- Project Runeberg -  Har Hegel öfvervunnit Dualismen? Akademisk Afhandling /
41

(1851-1853) [MARC] Author: Carl Yngve Sahlin With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi finna således, a tt äfven med antagande af H egels be-
grepp om blifvat såsom varats och intets sjelfrörelse öfvergån-
gen från d et om edelbara, som blott eger potentiel bestäm ning
till det, som eger aktuel bestämning icke låter sig förklaras.
Den hvilande enheten blifver således alltid d et ren t ab strak t
om edelbara och för a tt komma till detta resultat hafva vi blott
på ifrågavarande fall tilläm pat det resonnem ent, hvarigenom
H egel söker visa a tt det rena vetandet, då det upphör a tt
vara rörelse, öfvergår till ren omedelbarhet. L eder nu u p p -
häfvandet af relation till annat och till sjelfva förm edlingen i
ena fallet till ren om edelbarhet, så är det sv årt a tt inse, h v a r-
före d et icke skulle föra till samma mål i d et andra *).
Till d et ofvan anförda kunna vi ytterligare lägga den
anm ärkningen, a tt omöjligheten af fortgång till en konkret h v i-
lande en h et från den sig rörande enheten äfven visar sig inom
kategorien försigvara. Vi hafva vid bestäm m andet af det kon-
kretas begrepp företrädesvis fästat oss vid denna kategori, em e-
dan Hegel säger den vara den fulländade qvaliteteten, det ab-
solut bestäm da varat, den sanna oändligheten 2). N ärm ast
skulle m an här tro sig hafva kommit till en absolut enhet i
m ångfald. Sådant är dock icke förhållandet. D en qvalitativa
bestäm dheten upphäfver sig sjelf. De m ånga äro icke q v a li-
tativ t skilda, utan hafva rent af identiska bestäm ningar, eller
rä ttare hafva allesam m an ingen annan bestäm ning än den rena
identiteten. De kunna således blott quantitativt skiljas 3). D etta
vill m ed andra ord säga a tt enheten, såvida den icke skall vara
re n t ab strak t identitet, förutsätter den quantitativa åtskilnaden,
eller att, om vi sätta vara och intet såsom m otsatta, endast
1) Se ofvan pag. 26.
2) II. W. It. 3. pag. 1Ô5 och 166.
3) Die Vielen sind aber das Eine, was das Andere iste, jedes ist Eins,
oder auch E iis der Vielen; sie s>ind daher Eins und dasselbe. — — —
Die qualitative Bestimmtheit, weöche im Eins ihr An-urid-für-sich-Bestim m t-
sein erreicht vat, ist hiermit in die Bestimmtheit als aufgehobene überge-
gangen, d. i. in das Sein als Quantität, ü . W. B. 6. p. 192.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scyhegel/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free