Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 62
marthas barn
ge stundom blomdofter uttryck för det, som rör sig i den
persons inre, vilken inandas dem: längtan, ömhet,
saknad.
Vid en krökning av vägen stötte de båda lustvandrarna
samman.
»Ah, Cajetane... Ännu uppe?»
Hennes hjärta slag våldsamt.
»Ja — jag... jag — Det är en så vacker kväll...»
»Ja, underbar ...»
Han sköt hennes arm under sin, som vore det alldeles
självklart, att de nu samman skulle fortsätta
promenaden. En känsla av lycka, men på samma gång av bävan
genomströmmade den unga flickans inre. Hon kände
fortfarande samma vemod, ty hon visste ju, att hon
älskade utan hopp.
Rudolf började tala om sin mor. Det var dock den
fråga, som mest intresserade honom. Skulle hon bli frisk
eller icke? Och vissheten, att denna flicka vid hans sida
var genomträngd av öm tillgivenhet för den sjuka, gjorde
henne kär och dyrbar för honom — mer än kännedomen
om hennes böjelse för honom själv. Men även den var
honom ljuv. Älskad av henne — för första gången, sedan
han lärt känna Cajetane — orsakade denna tanke honom
en känsla av tacksam ömhet. Han tryckte hennes arm
till sig och stannade.
»Kära Cajetane», sade han innerligt. Han kände sig
så varm om hjärtat.
Men nej, han fick icke ge henne några falska
förhoppningar. Med våld ryckte han sig lös ur denna ömma
sinnesstämning, och i det han gick vidare yttrade han i
förändrad ton:
»Nu måste vi gå in ... Jag vill ännu en gång höra hur
det står till däruppe. Och ni?... Stannar ni kvar
härute?»
Hon släppte hans arm.
»Ja, jag stannar... God natt!»
»Alltså farväl! Vi träffas i morgon.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
