öfver forna fria Samhällens upkomst och fall, 1769, m. m. 2. Rothman, Göran Johansson, läkare, vitterhetsidkare. Född på Husaby bruk i Småland d. 30 nov. 1739; den föregåendes halfbroder i faderns senare gifte med Anna Elisabet Rudebeck. R. blef student i Uppsala 1757, filos. magister 1761 och två år därefter promoverad medicine doktor efter en under Linné hållen disputation De raphania. Han slog sig därefter ned i Stockholm som praktiserande läkare. 1765 sändes han till Åland, »där han hämmade en i flera år gångbar farsot». Efter att hafva en tid biträdt vid protokollet i Collegium medicum, blef han 1770 föreståndare för karantänsväsendet i Stockholms skärgård. Vid denna tid vistades i Stockholm tripolitanska sändebudet Abdrehman, som lofvade R. allt möjligt understöd, om han ville företaga en resa till Afrika. Tanken härpå upptogs af Vetenskapsakademien, som uppgjorde förslag för resan och lofvade att till någon del understödja den med penningar, mot det att R. skulle besöka Barbareskstaterna och det inre Afrika samt där göra naturhistoriska samlingar. Färden företogs 1773 i Abdrehmans sällskap, men de resebidrag, som både denne och akademien lämnade, voro så ringa, att R., sedan han kommit till Tripolis, måste anträda återfärden och alldeles utblottad återkom till Stockholm 1775. Genom nöd och ansträngningar hade äfven hans hälsa blifvit bruten, så att han afled d. 4 dec. 1778, efter att två år förut ha blifvit assessor i Collegium medicum. Vän af vitterhet, utgaf han under senare åren flera synnerligen lyckade öfversättningar, såsom: Voltaire: »Zadigs historia», Pope: »Eloisas bref till Abelard», Calzabigis opera »Orpheus och Euridice», som, med musik arrangerad af Gluck, med mycket bifall gafs på Nya teatern 1775, Metastasios dram »Alcides». Skref åtskilliga smärre poem och uppsatser i tidningar, hvarförutom han i handskrift efterlämnat åtskilliga afhandlingar och öfversättningar. I bref, intagna af Gjörwell i hans tidningar 1774--76, har han lämnat åtskilliga meddelanden om sin Afrikafärd, och den af honom förda dagboken finnes förvarad i Vetenskapsakademien. 1. Rothoff, Birger Fredrik, industriidkare, landthushållare. Född invid Eskilstuna d. 10 mars 1759. Föräldrar: brukspatronen Isaac Rothof och Kristina Ström. Efter aflagd bergsexamen i Uppsala, blef R. 1778 auskultant i Bergskollegium, 1779 underbyggmästare vid Strömsholms sluss- och kanalverk och 1780 vice proberare i Bergskollegium. Två år därefter öfvertog han förvaltningen af Karl Gustafs stads järn- och stålmanufakturverk vid Eskilstuna, hvilket ansenliga bruk han och hans bröder fått i arf. R. har vunnit ett namn inom svenska landthushållningen såsom den förste i Sverige, som införde växelbruk, stallfodring och användning af såningsmaskiner samt andra mera utvecklade redskap. Förlagsman för det säregna industriella företaget Eskilstuna fristad, hade han väsentlig del i dess betydande förkofran vid denna tid. Utnämnd 1809 till bergsråd, adlades han 1812, då han skref sitt namn Rothoff i st. f. såsom hittills Rothof, och kallades s. å. till ledamot af Vetenskapsakademien. Af regeringen anförtroddes honom flera gånger uppdrag beträffande bergshandteringen. Såsom ombud för Eskilstuna stad i borgarståndet deltog han i riksdagarna 1809 och 1810, medan han såsom hufvudman för sin adliga ätt bevistade riksdagarna 1812, 1815 och 1817. Död nära Eskilstuna d. 3 maj 1831. Gift 1785 med Magdalena af Geijerstam. 2. Rothoff, Emanuel, mineralog, främjare af svenska bergsbruket. Född d. 12 juli 1788 invid Eskilstuna; den föregåendes son. Sedan R. tagit hofrättsexamen i Uppsala 1806 och bergsexamen 1808, tjänstgjorde han i tre år i Bergskollegium. Ett af honom upptäckt nytt mineral blef af Berzelius kalladt rothoffit. Efter långvariga experiment lyckades han framställa ett med alunskiffer tillsatt cement att användas för slussbyggnaderna i Göta kanal. Utnämnd 1813 till geschworner -- tillförene, såsom bekant titeln för en bergmästares närmaste man och ställföreträdare, -- ägnade han sig därefter flera år med drift och framgång åt skötseln af Uddeholms bruk och uträttade därstädes mycket till befolkningens bästa. Han tog initiativet till införande i Sverige af järnvalsning och förskaffade därigenom bl. a. ångbåtsbyggeriet ett material, som, på grund af det svenska järnets öfverlägsna smidighet, för nämnda industri är af högt värde. I förening med den framstående mineralogen P. Lagerhjelm utarbetade han, på uppdrag af regeringen, 1823--31 års förslag till ändringar i bergsförfattningarna. Sedan han på 1820-talet bosatt sig i Eskilstuna, ägnade han sig åt kommunala värf. R. var ledamot af Landtbruksakademien och sedan 1815 af Vetenskapsakademien. Död i Eskilstuna d. 25 maj 1832. Gift 1820 med Hedvig Beata Vallqvist. 1. Rothovius, Isak, biskop, lärd. Född 1572 i Hedenstorps by i Angelstads socken, Småland, där fadern, Börje Larsson, var en ringa bonde. Under mycken fattigdom arbetade han och en bror sig fram genom skola och gymnasium och kom 1595 till universitetet i Uppsala, där R. gjorde sig så bemärkt genom sina kunskaper och sitt allvarliga väsen, att han 1597 antogs till lärare för bröderna Axel, Krister och Gabriel Oxenstierna och fick följa dem till utländska hof och akademier. Härunder blef han 1602 fil. magister i Wittenberg. Efter sin hemkomst till Sverige s. å. blef han hofpredikant hos hertig Carl och utnämndes 1603 till kyrkoherde i Nyköpings västra församling, hvarifrån han 1627 kallades till biskop i Åbo. Han uppgifves då hafva predikat sammanlagdt 3,183 gånger eller 138 gånger årligen i Nyköping. På sin nya plats i Sveriges då ännu halfvilda systerland i öster vann R. såsom andlig styresman åt sitt namn en oförgänglig ära. Redan 1627 kom