- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:497

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Sparre, Nils Gustaf Alexander - 24. Sparre, Axel Axelsson - 25. Sparre, Fredrik - Sparrgren, Lorentz Svensson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillhörde till och med 1895, 1881–82 som vice ordförande
och 1883–95 som ordförande. Hans moderata och medlande
hållning gjorde honom därvid särskildt skickad att
förlika från början stridiga meningar för ernående
af ett positivt resultat. Särskildt anses denna hans
egenskap hafva framträdt vid hans ordförandeskap i
försvarsutskottet vid 1892 års urtima riksdag. Mer
än en gång har S. nämnts som ifrågasatt att intaga
främsta platsen vid konungens rådsbord, hvilket
dock af honom städse afböjts. Efter att 1889–91
haft plats i talmanskonferensen och mars 1891–95
varit vice talman i Första kammaren, förordnades
S. 1896 till dess talman och har i sådan egenskap
fungerat vid alla efterföljande riksdagar samt
därvid vunnit erkännande för såväl den reda och
precision, hvarmed han ledt förhandlingarna, som
för sitt enkla, tillgängliga och humana väsen. Han
har äfven varit anlitad för arbetet i en mängd
kommittéer, bl. a. skatteregleringskommittén
1879–83, landtförsvarskommittén 1880–83 och
unionskommittén 1895–98, efter att förut tillhört
1885 års hemliga utskott. S., som 1862 blef led. och
1893 hedersled. af Landtbruksakademien, är sedan
1896 serafimerriddare. Sedan 1888 äger och bebor
han egendomen Mariedal i Skaraborgs län.

Gift 1858 med sin kusin, grefvinnan Sofia Gustafva
Sparre
, dotter till S. 20.


Grefliga ätten Sparre (n:o 74).


24. Sparre, Axel Axelsson, riksråd. Född i Visby d. 9
jan. 1652; sonsons son af S. 2. Föräldrar:
landshöfdingen frih. Axel Carlsson Sparre och
grefvinnan Margareta Oxenstierna.

S. började sin krigarebana 1671 såsom volontär
vid Lifgardet och blef följande
året fänrik vid ett tyskt regemente
i Holland. 1674 utnämndes han till kapten vid en
svensk regementskår i Stade samt erhöll året därefter
ett kompani under fältmarskalken Horns befäl. Under
Carl XI:s skånska krig fortgick han från kapten
vid Lifgardet till öfverstlöjtnant vid Närkes
och Värmlands regemente, hvarjämte han samtidigt
förordnades till kommendant i Göteborg. Vid riksdagen
1697 var han en af dem, som med Piper ifrigast
arbetade för Carl XII:s myndighetsförklaring och
påskyndade därigenom sin förut långsamt framskridna
befordran. Utnämnd 1699 till öfverste för Västmanlands
regemente, följde han den unge konungen i fält,
utmärkte sig vid öfvergången af Düna, äfvensom i
slaget vid Klissow, där han med endast trehundra
man tillbakaslog en mångdubbel styrka. 1705 befordrad
till generalmajor, bidrog han genom ett raskt anfall
på sachsarna i slaget vid Frauenstadt i väsentlig
mån till svenskarnas seger. Han var äfven den, som
begynte anfallet på ryssarna vid Poltava, och efter
det där lidna nederlaget följde han Carl XII till
Bender. Efter segern vid Narva skrifver konungen i
bref till sin syster, att det var S. jämte Magnus
Stenbock, som där »höll målron vid makt och hade
allehanda upptåg». Utnämndes 1710 till generallöjtnant
och 1713 till general
af infanteriet. Efter Carls hemkomst till Sverige,
skickades han 1716 såsom envoyé till Hessen-Cassel och
året därefter till k. Stanislaus i Zweibrücken. Af
Ulrika Eleonora upphöjdes han 1720 till grefve
och uppträdde vid riksdagen s. å. såsom en af
hennes ifrigaste anhängare. Han var jämväl en varm
förespråkare för k. Fredriks upphöjelse på tronen och
ansågs allmänt för en synnerlig vän till Hessiska
huset. Upphöjdes slutligen till fältmarskalk 1721,
samt afled på sin egendom Brokind i Östergötland
d. 31 maj 1728.

Gift 1721 med Anna Maria Falkenberg.


Grefliga ätten Sparre (n:o 111).


25. Sparre, Fredrik, rikskansler. Född d.
12 febr. 1731; halfbror till S. 14. Föräldrar:
generallöjtnanten, frih. Fredrik Henrik Sparre
o. grefvinnan Ulrika Maria Tessin.

S:s befordringar, hvilka redan började vid hans sextonde
år med fullmakt såsom kanslijunkare, voro i korthet följande.
Sedan han 1748 blifvit förordnad till hofintendent,
blef han 1756 kavaljer hos kronprinsen, 1770
kansliråd, 1773 hofkansler och 1781 riksråd. Under
åren 1781–87 var han guvernör för kronprinsen Gustaf
Adolf och förordnades, då rådskammaren upphäfdes
1789, till ledamot af Högsta domstolen. Efter Gustaf
III:s död blef han först öfverste hofmarskalk
och kort därefter (1792) med den återupplifvade
titeln rikskansler ställd i spetsen för ministären,
hufvudsakligen därför att »att då hertig Carls
gunstling Reuterholm önskade få styra utan ansvar
inför både lag och allmänhet, han ej kunnat
finna någon annan af tillräckligt förnäm börd,
som ansågs nog medgörlig att blott vara ett blindt
verktyg i den allsmäktige gunstlingens hand». Genom
att smickra S:s stundom barnsliga fåfänga, fick
Reuterholm honom äfven merendels till allt hvad han
ville. Bland sina förtrogna åter benämnde han honom
aldrig annat än »gubben med peruken». I rättegången
mot fröken Rudenschöld utmärkte sig S. genom att
rösta för, att hon måtte dömas att slita ris,
ett votum, som sedermera förskaffade honom bland
allmänheten benämningen »riskansleren». Af Gustaf
IV Adolf upphöjdes han 1797 till grefve, nedlade
rikskanslersämbetet 1800 och afled på sin egendom
Åkerö i Södermanland d. 30 jan. 1803.

Led. af
Vet.-akad., Målare- och bildh.-akad., hedersledamot af
Vitt.-, hist.- Och ant.-akad. m. fl. lärda samfund.

Föga märklig genom sina personliga egenskaper, blef
han det desto mer genom andra. Ganska träffande yttrar
Schröderheim om rikskansleren S. att »han förtrycktes,
i den mån han upphöjdes, och att man kan säga om
honom att lyckan, i det hon beskärde honom allt hvad
hon kunde gifva en svensk man, förföljde både hans
sinneslugn och hans rykte».

Gift 1: 1761 med sin
syssling grefvinnan Brita Kristina Sparre och 2:
1784 med friherrinnan Sigrid Charlotta Wrede.


Sparrgren, Lorentz Svensson, miniatyrmålare. Född i
Göteborg 1763. Föräldrar: handlanden Sven Sparrgren
och Maria Lindberg.

Tidigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free