- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:369

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosenius, Carl Olof - Rosenschöld, Munck af, se Munck - Rosenstein, Rosén von - 1. Rosenstein, Nils Rosén von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillsammans med Scott en resa till England och Amerika
s. å. samt öfvertog 1842 redaktionen af den sedan
1834 i Stockholm utkommande »Missionstidningen»,
till hvilken han redan året förut börjat lämna
bidrag, och som han fortfor att redigera till sin
död. Från 1842 begynte han också att jämte Scott
utgifva månadsskriften »Pietisten», hvilken han efter
några månaders förlopp, sedan Scott nödgats lämna
Sverige, ensam öfvertog och likaledes fortfor att
utgifva till sin död. Utom genom de två nu nämnda
hufvudskrifterna, af hvilka i synnerhet »Pietisten»
vann en vidsträckt läsarekrets, verkade R. genom
en myckenhet smärre skrifter, genom predikningar,
bibelförklaringar och bönestunder bl. a. som
predikant i Betlehemskyrkan i Stockholm 1855–68,
för uppväckande af en lifaktigare kristendom samt
kan med skäl betraktas såsom en af upphofsmännen
till den andliga rörelse, som under midtersta
årtiondena af 1800-talet utbredde sig inom alla
samhällsklasser. Hans »Pietisten» har på Evangeliska
fosterlandsstiftelsens förlag utkommit i förnyade
upplagor, hvarjämte särskildt utgifvits ur densamma
hämtade artiklar och uppsatser, dels hvar för sig,
dels efter en eller annan plan sammanfattade till
ett helt.

Död i Stockholm d. 24 febr. 1868.

Gift 1842 med Agata Lindberg.


Rosenschöld, Munck af, se Munck.


Rosenstein, Rosén von. Denna nu utgångna
adliga släkt, af hvilken tre grenar varit under
olika nummer introducerade på svenska riddarhuset,
härstammar, liksom ätterna von Rosén och Rosenblad,
från kyrkoherden i Sexdrega af Göteborgs stift Ericus
Rosenius
(se Rosénska släktöfversikten).


1. Rosenstein, Nils Rosén von, läkare. Född i Sexdrega
i Västergötland d. 1 febr. 1706. Föräldrar: förenämnde
Ericus Rosenius och Anna Wekander.

Redan i hans
tidigaste ungdom röjdes hos R. en afgjord böjelse för
läkarekonsten, hvilken håg ytterligare styrktes
af den lärde Rydelius, sedan R. vid endast fjorton
års ålder 1720 blifvit student i Lund. Han vågade
likväl ej yppa sina framtidsplaner för föräldrarna,
hvilka önskade och hoppades, att sonen skulle blifva
präst och faderns efterträdare. Jämte det han sålunda
begagnade Stobæi undervisning i medicin, afhörde han
föreläsningarna i teologi och filosofi samt vinnlade
sig äfven om förkofran i de döda språken. Emellertid
måste han af brist på medel afbryta sina studier
och 1724 taga plats såsom lärare för några ansedda
mäns barn i hufvudstaden. Under de fyra år, han där
vistades, sysselsatte han sig med öfversättningar
af författare i skilda ämnen såsom Des Pepliers,
von Rohr, Scriver och Strimesius. Hans efter den
förstnämnda utarbetade »Fransysk grammatica» upplefde
många upplagor, den sista 1811. Samtidigt ökade han
sina medicinska kunskaper så att de, när de sedermera
blefvo kända väckte allmän förvåning. Ryktet om
dem hade också kommit till Uppsala och föranledde
d. v. professorn i botanik och anatomi Ol. Rudbeck d. y. att
uppmana honom till att söka en ledig adjunktur i
medicinska fakulteten. R. lät med möda öfvertala sig
till detta steg och utnämndes, sedan han utgifvit en
medicinsk afhandling 1728, tjugutvå år gammal, till
akademie adjunkt och Rudbecks ställföreträdare. Då
först upptäckte han för föräldrarna sin förändrade
lefnadsbana samt vann deras bifall och samtycke. Året
därefter fick han, såsom lärare för en ung friherre
Posse, företaga en utrikes resa, under hvilken
han besökte de förnämsta medicinska läroanstalter
i Tyskland, Schweiz, Frankrike och Holland. Han
knöt därunder förbindelser med flera af Europas
förnämsta läkare och åhörde föreläsningar af Wolf,
Sénac, Quesnay, Tronchin, Boerhave, von Haller
m. fl. samt promoverades till medicine doktor
i Harderwyk 1730. Hemkommen till Uppsala 1731,
öfvertog han och skötte Rudbecks professur till 1740,
då han utnämndes till professor i anatomi och botanik,
hvilken senare vetenskap han kort därefter genom byte
lämnade åt Linné mot dennes uppdrag att undervisa
i praktisk läkarekonst jämte föreståndareskapet
öfver sjukhuset. Under tiden hade han blifvit
kallad till assessor i Collegium medicum 1734,
till lifmedikus hos konung Fredrik 1735 och till
ledamot af Vetenskapsakademien 1739. Inemot fyratio
år verkade nu R., som 1746 erhöll arkiaters titel,
vid universitetet under oafbutet arbete, men också
med växande framgång och rykte, både såsom lärare och
praktiserande läkare. Men efter denna tid träffades
han af flera tätt på hvarandra följande familjesorger,
som krossade hans själskrafter och ändade hans dagar
i Uppsala den 16 juli 1773.

Såsom vetenskapsman stod
R. högt, icke såsom framställare af nya och förvånande
läror, utan såsom skarpsinnig bedömare och tillämpare
af hvad äldre och nyare tider frambragt. Långt ifrån
att själfkärt framhålla, hvad han i ungdomen inlärt
och älskat, eller vilja monopolisera läkarekonsten
för ett fåtal utvalda, tillägnade han sin vetenskap
allt det nya, han fann vara godt, och sträfvade under
hela sin lefnad att så mycket som möjligt popularisera
den vetenskapliga läkarekonsten. Sålunda införde han
bruket af kinan i frossfebrar, en ny och förbättrad
behandling af masksjukdomar samt den då för tiden
brukliga smittkoppympningen. Roséns bröstdroppar,
barnpulver, ammpulver m. fl. af honom uttänkta
läkemedel utsträcka ännu i dag till tusentals
människor de välgörande verkningarna af uppfinnarens
snille och beräkningar. När det gällde att i skrift
vända sig till den vetenskapliga världen, var
visserligen R. sin uppgift fullkomligt vuxen, såsom
intygas af bl. a. hans Compendium anatomicum 1736,
ny uppl. 1738, och 46 akademiska afhandlingar. Men
förnämligast gick hans skriftställarskap ut på
att genom populära afhandlingar väcka den stora
allmänhetens intresse för hälsovård och läkekonst
och lämna densamma anvisning till sjukdomars
botande. Till det målet syftade han äfven, när han i
Vetenskapsakademien framträdde med tal och uppsatser,
sådana som Om en opartisk och förnuftig medici göromål

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free