Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Oxenstierna, Bengt Bengtsson - 5. Oxenstierna, Gustaf Gabrielsson - 6. Oxenstierna, Gabriel Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4. Oxenstierna, Bengt Bengtsson, riksråd,
resande. Född på Frösviks gård
i Uppland d. 19 okt. 1591; den
föregåendes son.
När Bengt O. föddes, var fadern död, och
några år därefter följde modern
sin man i grafven. Den värnlöse
gossen upptogs då och uppfostrades
af sin farbroder, riksrådet
Johan Gabrielsson, som 1607 skickade honom
till universitetet i Rostock, hvarefter han
äfven studerade i Jena och Wittenberg. Det
hörde den tiden till en ädlings uppfostran, att
han, efter slutad undervisning, skulle tillbringa
ett eller annat år på resor. Så skulle äfven
O. göra, men, en gång utomlands, fortsatte han
sina resor så länge och så vida, att han af sin
samtid erhöll tillnamnet »Resare-Bengt» och än
i dag omtalas såsom något ovanligt i den
vägen. Efter att 1611–1613 ha genomrest de
flesta europeiska stater, begaf han sig det sistnämda
året sjöledes till Jaffa och besökte Jerusalem,
med Kristi graf, Betlehem, Jordan, Tabor,
Kanaan, Sichem, Rhodos, Patmos, Mindre Asien
o. s. v. Det var en af faror uppfylld färd, hvarunder
han slutligen föll i röfvarehänder. Sedan
han lyckats vinna befrielse ur fångenskapen,
begaf han sig till Venedig och tog där krigstjänst
mot turkarna 1614. Efter två års förlopp
befann han sig åter i lagunstaden och företog
därifrån en ny icke mindre äfventyrlig långresa,
som gick till Persien, där åtskilliga historiskt
märkvärdiga orter besöktes, till Bagdad och Babylon
och vidare ända till Indiens gränser. Under
sin vistelse i Persien gjorde han sig ganska förtrogen
med landets förhållanden, hvilket i förening
med hans öfriga personliga egenskaper bidrog
att göra honom därstädes högt aktad. Från
Persien anträdde han en färd genom Armenien
öfver Aleppo till Palästina samt vidare till Kairo,
Alexandria och så tillbaka till Medelhafvets ostkust.
Från det där belägna Sidon återvände han
till Europa med Genua som landstigningsplats. Efter
sin återkomst 1620 till Sverige, där hans ovanliga
språkkunskap väckte stort uppseende, blef O.
kammarherre hos Gustaf II Adolf, skickades året
därpå till Venedig med en af rikskansleren Oxenstierna
själf uppsatt instruktion och beledsagade
under de fyra följande åren konungen öfverallt på
hans resor. 1626 förordnades han till guvernör
öfver Elbing, från hvilken befattning han likväl
redan året därefter begärde att blifva entledigad,
då han i stället utnämndes till öfverste-stallmästare.
Förordnad 1631 till konungens hofmarskalk, afgick
han s. å. såsom ambassadör till Frankrike,
för att med denna makt träffa närmare öfverenskommelser
med anledning af det med detsamma
kort förut afslutna förbundet. På hösten utförde
han en beskickning till Holland och förordnades
1632 till guvernör i Augsburg och öfriga orter, dem
konung Gustaf II Adolf innehade i Schwaben. Utnämnd
1634 till guvernör öfver Livland och
Ingermanland, hvilket ämbete han med stort
beröm förestod, befordrades han s. å. till riksstallmästare
och generalguvernör öfver Livland
och upphöjdes 1641 till riksråd.
Död i Riga d. 9 juni 1643.
Bengt O:s intressanta
och lärorika dagbok öfver hans resor medföljde hans
grefvinna till Hessen-Homburg men återkom
därifrån slutligen till hans släkt i Sverige. Hans
vapen återfinnes på en af staden Augsburg slagen
medalj, och hans namn hafva senare resande
funnit inristadt vid ett kloster i Ispahan, på ruinerna
af Persepolis och i ett kloster i Bagdad.
Gift 1603 med grefvinnan Margareta Brahe,
dotter af riksrådet Abraham Brahe (se I: 127)
och sedan omgift med O. 13.
5. Oxenstierna, Gustaf Gabrielsson, riksråd.
Född 1551; den föregåendes farbroder och son
af O. 1.
Efter slutade studier valde O.
fältlifvet och deltog efter hvartannat i krigen
mot ryssarna, mot spanjorerna i Nederländerna
och turkarna i Ungern. Återkommen till fäderneslandet
1580, förordnades han genast till
häradshöfding i Långhundra i Uppland och
utnämndes 1584 till öfverste och ståthållare
i Reval och öfver Estland. Att innehafva
en sådan post i denna oroliga landsända
var förenadt med svårigheter och obehag, hvarför
O. inom kort önskade komma därifrån och
blef omsider på förnyad anhållan därom hemkallad,
hvarpå han 1590 utnämndes till riksråd.
Jämte hertig Carl och några andra rådsherrar
förestod han efter Johan III:s död regeringen
och underskref 1593 Uppsala mötes beslut samt
hertigens och rådets förening om rikets styrelse.
Af Sigismund utnämndes han 1594 till kammarråd
och förordnades på samma gång till häradshöfding
öfver Östra härad af Småland.
Död »allmänt högaktad och saknad» den 16 jan. 1597.
Gift 1580 med Barbro Bielke, dotter af riksrådet
Axel Eriksson Bielke (se I: 89).
Grefliga ätten af Korsholm och Wasa:
6. Oxenstierna, Gabriel Bengtsson, riksskattmästare,
riksamiral. Född på
Lindholmens gods i Roslagen d.
18 mars 1586; son af O. 3 i
hans första gifte.
Tidigt faderlös, sändes O. för att utbilda
sig för kommande statsvärf
att studera vid utländska
universitet samt blef efter hemkomsten
1606 kammarjunkare vid Carl IX:s
hof. Gustaf II Adolf, som i honom fann en
praktiskt duglig och användbar man, tog flera
gånger hans förmåga i anspråk för viktiga
värf. Sedan han 1611 med utmärkelse deltagit
i kriget mot danskarna, utnämndes han s.
å. till guvernör öfver Reval med Estland,
upphöjdes 1617 till riksråd och förordnades fyra
dagar därefter till öfverste-tygmästare. Liksom
sina båda förenämnda kusiner, blef han 1621, då
konungen drog ut i polska kriget, ledamot af
regeringen, hvari han äfven 1622 och sedermera
insattes. Under det konungen var upptagen med
eröfringen af den polska provinsen Preussen
1626–29, hade O. sig anförtrodda åtskilliga viktiga
värf rörande finanserna, utskrifningar, flottan,
utrustning o. s. v., 1627 utnämndes han till hofrättsråd
och lagman i Värmland, förordnades
1630 till en af de kommissarier, som under Axel
Oxenstiernas ledning hade i uppdrag att i Danzig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
