Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Schück, Martin - 2. Schück, Johan Henrik Emil - 1. Schützercrantz, Herman - 2. Schützercrantz, Adolf Ulrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
språket</i> 1856, Italiensk språklära, bearbetning efter
Vergani 1853; Vårt land och folk, fosterländsk läsebok
(1862–63), hvarjämte han redigerat den litterära
tidskriften Samtiden 1859–60, Konversations- och
universallexikon (1856–66) samt lämnat bidrag
till flera af hufvudstadens tidningar.
Gift med Wilhelmina Josephson, känd som god pianist och
musiklärarinna.
2. Schück, Johan Henrik Emil, litteraturhistoriker,
samlare. Född d. 2 nov. 1855 i Stockholm;
den föreg. brorson. Föräldrar: grosshandlaren
i Stockholm Adolf Schück och Laura Sjöberg.
Student i Uppsala 1873, promoverades S. därstädes
1882 till fil. doktor och kallades samma år till
docent i litteraturhistoria. Utnämnd 1890 till
professor i estetik, litteratur- och konsthistoria
vid universitetet i Lund, kallades han 1898 till
samma professur i Uppsala. 1905 blef han samma
universitets rektor.
Genom lärdom och skarpsinne
samt en öfver det vanliga måttet sig vida höjande
arbetsförmåga har S. förvärfvat sig namn såsom
en af de främsta litteraturhistoriska forskare,
vårt land någonsin ägt, den där tillika med orädd
hänsynslöshet trädt i bräschen för frukten af sina
forskningar, där desamma ej stått i öfverensstämmelse
med häfdvunna meningar. Hans första mera betydande
arbete, William Shakspere, hans lif och verksamhet
1883–84, är utarbetadt med ledning af grundliga
källstudier, hvilka i än högre grad utmärka hans 1885
påbörjade, stort anlagda Svensk litteraturhistoria,
hvaraf 1890 första delen fullbordades, slutande med
humanismen och reformationen. Men S. fördjupade sig
under arbetets fortgång alltmera i lärda detaljer,
för att kunna fortsätta detsamma efter samma plan,
allrahelst hans intresse samtidigt vändes åt andra
håll. Han afbröt därför detta arbetes utgifvande och
inskränkte sig till att, tillsammans med K. Warburg,
1895–96 utgifva Illustrerad svensk litteraturhistoria,
där S. behandlat den svenska litteraturen före
frihetstidens början.
Till kännedom om den svenska
bibliografien lämnar hans uppsats om Skrifter
i svensk litteraturhistoria (i »Samlaren» 1887)
ett betydelsefullt bidrag. En annan gren af den
svenska litteraturen vinner intressant belysning af
1500- och 1600-talens visböcker, utgifna af honom
1884–85, tills, med A. Noreen, samt 1889, 1894, i
Sv. lit. sällsk:s skrifter, VII. Af hans öfriga talrika
skrifter, alla utmärkta lika mycket genom grundlig
sakkännedom och uppgifternas tillförlitlighet som
en ovanligt lätt och behaglig stil, må nämnas Våra
äldsta historiska folkvisor, i »Hist. tidskrift»,
1891, Ur gamla papper. Populära kulturhistoriska
uppsatser, sju serier 1892–1905, först till stor del
synliga i tidskrifter och tidningar, Anteckningar
om den äldsta bokhandeln i Sverige, »Festskrift
med anl. af Sv. bokförläggareföreningens 50-års
jubileum d. 4 dec. 1893», Lars Wivallius, hans
lif och dikter, I. II. 1893, 1895, i »Skrifter,
utg. af Sv. litteratursällsk.», XIII, Rosa
Rorans. EttBirgitta-officium, af Nikolaus Hermanni,
i Lunds universitet årsskr., d. 28, 1891–92, Våra
äldsta reformationsskrifter och deras
författare, i »Hist. tidskrift», XIV 1894,
Bibliografiska och litteraturhistoriska anteckningar
1896, den 1898 påbörjade Världslitteraturens historia,
hvaraf hittills utkommit två band, afhandlande
antiken och den israelitiska litteraturen, Studier
i nordisk litteratur och religionshistoria I-II
1904 samt den föremålet föga smickrande Gustaf III,
en karaktärsstudie 1904. Han har dessutom visat sig
som en synnerligen intresserad samlare och utgifvare
af äldre skrifter, bl. a. genom den af honom jämte
O. Levertin utg. Svenska memoarer och bref, del. 1–8,
1900–04. 1904–05 ombesörjde han ock utgifvandet
af Excellensen A. F. Skjöldebrands memoarer.
S., hvilken Sv. akademien 1890 tilldelade Carl
Johans pris, är sedan 1893 led. af Vitt.-, hist.-
o. ant.-akad.
Gift 1879 med Sigrid Charlotta Féron.
1. Schützercrantz, Herman, läkare. Född i
Stockholm d. 24 dec. 1713. Föräldrar: stadskirurgen,
sedermera öfverdirektören, <i>Salomon Schützer
o. Magdalena Heijdenreich.
Under ledning af
Roberg, Linné, Rosén och Wallerius ägnade S. sig
i Uppsala åt läkarekonsten, företog för utvidgande
af sina kunskaper 1738–42 en utrikes resa, aflade
det sistnämnda året fältskärsexamen, hvarefter han
ingick i kirurgiska societeten samt utnämndes till
regements-fältskär vid lifgardet. 1743 åtföljde han
en bataljon af gardet till Åland men återkallades
inom kort till Stockholm för att sköta en benskada,
som konung Fredrik ådragit sig. Antagen som lifkirurg
hos konungen 1743, anställdes han 1745 i samma
befattning hos tronföljaren Adolf Fredrik, erhöll 1750
titel af assessor, befordrades 1753 till arkiater,
blef 1758 »öfverdirektör öfver kirurgien i riket»
samt efterträdde 1759 sin fader såsom stadskirurg i
Stockholm. Vid Lunds universitets sekularfest 1768
tilldelades honom heders-medicine-doktors-diplom,
hvarefter han 1769 upphöjdes i adligt stånd med
namnet Schützercrantz. S., som redan 1749 blifvit
ledamot af Vetenskaps-akadamien, afled i Stockholm
den 3 aug. 1802.
Såsom kirurg och obstetriker ägde
han ett stort och välförtjänt anseende samt utmärkte
sig äfven som författare i sin vetenskap. Bland hans
tämligen talrika arbeten märkas: Svenska konungars
olycksöden, kroppsskador m. m. 1775, Märkvärdiga
händelser i praktiska förlossningsvetenskapen 1785,
Om förlossningsvetenskapens teoretiska del 1786,
Sundhetsreglor för dem, som vilja behålla en god helsa
1791, Compendium om sår 1798, Afhandling om kräftan
1800, m. m.
Gift 1757 med Petronella Psilanderhielm.
2. Schützercrantz, Adolf Ulrik, militär,
konstidkare. Född i Stockholm d. 25 mars 1802; den
föreg. sonson. Föräldrar: konteramiralen Johan Herman
Schützercrantz och Lovisa Margareta Lilliestråle.
S. blef 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
