Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarje droppa försäkra Er om min vördnad — min
vänskap!» —
v. Döheln blef d. 14 Januari 1812 chef för Norra
Skanska Infant.-reg:tet, 1813 generallöjtnant.
Generalen, frih. v. Ddbeln afled i Stockholm d.
16 Febr. 1820 och begrafdes på Johannis kyrkogård,
der för något mer än 20 år sedan på hans graf restes
en minnesvård, som aftäcktes d. 13 Sept. 1861 —
årsdagen af slaget vid Jutas.
En Bergenstråle, om hvilkens förnamn olika
uppgifter förekomma: Cci7’l Joh. Rudman B. eller Pehr
Rudman B., och hvilken utmärkte sig under finska
kriget, tjenade ock vid Nylands infanteri-reg:te.
Elis Furuhjelm deltog, såsom bataljons-chef, med
utmärkelse i alla de bataljer, der detta reg:te var
med i elden, såsom vid Nykarlebys intagande d. 24
Juni o. s. v.
I sistnämnda strid, äfvensom i drabbningarna vid
Siikajoki, Lappo, Alavo m. fl., utmärkte sig likaledes
d. v. underlöjtnanten vid Nylands jäg. Georg Gilles v.
Heideman, hvilken, efter att i Okt. 1809 hafva erhållit
guldmedaljen, transporterades såsom löjtnant till Norra
Skånska Infanteri-reg:tet och sedan avancerade till
öfverste och chef för Bohusläns reg:te. Afled 1856 å
Grönkärr vid Uddevalla, i sitt 6g:de lefnadsår.
Vid Nylands jäg. tjenade ock den af Runeberg
besjungne C. G. von Hertzen, hvilken, då major i
arméen, i slaget vid Siikajoki, tillika med löjtnant
Kihlström, hvar och en i spetsen för ett kompani,
utförde den vådliga genombrytningen af fiendens
center, som kostade den senare lifvet, men också
förskaffade svenskarne fast fot i nämnde by.
Vid samma Nylands jägarebataljon var samtidigt
anstäld en löjtnant von Hertzen, hvilken sannolikt
spelat hufvudrolen i den berättelse, som omförmäler, att,
då under manövrerna på isen vid Siikajoki en
afdel-ning fiender marscherade ned på elfven emot
Nylän-ningarne, den raske, glade v. Hertzen kommenderade:
»På axel gevär — gif akt att skratta!» Soldaterna
lydde, intogo den anbefalda, såsom det tycktes, för
defensiven föga beräknade ställningen och emottogo
ryssarne med ett ljudligt gapskratt, hvaraf följden blef,
att dessa, som troligen befarade sig hafva begått något
stort, af dem sjelfva icke bemärkt felsteg, vände
om och skyndsamt förfogade sig tillbaka upp på
stranden.
Vid Nylands infanteri-reg:te tjenade löjtnant Adolf
Gotth. von Rehatisen, hvilken utmärkte sig vid Nykar-
leby, Siikajoki och andra sedan detta krig
minnesvärda orter.
Den förut omnämnde, af Rtmeberg besjugne
fält-väbeln Joh. Jakob Roth hade ock tjenat vid Nylands
reg:te, ehuru han under 1808 års krig, då han så ofta
utmärkte sig för tapperhet, rådighet och djerfhet,
skall hafva tillhört Björneborgs reg:te.
Bland de tappre krigare, hvilka tjenade vid
Nylands jägare och jemväl utmärkte sig under nu
ifrågavarande krig mot Ryssland, må slutligen nämnas:
Claes Uggla, underlöjtnant, och Gustaf Uggla, major.
Tavastehus regemente.
Såsom chef för detta berömda regemente finnes
vid krigets början 1808 upptagen öfverste Hans
Henrik Gripenberg, hvilken i detta befäl sannolikt
efter-trädt öfverste O. R. von Essen, hvilken skall dertill
hafva blifvit utnämnd 1798 och förekommer hos en
förf. såsom chef (1808) för Tavastehus jägarebataljon.
