- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:699

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Warholm, Clas - Warmholtz, Carl Gustaf - Wasaborg - 1. Wasaborg, Gustaf Gustafsson af - 2. Wasaborg, Anton Adolf af

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Luthers skrifter</i> 1871, Om 1 Johannes 5:7.
Textkritisk undersökning
1881. W. utgaf 1888 Nya
testamentet på svenska, parallelltexterna af den
gamla och den nya öfversättningan, med
textkritiska anmärkningar.

Gift 1856 med grefvinnan Marina Mathilda Rudenschöld.


Warmholtz, Carl Gustaf,
lärd. Född i Stockholm d. 1 jan. 1713. Föräldrar:
apotekaren Johan Konrad Warmholtz och Maria
Elisabet Allmacher
.

Efter dels i Uppsala, dels vid utländska högskolor, idkade
studier, förordnades W. till guvernementssekreterare i
Ypern i Flandern samt utnämndes efter sin hemkomst till Sverige
af Fredrik I till hessiskt hofråd 1741. Samtidigt
inköpte han säteriet Holmen i Allhelgona socken
invid Nyköping, hvilken egendom han kallade
Kristineholm och enligt k. m:ts resolution s. å.
erhöll tillåtelse att besitta under adliga fri- och
rättigheter. 1756 upphöjdes han af Adolf Fredrik
i adlig värdighet men tog aldrig inträde på
riddarhuset, trots han på 1740-talat som ifrig
Mössa ej obetydligt deltagit i det politiska
intrigspelet. Död på Kristineholm d. 28 mars 1785.

W. är bekant som en af de störste
kännare af svensk litteraturhistoria, som funnits i
vårt land. Redan 1742 hade han på franska
öfversatt Nordbergs »Konung Carl XII:s historia».
Efter sin hemkomst till Sverige ägnade
han mer än fyrtio år af sin lefnad att samla,
ordna, läsa och granska alla åtkomliga in- och
utländska tryckta skrifter och handskrifter, som
berörde Sveriges politiska, kyrko-, lärdoms-, rätts- och
naturalhistoria, geografi m. m. Frukten af
dessa lärda mödor blef hans ryktbara verk
Biblioteca historica Sueo-gothica, eller förtekning
uppå såväl trykte, som handskrifne böcker,
tractater och skrifter, hvilka handla om
Svenska historien eller derutinnan kunna gifva
ljus; med critiska och historiska anmärkningar
,
– af hvilket de två första delarna utkommo
under författarens lifstid 1782 och 1783 samt
den 15:de och sista 1817. Ett register till hela
arbetet utgafs 1889 af Aksel Andersson.

På sitt Kristineholm hade han sammanbragt en
utsökt boksamling, en af de största svensk enskild
man ägt, 5- à 6,000 band och nästan lika många
kartor. En del af densamma sålde han själf
till sin vän Gjörwell. Den utländska afdelningen
afyttrades i Stockholm 1800, och åtskilligt af
manuskriptsamlingen inköptes sedan af Uppsala
universitetsbibliotek.

Gift med <i>Françoise Marguerite Janiçon.


Wasaborg.
Om ättens härkomst upplyser lefnadsteckningen öfver


1 . Wasaborg, Gustaf Gustafsson af,
riksråd. Född i Stockholm d. 24 maj 1616; naturlig son
af Gustaf II Adolf och den för sin skönhet
ryktbara Margareta Cabeliau.

Den unge Gustaf Gustafsson öfverlämnades i Carl
Gyllenhielms vård och erhöll en ganska god uppfostran.
1630 skickades han till universitetet i Wittenberg, där han
blef rector illustris s. å. och höll ett latinskt tal
öfver Gustaf Adolfs seger vid Leipzig 1631.

Vid underrättelsen om konungens död skyndade
han till Weissenfels, lät öppna likkistan och
betraktade med tårar sin förlorade beskyddare.
Slutligen reste han sig upp och yttrade: »Nu är
det tid, att också jag blifver en man i världen.»
Han ingick 1633 i svensk krigstjänst, utmärkte
sig för tapperhet och utnämndes till öfverste för
ett livländskt kavalleriregemente. Genom
Oxenstiernas medverkan erhöll han enligt Gustaf
Adolfs yttersta vilja 1634 stiftet Osnabrück som
»postulerad administrator». 1637 adlades W. och
erhöll då Vibyholms kungsgård i Södermanland
och Saaris gods i Finland.

Hans häftiga lynne föranledde så obehagliga uppträden och
slutligen ett så allvarsamt missförstånd med
officerarna vid det regemente, för hvilket han var
öfverste, att han nödgades taga afsked efter
Johan Banérs död 1641. Ehuru han aldrig ägde
drottning Kristinas förtroende, upphöjdes han af
henne 1646 till grefve af Wasaborg med staden
Nystad samt alla kronans behållna gods och
gårdar i Nykyrke och Letala socknar i Finland
till grefskap. Dessutom erhöll han bl. a.
expektans till alla öfriga inom nämnda socknar
belägna, från kronan afsöndrade, hemman samt
rätt att uppföra ett slott, hvilket skulle kallas
Wasaborg. Vid Westfaliska freden lämnades han
utan tillräckligt understöd och mistade därför
Osnabrück. Dock erhöll han ett betydligt
vederlag och fick af drottningen amtet och staden
Wilshausen i Bremen. 1649 sökte han efter
Gyllenhielm blifva riksamiral men fick afslag
både af rådet och drottningen. Förtretad öfver
denna motgång, lämnade han Sverige 1652 och
afled i Wilshausen d. 25 okt. 1653.

Gift på 1640-talet med Anna Sofia, grefvinna af
Wied-Runkel och Isenburg.


2. <b>Wasaborg, Anton Adolf af,</i> krigare. Född
d. 2 febr. 1689; den föregåendes sonson.
Föräldrar: öfverstlöjtnanten i hannoversk tjänst,
grefva Gustaf Adolf af Wasaborg och Angelika
Katarina
, grefvinna af Leiningen-Westerburg.

Efter den första grefvens af Wasaborg död
sjönk ätten snart i anseende och bragtes vid
Carl XI:s reduktion till tiggarstafven. Den
ifrågavarande ättmedlemmen ingick 1710 i preussisk
tjänst, hvilken han lämnade 1715 som kapten
och blef året därefter ryttmästare vid Västgöta
kavalleriregemente. Major vid Södermanlands
regemente 1719, erhöll han året därefter
öfverstlöjtnants titel men icke motsvarande indelning
förrän 1739. Under ryska kriget kommenderade
han Södermanlands regemente men blef vid
Willmanstrand 1741 tillfångatagen och förd till
Petersburg, där han bemöttes med mycken
välvilja och begåfvades med den guldvärja,
kejsarinnan Elisabet burit revolutionsdagen, då hon
bemäktigade sig ryska tronen.

W. utnämndes till öfverste
för Skaraborgs regemente 1744 och s. å. till
generalmajor. Död på Kungslena öfversteboställe
i Västergötland d. 10 maj 1748.
Vid ständernas efterräkning med de handlande
personerna i finska kriget anklagades W. att genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0699.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free