Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - A. Missionsrörelsen i de evangeliska landen - Norden - Skottland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derstödt af en stor och kraftig andlig rörelse, blef den gemensamme
ledaren för alla den norska kyrkans missionsvänner och därför snart
växte upp till en ansedd ställning.
Skottland.
Innan vi återigen begifva oss ut på missionsfältet, hafva vi ännu
ett land att omtala, nämligen Skottland, där utvecklingen icke blott
går sin egen väg utan närmare anknytning till England, utan ock
öfver hufvud taget under denna tidsperiod uppnår en högre
ståndpunkt än i något annat evangeliskt land.
Den första mansåldern på 1800-talet betecknar i Skottlands
presbyterianska kyrka det evangeliska lifvets återuppvaknande. Samtidigt
härmed börjar missionsandan göra sig gällande, men ännu förmådde
det 1796 stiftade skotska missionssällskapet dock icke mycket.
Thomas Chalmers, den skotska kyrkans störste man på den tiden,
uppväckte genom sina kraftiga, själfulla ord lif och arbetslust inom kyrkan,
och själf gripen genom läsningen af Brainerds lefnadshistoria, började han
också verka för missionen. Hans predikan i Dundee 1812 om
missionärerna och bibeln såsom »de båda stora medlen till evangeliets
utbredande» gaf första stöten till den rörelse, som 1825 skänkte hans
vän d:r Inglis kraft att genomdrifva det beslutet, att kyrkans högsta
styrande rådsförsamling (»General assembly») tillsatte ett
missionsutskott och upptog missionen såsom en kyrkans angelägenhet. Inom
alla andra landskyrkor var det enskilda föreningar, som måste taga
ledningen af missionen om hand, och det måste ock så vara, enär
kyrkans officiella styrelse stod utan organiskt sammanhang med
församlingens lif. Den presbyterianska kyrkoförsamlingen banade
däremot väg för att det, som låg den väckta församlingen om hjärtat,
kunde upptagas såsom en egentlig kyrkoangelägenhet, något som
naturligtvis i och för sig är det högsta.
År 1829 erbjöd sig Alexander Duff att utgå till Indien. Med
hans öfverlägsna personlighet är hela den följande skotska missionens
utveckling nära sammanknuten. Hans anseende i hemlandet och snart
äfven hans verksamhet ute i Indien bidrogo kraftigt till att uppelda
missionskärleken i Skottland. År 1835 öfvertog kyrkan äfven det
äldre skotska missionssällskapets arbete i Bombay och fick nu stor
framgång, så att den skotska kyrkans mission i början på 1840-talet
räknade mer än 20 missionärer bland hedningar och judar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
