- Project Runeberg -  Scandia / Band IX. 1936 /
60

(1928-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

regeringsform härmed antaga, gilla och bekräfta» som en
sanktionsformel, så må det vara lika väl tillåtet som när det
gäller motsvarande ord i 1719 års RF, blott man besinnar
sig på att sanktionen enligt tidigare givet löfte icke kunde
utebli[1]. Också kunde ju ständerna i sin ingress till
regeringsformen reservationslöst förklara, att den skulle »såsom
rikets främsta grundlag gällande vara». Alltid kunde man
väl finna någon, som vore villig regera efter densamma[2].
Veterligen har ingen gjort gällande, att 1809 års män
uppfattat den transaktion, genom vilken den villkorligt valde
konungen gillar den regeringsform, vars antagande ständerna
stipulerat som betingelse för valet, såsom ett
härskarkontrakt i naturrättslig mening.

Vida störrre betydelse för framtiden än de redan
framhävda skillnaderna mellan 1719 års och 1809 års mäns rättsliga
inställning hade dock den att de senare underläto att, såsom
de förra hade gjort, föreviga den rättsliga situation, vari
grundlagstiftarna befunnit sig före regeringsformens tillkomst.
Att de så gjorde beror rimligtvis på att de rättsliga
utgångspunkterna voro så olika. 1719 års ständer baserade sin rätt
på landslagens valrike, som genom den Pfalziska ättens


[1] I sina mellanhavanden med Norge 1814 har svenska regeringen talat
om »den sanktionsakt, varmed grundlagarna i Sverige brukade publiceras». Se
Alin, Den svensk-norska unionen s. 126 ocb bilaga n:r 99.
[2] von Hofsten a. a. s. 90. — Jag kan icke riktigt dela Sjövalls
uppfattning a. a. s. 149, att hertig Karl genom att acceptera den mannerheimska
linjen skulle ha köpt grisen i säcken. Han hade därmed icke förbundit sig
att regera efter vilken regeringsform som helst, som ständerna ville
presentera honom. Han blev enligt M:s linje vaid till kung två gånger, första gången
att regera efter 1772 års RF + FSA 1789, andra gången att regera efter 1809
års RF. Båda gångerna kunde han säga nej, om konstitutionen ej passade
honom. Ett momentant avbrott i hans kungadöme ägde ju rum. Ej heller
Ulrika Eleonora förband sig till något som behövde gå hennes ära för när.
Alltid kunde hon abdikera, om de nya fundamentallagarna ej konvenerade
henne. Den av Sjövall citerade Hausswolff har nog ej förstått finesserna i
M:s förslag. Detta utmärker sig otvivelaktigt för en viss fyndighet. Att
hertigen regerar enligt fundamentallagar, som ständerna samtidigt äro
oberoende av, innebär ingen motsägelse, då det är grundat i en konstituerande
församlings arrangemang.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:07:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scandia/1936/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free