Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Samuel Marsden och Nya Zeeland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 215 - -
nätet och upprättade en högskola för utbildande af präster och
lärare.
Ytterligare förstärktes missionens krafter, därigenom att
»Sällskapet för evangeliets utbredande» och »Sällskapet till främjande af
kristlig kunskap» från England kraftigt ingrepo, liksom ock bland
andra det nordtyska missionssällskapet gjorde en god gärning, i
synnerhet under den utmärkte Riemenschneider. Men bittert fick man
erfara, hvilken verkan européernas vinningslystnad och en »kristlig»
stormakts politik utöfvar på missionen. Upprepade gånger
förorättades maorierna, så att deras traktatsenligt tillförsäkrade rättighet till
deras eget land kränktes. Biskopen och missionärerna uppträdde
oförtrutet till förmån för infödingarne och blefvo på grund häraf hatade
af nybyggarne. Guvernör Grey blygdes i sin hänsynslöshet icke för
att kasta skugga på missionärernas oegennytta i denna sak, så att H.
Williams till och med någon tid blef aflägsnad från kyrkomissionen.
Ofta grepo de förorättade maorierna till vapen, och med stor blygsel
fick man då blifva vittne till, att maorierna höllo gudstjänst i lägret,
icke lossade ett enda skott om söndagen och jordade med kristliga
ceremonier sina stupade fiender, under det att det kristna Englands
soldater åsidosatte hvarje hänsyn. Själfva koloniens högste domare skref
med eftertryck: »Om man konfiskerar infödingarnes jord, så måste
deras förtroende både för engelsmännen och desses religion blifva
rubbad. Vi vilja icke i deras ögon stå som ett folk af lögnare. . . .
Märker man vår osedlighet, kommer den kristna religionen att
öfvergifvas af flertalet af dem, som nu antaga densamma» — en sorglig
förutsägelse om hvad vi skola få bevittna under nästa tidsperiod.
Tillsvidare stannade det vid mindre utbrott, och missionsarbetet
gick framåt, trots alla hinder. Med öfverlägsen förmåga organiserade
Selwyn »den nyzeeländska kyrkan». Ja, äfven på den kringliggande
övärlden riktade han sina tankar. I hans fullmakt hade hans »stift»
genom ett misstag uppgifvits såsom beläget mellan 50° sydlig och
34" nordlig bredd. Det sistnämnda skulle också hafva varit sydlig
bredd, men Selwyn uppfattade saken som en fingervisning af Gud
och började därför (1847) den berömda melanesiska missionen,
om hvilken vi sedermera få höra närmare. På sitt eget lilla fartyg
företog han i det okända hafvet sju ofta faruppfyllda resor till
Me-lanesiens ögrupper norr och öster om den australiska kontinenten,
bland hvilka nästan ingen enda hittills blifvit besökt af någon
missionär, och fann där en närliggande, stor och härlig missionsuppgift
för Nya Zeelands kristne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
