Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miniiiHiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiiuiiiimiiiiiiraiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiimiuiiimii SCENEN iiiiuiiiiiiiuiiiiiiiiiiiiiiii[iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiibuiiiiiu
EN SVENSK-FINSK SKÅDESPELERSKAS JUBILEUM
Ida Brander 70 hr den 5 Oktober
Ida Brander firar den 5 oktober med recett på Svenska
Teatern i Helsingfors sin 70-årsdag och samtidigt därmed
sitt 50-årsjubileum som skådespelerska i Finland. Det
är ett långt livs hängivna och trogna arbete, som fru
Brander vid sin högtidsdag kan se tillbaka på och det
är med intresse man lyssnar till minnena från skiftesrika
arbetsdagar och glansfulla högtidsstunder, då de med den
grånade konstnärinnans bibehållna charm upprullas,
intimt slutande sig till så gott som Finlands hela
teaterhistoria.
Fru Brander föddes i Stockholm, där den lilla Ida Reis
redan som sex-åring började trampa scenens tiljor som
elev vid operans balett. Det var nämligen rätt vanligt
på 1860-talet, att de blivande skådespelerskorna började
sin livsgärning i denna tidiga och hårda skola under
balettmästarens stränga överinseende. Läraren var
balett-mästaren Martin, en fransman, under vars stränga egid
Ida Reis led igenom förberedelserna för inträdet till
hennes längtans mål: elevskolan, där eleven främst i baletter
i allehanda uppgifter som blommor, bin, genier m» m.
under 8 års tid fick tjänstgöra, medan dagens timmar för
övrigt utfylldes med balett och repetitioner och på
eftermiddagen med lektioner. Lärarinna var den då i
Stockholm väl kända mamsell Broman. Den Kungl. Dram.
Teaterns elevskola hade då som huvudämne deklamation
och Ida Reis hade Frans Hedberg till lärare. Bland
samtida kamrater voro Emil Hillberg, Thecla Ålander,
Arvid Ödman m. fl. Den första deklamatoriska uppgiften
var »Sylvias visor» av Z. Topelius. Det var först på Knut
och Betty Almlöfs tid som roll-läsning infördes som ämne
i elevskolan, men arbetet bedrevs energiskt och uppmunt-
rades med premier i form
av böcker, vilka Ida Reis
ofta fick emottaga. 1872
hade inträdet i elevskolan
skett och 1874 fick Ida Reis
sin debutuppgift vid
Dramaten som den indiska
flickan »Monie» i pjäsen
Engelsmän i Indien med
Gustaf Fredriksson som
motspelare och Gustaf
Sundberg som regissör.
Det var i samma roll som
Ida Reis debuterade i
Helsingfors år 1877, efter att
åren 1875—1877 ha varit
engagerad vid Kungliga
Teatern i Stockholm.
Protegerad av Gustaf Fredriksson,
som ständigt varit den
älskvärda och hjälpsamme
kamraten, tog Ida Reis
engagement till Helsingfors
efter ett första anbud av
statsrådet von Wahlberg och ett andra av dr Wilh.
Gref-berg och hon har sedan dess med blott korta
gästspels-och tourné-perioder samt filmengagement avbrutit sin
50-åriga verksamhet som skådespelerska i Finland,
börjande som ingenue och uppbärande nu mére noble-roller.
År 1885 gifte sig Ida Reis med skådespelaren vid
Svenska Teatern Ernst Brander och det är som fru Ida Bran-
dda (-BrandeP
C&eckning av Eric IVasström
henne på tre stegs avstånd? Även med risk att bryta
mot den judiska ritualens föreskrifter är det tillrådligt
att liva tempot en smula; annars blir det flera än Karin
Swanström som somna före ridåfallet.
Som den unge kabbalisten gjorde Edvin Adolphsson
sin första roll på Oscarsteatern; prestationen som sådan
vittnade om intelligent studium och god
anpassningsförmåga, men en uppgift där han kunde göra sin egen
individualitet gällande var det knappast. Det är heller
inte nödvändigt att tala fullt så monotont för att man
är en religiös svärmare.
Det tyngsta ansvaret bar Inga Tidblad på sina späda
axlar. Två själar skola tala ur hennes mun, och hon
sökte också göra det med två röster (de epileptiska
ryckningarna under utdrivningen voro nog fullt på sin plats).
Den sömngångarlika trancen, särskilt i andra akten,
återgav hon med god illusion. I andra scener blev hennes
ljuvhet alltför medveten och lite ofeliansk. Det är
emellertid ingen roll att avundas henne — vem skulle ha
gjort den bättre?
Ypperlig var Karin Swanström som den judiska
amman; det är otroligt vad denna skådespelerska har
många strängar på sin båge. På svärdsidan stod
naturligtvis Nils Arehn i en klass för sig. Det vore klokt
om några av de andra fromma judarna ville lära sig
något av hans diktion: den visar att man varken
behöver tala släpande eller salvelsefullt för att få fram
innerligheten och allvaret. Hans stämma har tonfall
som med sin malmklang och myndighet erinra om Emil
Hillberg, och apparitionen med det snövita skägget var
magnifik.
Matthias Taube hade kraftigare än de andra betonat
det semitiska, att man ändå inte fick någon riktig
helhetsbild av Sender var kanske inte hans fel. Sture
Lagervall som den tilltänkte brudgummen var något för
mjäkig, medan Björne hade en av sina mera lyckade
kvällar som det tystlåtna sändebudet.
De groteska dansscenerna utanför synagogan voro
förträffligt regisserade och här gjorde Edla Rothgardt
ett litet mästerstycke av en roll på fem sex repliker.
é
ARKITEKT ISIDOR HÖRLIN
Tel. 124 74
NORRLANDSGATAN 3, STOCKHOLM
Norr 224 52
Specialitet: Ombyggnader, restaureringar, inredningar av Slott, Herresäten, Hus och Våningar
Utställning av Förnäma möbler Norrlandsgatan 3 Stockholm
Ritningar och kostnodsförslocj Egna verkstäder
591
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
