- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:434

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Scholander, Fredrik Vilhelm - 2. Scholander, Sven - Schoultz, Johanna Carolina Ulrika von - Schrevelius, Fredrik Gustaf Georg - Schroderus, Ericus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En ungdomligt glödande frihetsälskande natur,
hade S., genom det intresse, han visade de unga,
inflytande på konstriktningen i allmänhet.

Afled plötsligt i Stockholm d. 9 maj 1881.

Gift 1851 med sin kusin Karin Nyström.


2. Scholander, Sven, sångare. Född i Stockholm d. 21 april
1860; den föregåendes son.

Efter att hafva
erhållit handledning i ornamentik dels af fadern,
dels i utlandet, blef S. ornamentsbildhuggare i
Stockholm och öppnade därjämte ett större efter hand
ganska anlitadt magasin för försäljning
af fotografiartiklar. Detta i korthet hvad beträffar
de yttre konturerna af S:s lif. Sin rätt till ett
namn bland fosterlandets märkliga personligheter har
han förvärfvat sig såsom genialisk återupplifvare af
den gamla vissången med ackompanjemang af luta. Jämte
det han framfört den nationella, folkliga visan på
ett sätt, som gjort, att densamma, efter att alltför
mycket hafva försummats, åter kommit till heders, har
han genom sin tolkning af Bellman vid lutans toner
gjort Bellmanssången i dess ursprungliga gestalt
såsom solosång populär. Men hans repertoar, den
han oupphörligt utvidgat, upptager dessutom äldre
och nyare franska, tyska och italienska visor. Dit
höra äfven den svenska »bordvisan» samt Almqvists
»Songes», hvilkas harmonisering och framförande
för öfrigt kostat S. betydlig möda. Sin musikaliska
begåfning har han likaledes ådagalagt, i det han satt
lätta melodier till åtskilliga stycken af Sehlstedt,
Fröding m. fl. Öfverallt, där S. haft tillfälle att
föredraga sina visor – och det har varit ej blott i
Sverige utan äfven flera gånger i Danmark och Tyskland
– har han med dem väckt verklig hänförelse. Detta
är emellertid icke att tillskrifva hans röst,
som är tämligen obetydlig, men så mycket mer en den
ypperligaste artikulation och frasering i förening med
en beundransvärd dramatisk uttrycksförmåga. För att
mera odeladt kunna ägna sig åt musikens och vissångens
värf ställde S. 1905 sin fotografiska handelsaffär
på aktier.

Gift 1889 med Charlotta (Lotten) Sofia Johanna von Bahr.


Schoultz, Johanna Carolina Ulrika von, sångerska.
Född i Stockholm 1813. Föräldrar:
landshöfdingen i Wasa Nils Fredrik von Schoultz och
Johanna Henrietta Gripenberg.

Fröken S:s sällsynt
vackra röst utbildades under ledning af Crælius med
så mycken framgång, att sångerskan kunde
vid femton års ålder offentligt uppträda på egen
konsert i Ladugårdslands kyrka i Stockholm. Kort
därefter företog hon en studieresa utomlands, åtnjöt
därunder först undervisning af Siboni i Köpenhamn och
sedermera af Romani och Veluti i Italien. År 1833
debuterade hon på italienska operan i Paris såsom
Anna Bolena, vid sidan af Giulia Grisi, och rönte
det mest entusiastiska mottagande. Under fortsatta
konstresor uppträdde hon på La Scala i Milano, San
Carlo i Neapel jämte flera andra af Italiens förnämsta
teatrar samt skördade öfverallt bifall och
lagrar. Äfven Sverige besökte hon åtskilliga gånger
efter sin första utresa, såsom 1830 och 1831,
hvilket senare år hon af musikaliska akademien
kallades till ledamot, samt 1839 och 1840, och gaf
vid alla dessa besök konserter i Ladugårdskyrkan
och på k. teatern. Hennes omfångsrika, starka
och välklingande röst försvagades under de sista
lefnadsåren af ett bröstlidande, som lade henne i
grafven, i Helsingfors d. 28 febr. 1863.

Johanna von S. var näst fru Wässelius-Casagli, som 1820
uppträdde i Turin, den första nordiska sångerska,
som lät höra sig i södern och där väckte den sympati
för svenska sången, som sedan på ett så lysande
sätt vidmakthållits och ökats af senare svenska
sångkonstnärer.

Gift 1842 med ingeniören Felix Erik Wilhelm Brand.


Schrevelius, Fredrik Gustaf Georg, universitetslärare,
rättslärd. Född 1799 i Karlskrona. Föräldrar:
dåv. amiralitetspastorn, sedermera kyrkoherden i
Jämshög Jöns Peter Schrevelius och Fredrika Sofia
Cederfelt
.

S. inskrefs såsom student i Lund 1817 och
blef filosofie magister vid promotionen 1820. Sedan
han 1824 utgifvit och försvarat en akad. afhandling De
vi juris in jus suecanum
, förordnades han s. å. till
docent i juridiska fakulteten, hvarefter han
1825–27 öfvade sig i den praktiska handläggningen
af juridiska mål, dels i Skånska hofrätten och
dels i Svea hofrätt, samt befordrades sistnämnda
år till e. o. adjunkt i juridiska fakulteten. På
hemställan af professor Holmbergsson blefvo
de juridiska föreläsningarna mellan honom och
S. sålunda fördelade, att juridiska fakulteten för
hvarje år skulle bestämma, hvad hvardera skulle
föreläsa. Först 1839 befordrades S. till ordinarie
adjunkt samt utnämndes, sedan en ny lärostol i
civilrätt blifvit inrättad vid Lunds universitet,
till professor i denna vetenskap 1844. Död i Lund
den 28 mars 1865.

Med mångsidig lärdom samt
ovanlig juridisk skarpsinnighet förenade S. den
outtröttligaste flit såsom akademisk lärare. Det
inflytande, han utöfvade såsom sådan, var också
ganska betydligt, hvarför hans bortgång beklagades
såsom en stor förlust för universitetet. Äfven som
vetenskaplig författare intager han ett aktadt rum,
om också hans arbeten ej till antalet äro synnerligt
många. De utgöras, jämte disputationer och några
uppsatser i Schmidts juridiska arkiv, af: Lärobok i
Sveriges allmänna nu gällande civilrätt
1872, 1844–49;
Lärobok i Sveriges allmänna nu gällade civilprocess
1853; Juridisk chrestomathie till begagnande vid
föreläsningar
1855.

Gift 1834 med Jakobina Lundvall.


Schroderus, Ericus, boktryckare,
skriftställare. Antagligen född på 1570-talet och son
till borgmästaren i Nyköping Bengt Nilsson Skräddare
och Anna Andersdotter samt yngre broder till Johan
Skytte.

S. är mer bekant genom sina skrifter än
sin lefnad. Hvad man om honom känner, inskränker
sig till följande: Blifven magister i Uppsala,
utnämndes han 1604 till skolrektor i Nyköping, blef
1612 translator regni samt korrektor på konungens
och kronans tryckeri i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 19:37:14 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free