- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:375

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Rothman, Jakob Gabriel - 2. Rothman, Göran Johansson - 1. Rothoff, Birger Fredrik - 2. Rothoff, Emanuel - 1. Rothovius, Isak

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfver forna fria Samhällens upkomst och fall</i>, 1769,
m. m.


2. Rothman, Göran Johansson, läkare,
vitterhetsidkare. Född på Husaby bruk i Småland
d. 30 nov. 1739; den föregåendes halfbroder i faderns
senare gifte med Anna Elisabet Rudebeck.

R. blef student i Uppsala 1757, filos. magister 1761 och
två år därefter promoverad medicine doktor efter
en under Linné hållen disputation De raphania. Han
slog sig därefter ned i Stockholm som praktiserande
läkare. 1765 sändes han till Åland, »där han hämmade
en i flera år gångbar farsot». Efter att hafva en
tid biträdt vid protokollet i Collegium medicum,
blef han 1770 föreståndare för karantänsväsendet
i Stockholms skärgård. Vid denna tid vistades i
Stockholm tripolitanska sändebudet Abdrehman, som
lofvade R. allt möjligt understöd, om han ville
företaga en resa till Afrika. Tanken härpå upptogs
af Vetenskapsakademien, som uppgjorde förslag för
resan och lofvade att till någon del understödja
den med penningar, mot det att R. skulle besöka
Barbareskstaterna och det inre Afrika samt där göra
naturhistoriska samlingar. Färden företogs 1773 i
Abdrehmans sällskap, men de resebidrag, som både denne
och akademien lämnade, voro så ringa, att R., sedan
han kommit till Tripolis, måste anträda återfärden och
alldeles utblottad återkom till Stockholm 1775. Genom
nöd och ansträngningar hade äfven hans hälsa blifvit
bruten, så att han afled d. 4 dec. 1778, efter att två
år förut ha blifvit assessor i Collegium medicum.

Vän af vitterhet, utgaf han under senare åren flera
synnerligen lyckade öfversättningar, såsom: Voltaire:
»Zadigs historia», Pope: »Eloisas bref till Abelard»,
Calzabigis opera »Orpheus och Euridice», som, med
musik arrangerad af Gluck, med mycket bifall gafs på
Nya teatern 1775, Metastasios dram »Alcides». Skref
åtskilliga smärre poem och uppsatser i tidningar,
hvarförutom han i handskrift efterlämnat åtskilliga
afhandlingar och öfversättningar. I bref, intagna
af Gjörwell i hans tidningar 1774–76, har han
lämnat åtskilliga meddelanden om sin Afrikafärd,
och den af honom förda dagboken finnes förvarad i
Vetenskapsakademien.


1. Rothoff, Birger Fredrik, industriidkare,
landthushållare. Född invid Eskilstuna d. 10
mars 1759. Föräldrar: brukspatronen Isaac Rothof och
Kristina Ström.

Efter aflagd bergsexamen i Uppsala,
blef R. 1778 auskultant i Bergskollegium, 1779
underbyggmästare vid Strömsholms sluss- och kanalverk och
1780 vice proberare i Bergskollegium. Två år därefter
öfvertog han förvaltningen af Karl Gustafs stads
järn- och stålmanufakturverk vid Eskilstuna, hvilket
ansenliga bruk han och hans bröder fått i arf. R. har
vunnit ett namn inom svenska landthushållningen
såsom den förste i Sverige, som införde växelbruk,
stallfodring och användning af såningsmaskiner samt
andra mera utvecklade redskap. Förlagsman för det
säregna industriella företaget Eskilstuna
fristad, hade han väsentlig del i dess betydande
förkofran vid denna tid. Utnämnd 1809 till bergsråd,
adlades han 1812, då han skref sitt namn Rothoff i
st. f. såsom hittills Rothof, och kallades s. å. till
ledamot af Vetenskapsakademien. Af regeringen
anförtroddes honom flera gånger uppdrag beträffande
bergshandteringen. Såsom ombud för Eskilstuna stad
i borgarståndet deltog han i riksdagarna 1809 och
1810, medan han såsom hufvudman för sin adliga ätt
bevistade riksdagarna 1812, 1815 och 1817.

Död nära Eskilstuna d. 3 maj 1831.

Gift 1785 med Magdalena af Geijerstam.


2. Rothoff, Emanuel, mineralog, främjare af svenska
bergsbruket. Född d. 12 juli 1788 invid Eskilstuna;
den föregåendes son.

Sedan R. tagit hofrättsexamen
i Uppsala 1806 och bergsexamen 1808, tjänstgjorde han
i tre år i Bergskollegium. Ett af honom upptäckt nytt
mineral blef af Berzelius kalladt rothoffit. Efter
långvariga experiment lyckades han framställa ett
med alunskiffer tillsatt cement att användas för
slussbyggnaderna i Göta kanal. Utnämnd 1813 till
geschworner – tillförene, såsom bekant titeln för
en bergmästares närmaste man och ställföreträdare,
– ägnade han sig därefter flera år med drift och
framgång åt skötseln af Uddeholms bruk och uträttade
därstädes mycket till befolkningens bästa. Han tog
initiativet till införande i Sverige af järnvalsning
och förskaffade därigenom bl. a. ångbåtsbyggeriet
ett material, som, på grund af det svenska järnets
öfverlägsna smidighet, för nämnda industri är
af högt värde. I förening med den framstående
mineralogen P. Lagerhjelm utarbetade han, på uppdrag
af regeringen, 1823–31 års förslag till ändringar
i bergsförfattningarna. Sedan han på 1820-talet
bosatt sig i Eskilstuna, ägnade han sig åt kommunala
värf. R. var ledamot af Landtbruksakademien och sedan
1815 af Vetenskapsakademien.

Död i Eskilstuna d. 25 maj 1832.

Gift 1820 med Hedvig Beata Vallqvist.


1. Rothovius, Isak, biskop, lärd. Född 1572
i Hedenstorps by i Angelstads socken, Småland,
där fadern, Börje Larsson, var en ringa bonde.

Under mycken fattigdom arbetade han och en bror sig
fram genom skola och gymnasium och kom 1595 till
universitetet i Uppsala, där R. gjorde sig så
bemärkt genom sina kunskaper och sitt allvarliga
väsen, att han 1597 antogs till lärare för bröderna
Axel, Krister och Gabriel Oxenstierna och fick
följa dem till utländska hof och akademier. Härunder
blef han 1602 fil. magister i Wittenberg. Efter sin
hemkomst till Sverige s. å. blef han hofpredikant
hos hertig Carl och utnämndes 1603 till kyrkoherde
i Nyköpings västra församling, hvarifrån han 1627
kallades till biskop i Åbo. Han uppgifves då hafva
predikat sammanlagdt 3,183 gånger eller 138 gånger
årligen i Nyköping. På sin nya plats i Sveriges då
ännu halfvilda systerland i öster vann R. såsom andlig
styresman åt sitt namn en oförgänglig ära. Redan
1627 kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 10 14:11:22 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free