Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Törnebladh, Henrik Ragnar - Törnebohm, Alfred Elis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina ovanligt grundliga och mångsidiga kunskaper
samt framstående förmåga som debattör, att snart
framskjutas bland kammarens mera bemärkta personer
samt hade 1880–84 plats i statsutskottet. I enlighet
med hela sitt skaplynne anslöt han sig till den
moderata och förmedlande riktningen såväl här som i
1880–82 års landtförsvarskommitté, hvars ståndpunkt
kom till uttryck i de Posseska förslagen att lösa
försvars- och skattefrågorna vid 1883 års riksdag. Vid
mandatets utgång blef T., som ytterligare haft plats
i statsutskottet vid 1888 års riksdag, ej återvald
på grund af sin frihandelsvänlighet.
Äfven på sin nya plats i Stockholm gjorde sig T. snart känd som
en verksam och intresserad kommunalman, insattes
1881 i stadsfullmäktige, som han tillhörde ända till
1906, och 1886 i dess beredningsutskott, var 1882–84
ledamot af folkskoleöfverstyrelsen. Det var
därför helt naturligt, att hans nya hemort skyndade
att taga fasta på en så dugande förmåga för Första
kammaren, där han ock från och med 1890 års riksdag
varit Stockholms representant. Ehuru han här, på
grund af sin från majoriteten afvikande ståndpunkt
ej varit i så hög grad använd, som önskvärdt
varit, har dock hans ord städse vägt ganska tungt,
särskildt i finansiella frågor. 1890 var han ledamot
i särskilda utskottet för undervisningsfrågor, 1891
i statsutskottet och 1897 af särskilda utskottet för
banklagstiftningen. Därjämte har han 1892–1906
varit suppleant i statsutskottet. 1877 och 1878
statsrevisor, har han ock i ej ringa grad tagits i
anspråk för kommittéarbeten, däribland, utom de förut
nämnda, som ordf. i riksdagshuskommittén 1888–1905
och i kommittén ang. riksbankens sedelutgifningsrätt
1900. Sedan 1893 tillhör han postsparbankens och
från 1900 Nobelstiftelsens styrelse. Som gammal
latinare låg honom naturligtvis upprätthållandet
af de klassiska språkens ställning i skolorna
om hjärtat, men den klara blicken för lifvets
realiteter skyddade honom äfven här från att
förfalla till ultraism. Såsom skriftställare
har T. utvecklat en verksamhet, som varit både
mångsidig och omfattande. Af hans rent vetenskapliga
skrifter kunna nämnas: Stagnelii elegidia tria elegis
latinis reficta 1852, Satiræ A. Tersii Flacci in
suethicum conversæ cum præmio annotationibusque
1854, De elocutione M. Fabii Quintiliane 1858
och De usu particularum opud Quintilianum 1860,
alla dessa utgörande akademiska afhandlingar,
vidare Quæstiones criticæ Quintilianeæ 1860,
De elegiis Lygdami, Några anmärkningar i svensk
verslära och Om den romerska senatens nydaning efter
konungaväldets fall, de tre sistnämnda i Kalmar
läroverks program 1861, 1869 och 1878, Om ödet,
sådant det uppfattats af Aeschylus och Sophocles,
inträdestal i Vitterhetsakademien 1885, tryckt i dess
handl. 1888, m. fl. Vår undervisningslitteratur har af
honom riktats med åtskilliga arbeten, flera utkomna
i en mängd upplagor, såsom: P. Virgilii Maronis
Aeneidos libri I-VI med förklarande anmärkningar
1859, M. Tullii Ciceronis Orationes selectæ VIII,
med förklar. anmärkningar 1862, Latinska skriföfningar
1863, Cornelii Nepotis Vitæ excellentium
imperatorum; med förklar. anmärkningar och lexikon
1864, Latinsk elementarbok 1865, Latinsk
extemporaliebok 1870, 1871, Livius. Lib. I-IV
med förklar. anmärkningar, 3:dje uppl. af Bromans
edition 1872, Latinsk språklära, tills. med
E. Lindroth, 1881, Lärobok i modersmålet, tills.
med andra skolmän 1887 o. s. v. Sina pedagogiska
åsikter har han utvecklat i skrifterna Om samverkan
mellan skolan och hemmet, i Kalmar läroverks
program 1873, Tankar om latinstudiet 1877,
Pedagogiska iakttagelser och rön af en f. d.
profårsföreståndare, i »Pedag. tidskr.»
1886, Den svenska läroverkskommitténs af 1882–84
betänkande 1885, Bidrag till frågan om ordnandet
af den kvinliga ungdomens undervisning 1889, De
allmänna läroverken inför 1890 års riksdag 1890,
alla dessa afhandlingar i »Nord. tidskr.»
Dessutom må nämnas Det romerska folkets historia
i 2:dra delen af E. Wallis’ »Illustr.
världshistoria» 1876, Handledning för deltagare i
rådplägande och beslutande församlingar, Anteckningar
om praxis vid gemensamma voteringar inom riksdagens
kamrar (i Statsvetensk. tidskr.) 1898–99,
åtskilliga minnesteckningar m. m. I besittning
af poetisk begåfning, har han framträdt såsom lyckad
vitterlekare både på modersmålet och på latin.
Hans 1877 utgifna öfversättning af Senecas »Medea»
hade 1876 blifvit prisbelönt af Sv. akademien.
1884 kallades han till ledamot af Vitterhets-akad. och
1900 till ledamot af Vetenskaps-akad.
Gift 1863 med Elisabet Maria Siljeström.
Törnebohm, Alfred Elis,
geolog. Född i Stockholm d. 16 okt. 1838. Föräldrar:
kammarrådet Anton Wilhelm Törnebohm och
Christina Carolina Morström.
Efter att hafva genomgått Teknologiska
institutet, var T. 1859–73 anställd vid
Sveriges geologiska undersökning och utöfvade 1870 efter A.
Erdmanns död chefskapet för denna institution. Under
1873–74 var han för geologiska studier stadd på resa
i Italien och Tyskland. 1884 lektor i geologi och
mineralogi vid Tekniska högskolan, förordnades han
1897 till chef för Sveriges geologiska undersökning
och erhöll samtidigt professors n., h. o. v. Af
T. hafva utarbetats flera geologiska kartblad. Bland
af honom författade afhandlingar må nämnas: Ueber die
Geognosie der schwedischen Hochgebirge med karta 1873,
i »Bihang till Vet.-akademiens handl.», Geognostisk
beskrifning öfver Persbergets grufvefält, med karta,
1875, Om Sveriges viktigaste diabas- och gabbro-arter
1876, i Vet.-akademiens handlingar XIV: 2, samt Ueber
die eisenführenden Gesteine von Ovifak und Assuk in
Grönland 1878, i »Bihang till Vet.-akademiens handl.»
Bland öfriga af honom författade arbeten märkas
Grunddragen af Sveriges geologi 1884 och Kortfattad
lärobok i de första grunderna af mineralogi och
petrografi 1889. T. har äfven bidragit med en mängd
uppsatser till »Förhandlingar», utgifna af Geologiska
föreningen i Stockholm, bland hvars stiftare han är
och hvars utveckling han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
