Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Kielertraktatens tolkning och tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kielertraktateiis tolkning och tillämpning.
245
heders, när det gällde unionsförhållandenas slutliga
reglering
För att i det längsta markera, att ingen tronvakans
förefanns, har stortinget ända till den 3 nov. uppskjutit
godtagandet av Christian Frederiks tronavsägelse. På e. m.
följande dag samlades Norges overordentlige Storting för att,
såsom dess presidentskaps intyg uttrycker sig,
»overeenstem-mende med dets nu antagne Grundlov at vælge en nye
Kongeæt». Efter det att representanterna dikterat sina vota
till protokollet, befanns hans kungl. svenska majestät konung
Karl XIII »eenstemmig at være valgt og erkiendt som
Kongeriget Norges retmæssige constitutionelle Konge».
Konsekvenserna av 20 oktoberbeslutet voro därmed dragna och
Eids-voldsprinciperna ånyo segerrikt hävdade. Karl XIII var vald
till kung och det t. o. m. under hänvisning till den
reviderade grundlagen (se § 48 jfrd med § 7). Att ordet »erkjende»
samtidigt användes kan ej göra intrång i
folksuveränitetsprincipen. I det sammanhang det förekommer betyder det
endast ett konstaterande av att de villkor för Karl XIII:s
utväljande, som den 20 okt. stipulerats för hans val, uppfyllts.
Med samma rättskonstruktion opererar också det norska
statsrådet, då det samma dag om 4 novemberbeslutet
underrättar unionens främste upphovsman, den svenske
kronprinsen, »le fils adoptif de l’auguste maître, que la nation
norvégienne nous a donné» 2.
Om nu Karl XIII och de, som förde hans talan,
fortfarande velat urgera Kielertraktatens rättsståndpunkt, borde
de rimligen ha tillbakavisat den oförsynthet det innebar att
som en frivillig gåva erbjuda vad som var en självklar rätt.
Så skedde emellertid icke. Nöjda med att ha segrat i sak
offrade de en form, som icke mera för dem hade något
värde. De uppgåvo nyssnämnda motsägelsefulla
kompromiss och accepterade Eidsvoldsprinciperna helt. I sitt svar
till statsrådet talar Karl Johan visserligen om Karl XIII:s
proklamation till konung, men då han strax efteråt talar
1 Om Möllers förslag se Stortingets Forh. s. 347, 397, 434.
2 Alin, Unionen, bilagor s. 307.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
