Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - A. Missionsrörelsen i de evangeliska landen - England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 171 - -
större och större makt inom den anglikanska kyrkan, aflägsnade sig
däremot allt mer och mer från den evangeliska riktningen genom sin
katolska sakramentslära och, om möjligt, ännu mera genom sin
katolska uppfattning af prästämbetet, enligt hvilken kyrkans hela lif
anses bero af den rätta »apostoliska successionen» i serien af biskopar.
Newman och hans vänner gjorde verkligen också ett försök att
öfver-lista kyrkomissionssällskapet, hvars lösliga författning i och för sig
lätt kunde låta tillfällig majoritet tillskansa sig väldet. Men detta
af-värjdes på ett underbart sätt. Däremot förde traktarianerna, såsom
riktningen på den tiden benämndes, ordet i »Sällskapet för evangeliets
utbredande» och ledde dess styrelse allt mer och mer in på så
högkyrkliga banor, att det slutligen blifvit främmande för allt samarbete
med andra evangeliska missioner, ja, icke ens alltid hållit sig fritt
från att intränga på deras arbetsfält och bekämpa deras arbete.
Under denna tidrymd infaller också stiftandet af det första
kvinnomissions-sällskapet. Det var den amerikanske
missionären Abeel (se sid. 164), som vid ett besök i England 1834 först
berättade för missionsvännerna om de kinesiska och de indiska
kvinnornas lif och lefnadsförhållanden, som man hittills nästan alls icke
kände till. Då de manlige missionärerna alls icke kunde få tillträde
till dem, var ett kvinnligt missionsarbete af nöden, hvarför han
uppmanade dels ogifta kvinnor att draga ut för att hjälpa missionärernas
hustrur i det stora arbetet, dels troende kvinnor i hemlandet att sörja
för de förras underhåll. Han gaf därigenom impulsen till en
alldeles ny utveckling af missionsarbetet. Det första kvinnliga
missionssällskapet stiftades på samkyrklig grundval i England 1834, nämligen
»Sällskapet för främjande af kvinnlig uppfostran i östern». Ett
dylikt stiftades i Skottland 1837, och under nästa period tillkommo flera
andra (det första amerikanska 1861).*)
Innan vi lämna England, hafva vi ock att berätta om det första
sällskapet för Israelsmission. Om man än icke utan vidare vågar
påstå, att apostlatidens missionsregel: »först i Jerusalem», gifven af
Herren själf (Luk. 24: 47) och erkänd af Paulus (Rom. 1: ie), gäller
under nuvarande »hedningarnes tider», så är det dock säkert, att Guds
församling icke har lof att glömma det folk, som Herren själf icke vill
glömma, som därtill bor oss mycket närmare än hedningarne, och som
de kristna folken under tidernas lopp gjort så mycken orätt. Vi hafva
*) Nu finnas mer än 60 själfständiga kvinnomissions-sällskap, som underhålla öfver
1,500 kvinnor på missionsfältet — häri alltså icke inräknade alla de kvinnor, som utsändts
af andra sällskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
