- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:365

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Rosenblad, Mattias - 4. Rosenblad, Bernhard Emanuel - Rosenfeldt, Verner von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dessa ärenden, blifvit upplösta. R. var ock utrustad
med egenskaper, som satte honom i stånd
att på ett tillfredsställande sätt reda sig med
denna ansenliga arbetsbörda, och han fortfor att
sköta den maktpåliggande platsen i femton år,
ehuru han därunder äfven hade åtskilliga offentliga
uppdrag af mera tillfällig art sig anförtrodda.
Sedan han vid 1800 års riksdag varit protokollsförande
i hemliga utskottet samt författat samma
riksmötes riksdagsbeslut, upphöjdes han 1805
till friherre och kallades efter regementsförändringen
1809 till statsråd. Denna hans utnämning
var väsentligen att tillskrifva ett mindre tilltalande
karaktärsdrag hos honom, nämligen hans
lätthet att äfven med uppoffring af sin personliga
öfvertygelse rätta sig efter den, som vid tillfället
hade makten i sina händer, och hvilken vid statshvälfningen
1809 var Georg Adlersparre. Denna
hans förmåga, hvarpå för öfrigt hans offentliga bana
både före och efter antydda tillfälle företer åtskilliga
prof, väckte i förening med hans böjelse
för nepotism betänkligheter mot hans insättande
å den höga posten såsom justitiestatsminister efter
C. A. Wachtmeisters död 1810. Han blef ock
på grund däraf vid dess tillsättande förbigången
men blef i stället sistnämnda år En af rikets
herrar samt 1813 ordförande i Generaltulldirektionen.
Året därefter var han ordförande för de
till Norge afgående kommissarierna i ändamål att
afsluta unions-konventionen samt undfick 1815
till belöning för sina tjänster vid detta tillfälle
grefvediplomet. 1818 utnämndes han af Uppsala
universitet till juris doktor, var under en del af
året 1824 tillförordnad riksmarskalk, 1826–27
tillförordnad generaltulldirektör, hvarefter han
1829 omsider utnämndes till justitiestatsminister.
Denna förtroendepost innehade han sedan i mer
än tio år, eller till i februari 1840, då han vid
uppnådda åttitvå lefnadsår, samt sedan han i
sextifem år hade varit anställd i statens tjänst,
sökte och erhöll sitt afsked. R., som i likhet
med andra af hans släkt, hyste böjelse för studier
och vetenskapligt arbete, var ledamot af
Vet. akad., hedersledamot af Landtbruks-akad.,
af Vitt.-, hist.- och antiqu.-akademien, Musik.
Akad., Vetensk.-societ. i Uppsala jämte en myckenhet
andra samfund och sällskap. Han var
bland dem, som 1815 stiftade Svenska bibelsällskapet
och 1835 Svenska missionssällskapet.
Bland af honom utgifna skrifter må nämnas hans
vid öfvertagandet af presidiet i Vetenskapsakademien
1840 hållna Tal om juridisk statistik
och grunderna för lagstiftning
samt Upplysningar
om rikets styrelse från 1810 till konung
Carl XIV Johans dödliga frånfälle
1845. Efter
sitt afskedstagande bebodde han om somrarna sin
på Eckerön i Mälaren belägna egendom Stafsund,
där han afled åttinio år gammal d. 4 sept. 1847.

En tjänstemannabana, utsträckt till måttet af
en vanlig människoålder, däraf en ej obetydlig
del ägnad rikets högsta ämbeten, gör R. till en
ganska märklig personlighet i vår förvaltnings
historia. Utrustad med ovanlig arbetsförmåga
och en tjänstemannaskicklighet, som blifvit på
det fördelaktigaste vitsordad af de mest skiljaktiga
opinioner, ingrep han djupt i nästan alla
förvaltningsgrenar, i hvilka lagstiftningen under
ett halft århundrade kan sägas utgöra en återspegling
af hans grundsatser och åsikter. Stor
beundrare af Carl XIV Johan, ansågs han på
konungen utöfva ett inflytande, som mången
gång blef besvärligt för de ansvarige rådgifvarna.
Han var ock synnerligen förhatlig för oppositionen
och drabbades mer än någon annan af
den impopularitet, som följde de år 1840 afgående
statsråds-ledamöterna.

Excell. R. var sedan
1790 gift med Charlotta Maria Toutin, hvilket
äktenskap var barnlöst, hvarföre ock grefliga
ätten R. med honom utgick.


4. Rosenblad, Bernhard Emanuel, riksdagstalare,
finansman. Född den 10 maj 1796; den
föregåendes brorson. Föräldrar: öfversten vid fortifikationen
Nils Rosenblad och Eva Elisabet Richert.

Efter att hafva tagit studentexamen i
Lund, utnämndes R. 1812 till fänrik vid lifgrenadiererna
och bevistade såsom sådan 1814 års fälttåg
i Norge samt deltog i de flesta då förefallande
krigsoperationerna. Sedan han 1819 i Uppsala
aflagt kansliexamen och s. å. låtit inskrifva sig
i Kanslistyrelsens expedition, lämnade han 1823
militärståndet, blef s. å. kammarherre samt tjänstgjorde
såsom legationssekreterare i Berlin 1825–31,
under hvilken tid han flera gånger förestod beskickningen
vid envoyén Brandels frånvaro. 1831 blef
han ordförande i Banko-diskont-direktionen och utnämndes
1837 till kommerseråd. Såsom sådan
hade han bland andra ärenden i uppdrag att utreda
de statsrättsliga förhållandena med Öresundstullen.
Under åren 1843–44 deltog han som
ledamot i den kommitté, hvilken hade sig förelagdt
att utarbeta förslag till ordnande af vissa
unionella förhållanden mellan Sverige och Norge,
och hvilken kommitté äfven afgaf betänkande
rörande en ny och fullständigare unionsakt. Ifrån
1823 ända t. o. m. 1853 års riksdag bevistade
han såsom medlem af riddarhuset alla riksmöten,
därunder han gjorde sig bemärkt såsom framstående
riksdagstalare på den konservativa sidan, förnämligast
i bank-, tull- och statsregleringsfrågor, samt
såsom motionär i en mängd viktiga finansfrågor.
Af ridderskapet och adeln insattes han vid 1833
års riksdag bland bankofullmäktige och fortfor
på grund af nya val i denna befattning till 1848.
Äfven uppdrogs (1852) åt honom att verkställa
en af ständerna begärd fullständig utredning af
alla svenska folkets skattebördor. På grund af
tilltagande sjuklighet måste han emellertid efter
ett års förlopp afsäga sig detta uppdrag.

Död i Stockholm den 16 jan. 1855.

Gift med Beata Sofia Eklund.

Af honom finnes utgifna
dels (anonymt) Några ord om publicitetens
uppkomst och öden i Sverige, i synnerhet emellan
1719 och 1772; jämte en blick på detta tidehvarf

1824, dels Tankar i afseende på ordnandet
af Rikets mynt-, bank-,
skuld- och kreditväsende
1829.


Rosenfeldt, Verner von, militär,
vitter författare. Född i
nov. 1639 på godset Müntenhoff
i Estland. Fadern: krigskommissarien
David Reimers, adlad von Rosenfeldt.

R. ingick 1658 i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free