Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
MARTHAS BARN
duktion. Samtalet blev nu mindre ytligt; tonen mera
personlig.
»Ni är nu en erkänd — man får väl säga berömd
författare, herr Bresser! Det måste dock vara en stolt,
behaglig känsla, eller hur?»
»Diktkonstens behag ligger ej i allmänhetens
erkännande utan i själva arbetet. Att skapa är att frigöra
sig... är att taga drömda skatter i besittning. Vilka
missräkningar, vilka sorger livet och världen än må erbjuda
— ens inre kan ej kvävas, ej kuvas därav... Man griper
dem, man ger dem form, man kläder känslorna i ord —
så stå de där, lösryckta, lågande, skälvande — men man är
fri från dem. Och glädjen, sällheten, de stora segrarna,
allt detta, som livet icke erbjuder, manar man fram från
fantasiens värld och ställer det inför sig, iklätt språklig
skrud — det är ens tillhörighet; man är ju dess skapare.»
»Med vilken hänförelse ni talar om diktkonsten!»
»Jag tager min kallelse på allvar, fru grevinna; jag går
helt upp i densamma. Ni vet ju, att min förhoppning
städse varit, att få verka med pennan. Journalistiken
var det fält, där jag ville strida min strid...»
»Ja, jag kommer ihåg. Den där tidningen, som ju
även skulle blivit ett språkrör för Rudolfs politiska och
sociala åsikter ...»
»Den gick om intet...»
»Liksom Rudolfs politiska karriär», inföll Sylvia.
»Jag vet... För mig var det bra. Kanske också för
honom?... Jag blev tvingad in på ett annat område av
litteraturen, och där har jag vunnit de mest oväntade
framgångar.»
»Då ha vi skäl att välsigna den där förolyckade
tidningen.»
»Det var ej endast av denna orsak, jag övergav
journalistiken för att ägna mig åt diktkonsten. Det var en
tilldragelse, som upprörde mitt inre, som inom mig
uppväckte en storm av känslor, åt vilka jag aldrig kunnat
ge uttryck i ledande artiklar och följetonger.»
»Utan i romaner och dramer? Jag måste till min skam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
