- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:799

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bosse, Harriet - 2. Boström, Erik Gustaf Bernhard - 3. Boström, Filip August - Bovallius, Robert Mauritz - 2. Branting, Karl Hjalmar - Brate, Erik - Brinell, Johan August

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Mæterlincks »Pelléas och Mélisande», Tove i
Drachmanns »Gurre», o. s. v.

Fru B. intar en
plats i allra främsta ledet bland moderna svenska
skådespelerskor. Hennes talang är förvånande
mångsidig, omfattande både glada och tjufpojksaktiga
uppgifter, såsom Puck, poetiska högstämda roller,
som Julia, realistiska saker som Hedvig – där hon
är lika naturlig som rörande – och mystiska roller
i Strindbergs och Mæterlincks pjäser. I Hallströms
»En veneziansk komedi» har hon som den spirituella,
listiga och ljuft bedårande Isotta skapat ett litet
mästerverk.

Gift 1901 med skriftställaren August Strindberg.


2. Boström, Erik Gustaf Bernhard, har alltjämt
tillhört Första kammaren och var 1902 ordförande
i bankoutskottet. Den å I:124 framkastade
eventualiteten, att B. skulle återtaga statsrodret,
inträffade ganska snart. Sedan ministären von Otter
misslyckats i sina försök att lösa rösträttsfrågan,
erhöll nämligen B., hvad förut ej skett i Sverige,
öppen fullmakt att själf välja sina kolleger för
bildande af ny ministär och utnämndes d. 5 juli
1902 ånyo till statsminister. I ministären upptogos
flera liberala element, en O. Berger, C. von Friesen
m. fl., och som dess rösträttsprogram proklamerades
kort därefter: fullständigt borttagande af census
med beredande af rösträtt åt hvarje 25 års man,
som fullgjort honom åliggande värnplikt och ej
resterade i skatt till stat och kommun, i sammanhang
med lika representationsrätt för stad och land samt
proportionella val, »därest en blifvande utredning
visade sådant för svenska förhållanden lämpligt».

Då på grundvalen af den i ämnet tillsatta kommittén
k. m:t till 1904 och 1905 års riksdagar föreslog
proportionellt valsätt enbart till Andra kammaren
i förening med ett för valmanskårens stora massa
svårbegripligt valsätt, afslogos dessa förslag af
Andra kammaren, men när detta andra gången skedde,
hade B. redan afgått från sin plats vid konungens
rådsbord, därtill föranledd af en helt annan fråga:
den unionella.

Redan i januari 1902 hade k. m:t på
utrikesministern Lagerheims initiativ uppdragit åt
en kommitté af svenska och norska män att undersöka,
huru en anordning med särskilda konsuler för båda de
förenade rikena skulle kunna låta sig förverkligas
med gemensam diplomati. Efter förhandlingar mellan
båda ländernas regeringar offentliggjordes d. 24
mars 1903 en i sväfvande ordalag affattad kommuniké,
hvari meddelades, att man träffat preliminära grunder
om bildande af särskildt konsulatväsen för båda
rikena, under förutsättning, att dessa särkonsulers
ställning till utrikesministern och beskickningarna
skulle regleras genom lika lydande lagar, som ej kunde
ändras eller upphäfvas utan samtycke af båda ländernas
statsmyndigheter. Kommunikén väckte stor indignation
hos Första kammarens majoritet, och det finnes grundad
anledning att antaga, att denna skrämde B. att söka
göra förhandlingarna fruktlösa. På annat sätt kan man
näppeligen förklara de fordringar, som från svensk
sida uppställdes som komplement till de »lika lydande
lagarna», hvilka i realiteten voro af föga vikt men
väl kunde förutses stöta den högt uppjagade norska
»æresfölelsen» för hufvudet. Väl framställde i
dec. 1904 den svenska regeringens majoritet ett
mera tillmötesgående förslag, men B., som sändts
till Kristiania för att underhandla med den norska
regeringen, förklarade samtidigt, att om detta
antoges, komme han att afgå. Uppfattningen om B:s
dominerande ställning föranledde då, att äfven detta
senare anbudet i Norge betraktades som värdelöst och
afvisades. Då samtidigt utrikesministern Lagerheim,
som ifrigt verkat för kommunikéns förverkligande,
afgick, upphöjdes i Norge de våldsammaste rop öfver
»svensk trolöshet», som snart visade sig mäktiga
att samla skilda partier i kamp för unionens
upplösning. För att blidka stämningen inlämnade
B. d. 7 april 1905 sin afskedsansökan, hvilken
den 13 i samma månad beviljades. Mer än en ansåg
dock, att det fortfarande var han, som styrde
efterträdaren Ramstedts ministär, under hvilken
norrmännen d. 7 juni 1905 förklarade unionen
upplöst.

Å mindre storpolitiska områden hade
B. fröjden att få åtskilligt uträttadt under sin andra
ministär. Särskildt gäller detta läroverksfrågan,
där under 1904, på ecklesiastikministern C. von
Friesens initiativ, en vidtgående reform kom till
stånd. (Se C. von Friesen: Supplementet.)

Efter sin afgång som statsminister valdes B. 1905 till kanslär
för rikets universitet, hvilken post han afsade sig
redan i okt. 1906, sedan han ej lyckats hindra d:r
B. Lidforss’ förnyade docentförordnande vid Lunds
universitet. På universitetsmyndigheternas uppmaningar
tog han dock sin afsägelse tillbaka.


3. Boström, Filip August, som var statsrevisor 1879–80
och 1888–89, afgick 1906 från sin landshöfdingstol
men tillhör fortfarande Första kammaren. 1899–1901
och 1903–05 var han ordförande i bankoutskottet.


Bovallius, Robert Mauritz, afled i Stockholm d. 19
jan. 1902.


2. Branting, Karl Hjalmar, som oafbrutet tillhört
Andra kammaren, var 1903–05 ledamot af tillfälliga
utskott och 1906 af bevillningsutskottet.

Hans maka,
Anna Matilda Charlotta, född Jäderin, har ytterligare
1901 utgifvit Staden, en ganska uppmärksammad
skildring ur Stockholmslifvet.


Brate, Erik har ytterligare utgifvit bl. a. Svensk
språklära
1898 och blef 1904 led. af Vitterh. akad.


* Brinell, Johan August, metallurg. Född i Bringetofta
i Jönköpings län d. 21 juni 1849. Föräldrar:
landtbrukaren Johannes Månsson och Katarina
Jonasdotter
.

Efter studier vid Jönköpings läroverk,
genomgick B. Borås’ tekniska skola, hvarifrån han
utexaminerades 1871. Efter anställning som ritare vid
skilda industriella inrättningar blef B. 1875 ingenjör
vid Lesjöfors’ bruk i Värmland, hvarifrån han 1882
förflyttades till Fagersta järnverk i Västmanland
som öfveringenjör, hvilken post han bestridde till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0799.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free