Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tuneld, Erik - Tungel - 1. Tungel, Lars Nilsson - 2. Tungel, Nils Nilsson - 3. Tungel, Gustaf - Tybeck, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verk, om hvars värde tankarna varit delade och
som rönt mycken motsägelse af Jahn i dennes
Unionshistoria.
Gift 1748 med Brita Helena Kock.
Tungel.
Denna släkt, som länge blomstrade i Oldenburg,
ankom i början af 1500-talet till Sverige och adlades
1631 med
1. Tungel, Lars Nilsson,
ämbetsman, diplomat. Född
i Stockholm d. 28 sept. 1582. Föräldrar:
kammarrådet Nils Larsson Tungel och Elsa Möö.
Efter studier i Uppsala och sedan vid utländska
högskolor ansågs T. vid sin hemkomst till Sverige
så skicklig, att han 1621 utnämndes till
sekreterare i kansliet, där vid den tiden under
Axel Oxenstiernas ledning unga män började
utbildas för verksamhet i det offentligas tjänst
såsom diplomater och statsmän. Snart gjorde
han sig här bemärkt för sin skicklighet i språk
och andra för värf af antydda art erforderliga
kunskaper. Också dröjde det icke länge, innan han
af Gustaf Adolf började användas i diplomatiska
uppdrag. Dylika hade han sålunda att utföra i
Livland (fredsunderhandlingarna), i Danmark och
i Frankrike. Till sistnämnda land afgick han ej
mindre än tvenne gånger såsom ambassadör, senast
1630, då det för honom bl. a. gällde att söka bana
väg för en traktat mellan Sverige och Frankrike
– en sak, för hvilken emellertid så väl Richelieu
som andra af Frankrikes ledande män visade
sig ganska likgiltiga. Anställd 1631 såsom
resident vid kurfurstliga sachsiska hofvet,
aflät han därifrån depescher, som genom sin
affattning visa honom hafva varit en af
sin samtids bästa stilister på svenska.
I denna under då varande förhållanden
högst maktpåliggande befattning kom han
dock ej länge att verka. Han afled nämligen
af pesten i Dresden d. 20 okt. 1633.
Det förtroende, T. åtnjöt af Gustaf II Adolf, utgör
det bästa beviset för hans duglighet som diplomat
och ämbetsman. Han omtalas eljest såsom en
man af mycken lärdom och stor personlig älskvärdhet.
Af Gustaf Adolf förlänad med adlig sköld, blef
han genom sin dotter stamfader för den 1751 på
svärdssidan utslocknade ätten Tungelfelt.
Gift 1629 med Margareta Henriksdotter.
2. Tungel, Nils Nilsson,
ämbetsman. Född 1592; den föreg. bror.
Liksom denne hade
Nils T. hufvudsakligen vunnit sin bildning vid
utländska lärosäten, när han befordrades till
referendarie i k. hofkansliet 1624. Tre år
senare utnämnd till häradshöfding i Daga härad af
Södermanland, anställdes han 1630 som sekreterare
i rådet, blef 1634 häradshöfding i Kåkinds
härad i Västergötland samt adlades 1637 på sin
broders nummer. Af drottning Kristina utnämndes
han 1651 till hennes »secrete råd», hofkansler
samt »custos af det k. större och mindre sigillet»
men dömdes sina tjänster förlustig 1661, efter en
skamlig kärlekshandel med en hustru Elisabet
Larsdotter Cygnea. Sista gången han omtalas är 1663,
då han var i fråga att skickas till Brabant för att
återköpa en del publika handlingar, som Kristian
II skulle hafva fört ur Sverige. Död d. 13
april 1665. Under det spända förhållande, som rådde mellan
Sverige och Danmark, var han en af danska regeringen mutad
kunskapare på styrelsen i Sverige, likaså under
fredsverket i Osnabrück den hemlige budbäraren
mellan Adler Salvius och drottningen, i hvars omdöme
han på allt sätt sökte nedsätta Oxenstiernorna. Till
sist rågades dock för honom vedergällningens
mått. Invecklad i rättegångar och föremål för de
mest förnedrande anklagelser, lopp han hvarje stund
fara för sin personliga frihet och tillbragte sina
sista dagar i glömska och obetydlighet.
Gift 1: 1621 med Brita Katarina Rosenbielke
och 2: 1652 med Anna Larsdotter Sneckenfelt.
3. Tungel, Gustaf,
krigare. Född d. 11 nov. 1639; den föreg. son.
Sin krigarebana började T. 1657
såsom frivillig vid Nerikes regemente, blef fänrik
s. å., löjtnant 1658, kapten vid Smålands regemente
1659 samt erhöll 1668 öfverstlöjtnants rang,
hvarefter han för en tid ingick i republiken Venedigs
härar. Med en del af den venetianska armén deltog
han med mycken tapperhet i belägringen af Kandia
1669 men öfvergick redan 1671 i Spaniens tjänst och
kort därpå i Hollands. Då prinsen af Oranien 1672
till honom öfverlämnat befälet i fästningen Groll,
inträffade ett myteri inom garnisonen, som utlämnade
sin kommendant åt fienden och uppgaf fästningen åt
biskopens af Münster trupper. Efter sin återkomst
till Sverige befordrades T. 1675 till öfverste för ett
värfvadt regemente och insattes 1676 som kommendant i
Kalmar, med särskildt åliggande att ordna försvaret på
Öland. 1678 utnämndes han till öfverste för Upplands
regemente, blef 1684 generalmajor samt landshöfding
i Halland och upphöjdes 1687 till friherre. Död ogift
d. 23 dec. 1699. I Carl XI:s danska krig deltog T. med
sitt vanliga oförskräckta mod och ansågs för en bland
svenska härens erfarnaste krigare.
Tybeck, Johan,
präst, svedenborgare. Född af
bondeföräldrar i Nerike d 26 jan. 1752.
T. började sent studera, så att han ej anlände till Uppsala
förrän 1777. Två år därefter ordinerad till
präst, anställdes han 1780 som huspredikant hos
generaladjutanten friherre Duvall och
blef samtidigt e. o. bataljonspredikant vid Åbo läns
regemente. Sedermera var han någon tid huspredikant
hos friherrinnan Beata Sparre och innehade
1781–97 en dylik befattning hos landshöfdingen
friherre Svante Liljencrantz på Hesselbyholm i
Södermanland. Under ett par år, 1801–03, biträdde han
vid komministerbeställningen i Helgarö af Strängnäs
stift, var sedermera under en lång följd af år
tjänstledig och afsattes 1819 från predikoämbetet för
sina »villfarande predikningar». De ansågos nämligen
vittna om en lutning till herrnhutismen. Vare sig
det så förhöll sig eller icke, så är det säkert, att
han senare i religiöst hänseende intog en helt annan
ståndpunkt, i det han omfattade Svedenborgs lära och
häfdade i all synnerhet de mystiska satserna rörande
andevärlden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
