Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Missionsarbetet i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 253 - -
säte, Benares med dess 1000 tempel. Men också hans lefnad blef
kort. Det ofantliga arbetet under söderns sol bröt hans hälsa, och
midt under en rastlös verksamhet på visitation i Madrastrakten fann
man honom död i badet i Trichinopoli den 2 apr. 1826.
Den närmast därpå följande, framstående biskopen var Daniel
Wilson (1832 — 58), en nitisk anhängare af den högkyrkliga
riktningen, en stark karaktär och dock en ödmjuk kristen, som på
mångahanda sätt fick känna tyngden af biskopsvärdighetens börda. Under
sin första ämbetstid var han biskop öfver hela Indien, till dess i
Afgudaprocession i Benares.
enlighet med beslutet 1833 Madras och Bombay blefvo själfständiga
biskopsdömen (den förste biskopen i Madras var den siste af de
berömde fem fältprästerna, D. Corrie). Under denna tid inlät Wilson
sig oförtöfvadt i en kamp mot den äldre missionspraktiken i
Tamul-landet, i det han kväfde och vid personlig visitation orubbligen
genomförde en fullständig brytning med kastväsendet. Men detta
vållade under långliga tider missionen stora svårigheter. Gentemot sina
vänner i kyrkomissionssällskapet och dess missionärer hade han möda
nog att skaffa biskopsämbetet tillbörligt erkännande, och å motsatt
håll beredde den ytterligt gående högkyrkliga rörelse, som vid denna
tid uppstod, honom många svårigheter. I världsligt afseende har han
hufvudsakliga äran af hvad som den tiden var ett stort verk, nämli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
