- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:325

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Rehausen, Gotthard Mauritz von - 2. Rehausen, Johan Gotthard von - Rebinder - 1. Rehbinder, Henrik - 2. Rehbinder, Otto - 3. Rehbinder, Bernhard Otto

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han ej af direktorium, hvarför han måste återvända
till sin förra post och förordnades där
till chargé d’affaires 1797. Åtta år senare (1805)
förflyttad såsom envoyé till storbritanniska hofvet,
rappelerades R. af Gustaf IV Adolf 1807,
men kvarstannade fortfarande i London. Vid
de förändrade förhållanden, som inträdt i Sverige
efter statshvälfningen 1809, återfick R.
sin ministerpost 1812 och ledde med skicklighet
de brydsamma underhandlingar, som
detta och de följande åren ägde rum mellan
svenska och engelska kabinetten, rörande subsidier,
Norges förening med Sverige o. s. v.
Det sistnämnda året utnämndes han i armén till
öfverste och upphöjdes 1814 i friherrligt stånd.

Död i Stockholm d. 8 dec. 1822. Det var
R., som 1818 lät resa minnesvården på Engelbrektsholmen.

Gift 1801 i Lissabon med
Harriet Louise Bulkeley.


2. Rehausen, Johan Gotthard von, diplomat.
Född i Lissabon d. 8 juni 1802;
den föreg. son.

R:s egentliga
uppfostran gjordes i Sverige,
där han 1824 blef andre sekreterare
i Kabinettet för utrikes
brefväxlingen. Efter att några
år ha varit anställd såsom chargé
d’affaires vid storbritanniska hofvet,
förordnades han 1847 till envoyé och minister
därstädes samt afled i London d. 2 mars 1854.

Det fredliga utvecklingsarbete inom
landet och vänliga förhållande till andra länder,
som utmärkte Oscar I:s regering, gjorde R:s
ministerpost i London till en jämförelsevis lugn
befattning. Hans diplomatiska åtgöranden omfattade
också endast angelägenheter af fredlig
art, bland hvilka särskildt bör erinras om den
för svenska handeln vigtiga traktaten af 1849,
hvarigenom, under reciprocitets-villkor, svenska
fartyg fingo sig medgifven samma behandling,
som brittiska fartyg i alla under brittiska väldet
lydande hamnar, med undantag endast af kustfarten.

Gift 1838 med Maria Soane.


Rehbinder. En urgammal ätt, ursprungligen
från Westfalen, men redan på 1200-talet
utbredande sig i Östersjöprovinserna. Till Sverige
inkom ätten i Gustaf II Adolfs tid och
adlades 1668 – se R. 1. En i Finland bosatt
gren af ätten immatrikulerades 1818 å finska
riddarhuset. En medlem af densamma, Robert
Henrik R
. – se R. 5 – blef 1826 grefve,
men tog ej såsom sådan introduktion.


1. Rehbinder, Henrik, krigare. Född i Livland
d. 18 okt. 1604. Föräldrar:
ryttmästaren Bernhard Rehbinder
och Elisabet von Fitinghoff.

År 1622, således aderton år
gammal, antogs R. till s. k. vapenpage
hos Gustaf II Adolf
och följde sedan troget sin herre
i polska och tyska fälttågen.
Kort före konungens död befordrad till löjtnant
vid öfverste Grass’ regemente, deltog han med
största tapperhet i slaktningen vid Wittstock och
drabbades af aderton svåra blessyrer. Med återställd
hälsa bevistade han de följande årens
krigsrörelser, befordrades 1648 till ryttmästare
vid Drottningens lifgarde till häst och blef major
s. å. När, efter Westfaliska fredsslutet, en mängd
officerare afskedades, sattes äfven R. ur verksamhet
och erhöll ingen anställning förrän 1655,
när Carl X förklarat krig med Polen. Utnämnd
till öfverstelöjtnant vid Lifregementet till häst,
utmärkte han sig öfverallt för sitt djärfva krigarmod
och gjorde konungen betydande tjänster.
1656 öfverste, skickades han af Carl X s. å. till
Riga för att såsom befälhafvare öfver där förlagda
garnison leda fästningens försvar mot de
belägrande ryssarna. 1668 naturaliserades han
såsom svensk adelsman. När Carl XI själf
öfvertagit styrelsen, utnämndes R. 1673 till chef
för hela finska krigsmakten och erhöll 1680
friherrlig värdighet, då han i hjärtvapnet af
sitt sköldemärke fick insätta tio gyllne kulor
i blått fält, med anledning af den sällsynta händelsen,
att han hade tio söner i rikets tjänst.

Död i Stockholm den 13 oktober 1680.

Gift 1: 1638 med Hildegard Elisabet von Yxkull,
2: med Anna Bure.


2. Rehbinder, Otto, krigare. Född 1640; den
föregåendes son.

Liksom hans alla nio bröder,
ställdes R. tidigt under fanorna och var vid tjugunio
års ålder major. Oaktadt denna snabba början
och all tapperhet, han ådagalade i Carl XI:s skånska
krig, kvarstod han, i följd af den sedan inträdande
långvariga freden, i sin majorsgrad,
ända till dess Carl XII:s krig åstadkommo en
hastigare omsättning i befälsgraderna. Af konungen
utnämnd till öfverste för landtmilisen i
Pernauska kretsen 1701, råkade han tre år därefter
i fångenskap, när ryssarna eröfrade Narva.
Han blef likväl efter någon tid utväxlad och
insattes af konungen till kommendant i Reval.
Här måste han bevittna, huru ryssarna intogo
den ena landsträckan efter den andra af det
försvarslösa Livland, medan inom Revals murar
pesten rasade bland hans besättning, så att af
femtonhundra man till slut endast åttio funnos
kvar. I sådant tillstånd återstod ej annat än
att underskrifva kapitulationen med ryssarna.
Detta skedde i slutet af september 1710, och
några dagar därefter föll han själf ett bland de
sista offren för farsoten i okt. 1710.

Gift på 1660-talet med friherrinnan Gertrud Helena
von Tiesenhausen
.


3. Rehbinder, Bernhard Otto, krigare. Född
i Reval d. 21 nov. 1662; den
föregåendes son.

Efter att
några år ha stått inskrifven såsom
officer vid Lifgardet, reste
R. 1685 ur landet och ingick
i främmande krigstjänst. Hans
lefnadsöden sedan dess äro icke
närmare bekanta. år 1706 kommenderade
han i bataljen vid Turin, där fransmännen
blefvo slagna, en del af sardinska krigsstyrkan.
Hans militära skicklighet var alltid af
sardinska styrelsen högt uppburen och erkändes
allt emellanåt genom någon ny utmärkelse. Slutligen
blef han stormarskalk öfver hela sardinska
armén, m. m. Han afled i Turin den 12 nov.
1742, sedan han förgäfves begärt, att någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free