Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Söderhafsöarnas apostel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 202 - -
genom möten, föredrag och skrifter för missionens sak. Han utgaf
då sin berömda bok »Missionary Enterprises», som innehöll en stor
mängd geografiska, etnografiska, språkliga och naturhistoriska
upplysningar och väckte stort uppseende inom alla kretsar. Det lyckades
honom att samla penningar till inköp och utrustning af ett större
missionsskepp, »Cambden», och ombord på detta drog han 1838 ånyo
med sin hustru, sin son John, som gift sig i England, och 16 andra
missionärer till Söderhafvet. Han besökte med innerlig glädje de
gamla, kända ögrupperna och bosatte sig för längre tid på
Samoa-öarna, där han fann omkring 20,000 människor under kristlig
undervisning; men hans håg stod nu efter att bringa evangeliets budskap
ännu långt vidare ut till fjärran belägna öar, som ännu lågo försänkta
i dödens mörker. Framför allt kretsade hans tankar kring Nya
He-briderna, hvarifrån man visserligen fick höra afskräckande historier
om inbyggarnes vildhet, men som han i anden såg som
medelpunkten för evangeliets ljus i västra delen af Söderhafvet. Först i
november 1839 bröt han upp i sällskap med en engelsman Harris, som
kommit till Söderhafvet för sin hälsas skull, men därstädes kände sig
kallad att egna sitt lif åt missionen, tillika med tolf infödde lärare.
Hans afskedspredikan handlade om Apg. 20 : 36—38. Alla samoanerna
gräto, och hans hustru bönföll honom om att stanna, men intet kunde
hålla honom tillbaka.
Under vägen besöktes flera öar. På Tanna landsattes ett par
lärare. Den 20 november ankrade »Cambden» vid Eromanga, och
Williams och Harris rodde i land. En kanot, som de mötte på
vägen, var oemottaglig för allt vänligt tilltal. Språket (melanesiskan)
var dem äfvenledes alldeles obekant. Vid landstigningen visade sig
infödingarne mycket skygge, men återkommo dock med ett par
kokosnötter till Williams. Han utdelade en del klädesplagg bland dem,
och jämte Harris begaf han sig, omgifven af några gossar, för hvilka
han sökte göra sig förstådd, på väg inåt ön. Plötsligt hördes ett
stridstjut, en skara infödingar rusade fram med höjda stridsklubbor. Harris
blef nedhuggen, Williams uppnådde stranden, men stupade där.
Infödingarne omringade honom, krossade hans hufvud med sina
klubbor och stucko pilar i hans kropp, och innan båtmanskapet hunnit
komma fram, hade de släpat hans lik med sig. Matroserna fingo
blott se Söderhafvets böljor färgade röda af hans blod.
John Williams’ död väckte det största deltagande långt utöfver
den vidsträckta övärlden i Söderhafvet. »Cambden» seglade till
Sidney, hvarifrån England strax afsände ett krigsskepp för att fordra hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