Gripenberg blef emellertid strax efter krigets utbrott
chef för den brigad (den tredje), åt hvilken då jemväl
Tavastehus reg:te tilldelades. Den 16 April,
påsklördagen, kämpade han och den då ännu under hans
befäl stående v. Döbeln tappert vid Pyhäjoki och den
18 April hade Nylänningar och Tavastehusare, hörande
till Gripenbergs fördelning, stor förtjenst om segern,
likasom det uppgifves, att Gripenbergs uppmaning
bestämt Adlercreutz att här vid Siikajoki göra
kraftigt motstånd. Bland öfriga tillfällen då G. utmärkte
sig må nämnas träffningarna vid Lappo, Alavo och
Salmis. Efter Adlercreutz’ och Sandels’ afresa till
Stockholm följande vinter erhöll Gripenberg befälet
öfver den s. k. i:a fördelningen, med station i
Norrbotten. Han tog afsked 1812, och afled under en till
Stockholm företagen resa d. 25 Okt. 1813.
Till reg:ts-officerarne vid Tavastehus reg:te hörde,
bland andre utmärkte män, den förut omnämnde
tappre majoren Otto Henr. von Fieandt, hvilken under
kriget 1808 och 1809 ofta anförde en egen trupp, och
såsom sådan detacherad befälhafvare utmärkte sig
i Juni och Juli 1808 vid Perho och Lintulaks, der han
från den i antal honom öfverlägsna fienden tog en
mängd fångar och stora förråd af proviant och
bevä-ringspersedlar. Den 11 i sistnämnde månad försva-
rade han sig under 8 timmars strid vid Kokonsaari,
med 1,100 man mot minst 3,000 ryssar, att general
Jankovitsch måste draga sig undan och lemna von
Fieandt vägen öppen till Perho och Karstula, der han
d. 21 Aug. åter igen bestod en hård dust mot general
Wlastozv, som till sitt förfogande hade en minst
dubbelt starkare korps än v. Fieandts omkr. 1,250 man.
I skaldestycket »Otto von FieandG porträtterar
Runeberg honom sålunda:
»Nu så hör, hur han såg ut:
klädd han gick i grå syrtut,
den var sydd på hemloft-skullen,
och af egna får var ullen.
Öfverst på hans hjessa satt,
sliten blank, hans faders hatt,
ärfd vid Villmanstrand på näset,
der hans fader bet i gräset.
Lägg dertill i vintertid
fårskinnspels, helt kort, men vid,
becksömsstöflar sist på foten,
sådan red han framför roten.
Under det sorgliga tåget mot norden stridde han
ock tappert i Mars månad 1809 emot ryssarne vid
Sangis gästgifvaregård, nära fem mil från Torneå,
och tillbakaslog deras anfall.
Otto von Fieandt, som redan vid 16 års ålder
blifvit, 1788, förordnad till stabsadjutant hos
generallöjtnant von Plåten och följande året till samma
befattning hos generallöjtnant Hamilton, kämpade redan
då med den oförskräckthet, att han sistnämnda år
utnämndes till kapten vid Tavastehus reg:te.
Redan i träffningen vid Karstula benämnd
öfverste-löjtnant, blef v. F. vid afskedstagandet 1810 öfverste.
Han afled d. 15 Sept. 1822 på Kananoja i Wiborgs
socken.
Vid Tavastehus reg:te tjenade vidare:
Carl Reinh. von Heideman såsom subaltern-officer
under finska kriget, der han utmärkte sig vid Ypperi,
Siikajoki, Alavo o. s. v. samt erhöll guldmedaljen
för tapperhet i fält. Han transporterades 1810 till
Kronobergs reg:te, der han slutligen avancerade till
öfverstelöjtnant och förste major; deltog jemväl med
utmärkelse i tyska kriget och framlefde, efter
afskedstagandet 1849, en lycklig ålderdom på egendomen
Ön i Kronobergs län.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
