af orientaliska
språk och apologetik. Sedan han 1652 utnämnts
till teol. professor och teol. doktor, promoverades
han i sistnämnda egenskap 1656 samt
erhöll s. å. Börje och 1660 Danmarks pastorat
i prebende. O., hvilken såsom teolog var känd
för sin strängt renläriga ståndpunkt, fick 1662 i
uppdrag af regeringen att yttra sig om de såsom
villomeningar utpekade tankar, som i utgifna
skrifter framställts af de bekanta biskoparna
Johannes Matthiæ och Jöns Terserus. Till fullgörande
af detta uppdrag påbörjade han skriften
Palma pacifera. Emellertid nödgades han 1664,
för att söka hjälp för sin försvagade hälsa, resa
utrikes, där han uppehöll sig vid olika brunnar.
Han befann sig ännu på utländsk botten, då han
1665 erhöll kallelse till pastor primarius i Stockholm.
1666 anträdde han återfärden till hemlandet
men afled i Hamburg d. 31 juli nämnda
år. Hans påbegynta teologiska arbete skulle fullbordas
af hans måg, sedermera ärkebiskop Erik
Benzelius d. ä., som emellertid först 1696 var
färdig med utgifvandet af en del däraf.
Med rätta räknas O. bland lärda svenskar af första
ordningen. Han var i isynnerhet framstående
som teolog men ägde äfven stort anseende såsom
orientalist och latinsk skald.
Gift 1652 med Margareta Laurelia. En af hans söner adlades
med namnet Odelstierna (se ofvan).
2. Odhelius, Jonas Larsson, jurist, politiker.
Född i Västergötland 1712; den föreg:s broders
sonson. Föräldrar: prosten i Flo Lars Odhelius
och Annika Victorin.
Student i Uppsala 1731,
gjorde O. sitt inträde å ämbetsmannabanan 1737
och befordrades 1747 till ordinarie häradshöfding
i Stockholms län. På besvär öfver att hafva blifvit
förbigången till en assessorsplats i Svea hofrätt,
tillförsäkrades honom 1762 af ständerna
lagmans tur och befordringsrätt jämte rättighet
att ackordera bort sin domsaga, hvaraf han
omedelbart begagnade sig. 1766 sökte han blifva
lagman i Ångermanland men erhöll ej platsen.
I stället kastade han sig med ifver in på den
politiska skriftställarebanan som en fanatisk
förfäktare af Mössornas idéer och ansågs länge
som författaren till den 1769 utkomna uppseendeväckande
skriften: »Upplysning till svenska folket
om anledningen, orsakerna och afsikten med
urtima riksdagen 1769», men detta författarskap
är lindrigast sagdt obevisadt. Att hans stjärna
likväl stod högt inom Mössornas läger, visas af
hans val till sekreterare i bondeståndet vid 1771–72
års riksdag, på hvilken plats han använde
sitt inflytande till att sporra bönderna till våldsamma
åtgärder i sitt partis riktning. Af motståndarna
beskylldes han äfven för besticklighet
för utländskt guld. Om hans personlighets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
