Uppsala ha aflagt studentexamen, vistades W. i något mer än två år såsom lärare i grefve Fr. Stackelbergs hus på Tyresö men återvände till universitetet 1851 med afsikt att taga hofrättsexamen. Då han därifrån hindrades af en ögonsjukdom, aflade han i stället kansliexamen 1853 och inskrefs året därefter som e. o. kanslist i ecklesiastikdepartementet. 1856 aflade han i Uppsala prästexamen och deltog jämte C. O. Rosenius, H. J. Lundborg m. fl. i Evangeliska Fosterlandsstiftelsens bildande och organisation, s. å. Prästvigd 1859, tjänstgjorde han till 1866 såsom adjunkt, först i Klara och sedermera i Katarina och Jakobs församlingar i Stockholm. En nervsjukdom nödgade W. att 1867--82 söka fortfarande tjänstledighet från utöfningen af predikoämbetet, hvarjämte han, på grund af principiellt ogillande af ett styrelsens beslut, 1875 utträdde ur Evangeliska Fosterlandsstiftelsens styrelse. 1881 blef han komminister i Klara församling. 1856 begynte han utgifvandet af månadstidningen Budbäraren, hvars redaktion han besörjde till slutet af 1875. W. utgaf och redigerade 1870--77 och 1886--91 Förr och nu, illustrerad läsning för hemmet, samt 1878--83 tidningen »Väktaren» samt har dessutom utgifvit Frideborg, folkkalender, 1867--06, Evangelisk Skattkammare 1858, Pilgrimsharpan, en samling andliga sånger 1861, Irene, illustreradt album (två årgångar), tidningen Hemåt 1877--80, Nytt och gammalt, Cyprianus, en lefnadsteckning, Nytt bibliotek för berättelser, kultur- och reseskildringar 1890--94, Ur minnet och dagboken. Anteckningar från åren 1848--97 1898--1902. W. har hopbragt en oerhördt stor porträttsamling af gravyrer och tryck, öfver 280,000 blad, hvaraf den svensk-finska afdelningen 36,000 blad, såldes 1893 till ett finskt konsortium, som lät delegationen för Antellska samlingarna öfvertaga köpet. W. har dock sedermera sammanbragt en ny svensk-finsk och svensk-amerikansk porträttkollektion, omkring 49,000 blad, ingående i den stora samlingen. Gift 1: 1863 med Helga Westdahl och 2: 1883 med Tekla Lovisa Broberg. Wærn. Släkten härstammar från Norge. Förste kände stamfadern, Peder Wærn, var köpman i Fredrikshald och utmärkte sig under stadens belägring 1716. Sonen Mattias Wærn, född 1725, död 1788, flyttade 1767 till Sverige, bosatte sig på Högen i Steneby socken i Älfsborgs län och blef ägare till hälften af Billingsfors bruk på nyssnämnda gårds ägor. Dennes sonson, statsrådet Jonas Wærn -- se W. 2 -- adlades 1857. 1. Wærn, Carl Fredrik d. ä., bruksidkare, politiker. Född på Högens säteri på Dal d. 28 maj 1787. Föräldrar: brukspatronen Mattias Wærn -- se släktöfversikten -- och Maria Uggla. Student i Uppsala 1803, öfvertog W. 1806 skötseln af Billingsfors järnbruk å Dal, som ägdes af hans mor och syskon. Efter dess försäljning 1813 etablerade han i Göteborg den firma, som ännu bär hans namn. 1827 återflyttade han till Dal och inköpte Bäckefors egendom samt Baldersnäs bruk. På det senare uppdref han jordbruket till en betydlig höjd och bekostade storartade trädgårds- och parkanläggningar, hvilka gjort platsen till en af de vackraste i Sverige. Vid Bäckefors införde han 1829--30 genom införskrifning af engelska arbetare lancashiresmidet i Sverige och hugnades 1835 för sina förtjänster om järnhandteringen med järnkontorets stora medalj. Efter att 1839 varit statsrevisor, valdes han till 1840--41 års riksdag till Göteborgs stads representant i borgarståndet, där han äfven hade plats vid 1844--45 års riksdag. Med lif och själ omfattande tidens frihetssträfvanden. intog han genast vid Thore Petres sida den ledareplats, som vid föregående riksdag utöfvats af hans brorson, Jonas. Hans öppna, redbara karaktär, kunskaper och vältalighet förvärfvade honom ock ett sådant förtroende, att han i konstitutionsutskottet, där han vid båda riksdagarna hade plats, sades disponera sju röster, då de sex bönderna undantagslöst förenade sig i hans yrkanden. Vid 1840--41 års riksdag hade han jämväl plats i hemliga utskottet, där han liksom i sitt stånd var ifrigt verksam mot infriandet af den s. k. kabinettskassans skuld. Död å Baldersnäs d. 18 juli 1858. Gift 1818 med Gustafva Elisabet (Betty) Melin. 2. Wærn, Jonas, bruksidkare, politiker. Född på Billingsfors bruk på Dal d. 16 juli 1799; den föreg. brorson. Föräldrar: bruksägaren Leonard Magnus Wærn och Brita Cecilia Tranchell. I Uppsala, där W. blef student 1817, aflade han kansliexamen 1819 och inskrefs i konungens kansli, hvarefter han 1820 ingick som underlöjtnant vid ingenjörkåren. Vid denna tid slöt han sig till det af C. J. L. Almqvist och några andra stiftade Manhemsförbundet, inom hvilket han bar namnet »Erling Skialgsson», samt lämnade, i enlighet med förbundets ande och syfte, den civiliserade världen för att på nordiskt sätt lefva och arbeta som bonde i Värmland. Odalmannens mödor i skog och mark jagade honom likväl snart åter in i den bildade världen, där han 1824--26 tjänstgjorde som adjutant hos generallöjtnanten B. E. Franc Sparre, tills han det sist nämnda året som löjtnant i ingenjörkåren blef ordonnansofficer hos kronprinsen. Under den följande tiden deltog han i fästningsarbetena vid Karlsborg, men lämnade 1831 krigstjänsten med kaptens titel och vände sin praktiska förmåga åt annat håll, nämligen åt Uddeholmsbolaget, för hvars egendomar han s. å. valdes till disponent. Då rikets fem bergsdistrikt vunno inträde i borgarståndet, utsågs han af Värmlandsbruken till deras fullmäktig och vann vid riksdagen 1834--35 ett icke obetydligt politiskt anseende. Han stod där jämte T. Petre i spetsen för borgarståndets opposition och var ledamot af statsutskottet. Brännvinslagstiftningens radikala förändring, järnindustriens frigörande, utförseltullars borttagande, landtbruksskolors inrättande samt framförallt införande af en allmän kommunallag, voro företrädesvis de reformer, för hvilka W. gjorde sig till en energisk tolk. Ehuru icke medlem af 1840 års riksdag,