Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Martyrtiden på Madagaskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 275 - -
Den stora ön Madagaskar är belägen i Indiska oceanen, öster
om Afrikas fastland, hvarifrån den skiljes genom Mosambik-kanalen,
som på sitt smalaste ställe är omkr. 376 kilometer bred. Ön är
öfver 1,500 km. lång, 376 — 560 km. bred och har ungefär samma
ytinnehåll som Frankrike. Öns kuster äro blott föga inskurna af vikar
och ega därför ytterst få hamnplatser. Dess inre upptages af ett
betydande högland, till hvilket man kom på smala bergsstigar, enär
madagasserna icke kände till vägar och vagnar.
Befolkningen, kanske 5 mill. till antalet, är af blandad härkomst,
hufvudsakligen malajisk-polynesisk. Ehuru fördeladt i olika stammar
(bland hvilka sakalaverna och betsileoerna äro de talrikaste), talar
folket väsentligen blott ett enda språk. Madagasserna sakna icke en viss
grad af kultur, hafva anseende för att vara modige, trofaste, vänlige
och gästfrie, men äro på samma gång försjunkne i den gröfsta
fe-tischdyrkan och fördärfvade genom de värsta laster, såsom en
gränslös osedlighet och tjufaktighet. Vid 1800-talets början var
Madagaskar deladt i en hel mängd små konungariken. Men 1810 blef den
unge, framstående och äregirige Radama konung öfver hovaerna, en
mindre, men kraftfull folkstam (mera rent malajisk och ljusare till
hudfärgen än de andra) i Imerina i höglandet och besegrade flere
grannar. Just vid samma tid hade England från Frankrike eröfrat
den lilla ön Mauritius, öster om Madagaskar, och den engelske
guvernören, en ifrig motståndare af slafhandeln, ingick med Radama
underhandlingar, som voro denne lika välkomna såsom ett medel att
vinna öfverväldet öfver hela Madagaskar. Han förpliktade sig att
förbjuda och bekämpa den äfven på Madagaskar allmänt gängse
slafhandeln emot att i gengäld från England erhålla gevär, ammunition
och instruktörer för sin här. Och härigenom lyckades det honom
att under loppet af några få år underkufva alla de öfrige konungarne,
så att Madagaskar väsentligen blef ett enda rike med Imerinas
konungasäte, Antananarivo, såsom hufvudstad.
Så snart Madagaskars dörrar genom den nämnda
överenskommelsen (1817) börjat öppnas, var Londonmissionen redo. Den
hade allaredan länge haft tankar på Madagaskar (jfr sid. 158) och
1814 sändt en missionär till Mauritius (Le Brun). År 1818 ankommo
sålunda David Jones och Bevan med familj till hamnstaden
Tama-tave (på ostkusten), men genom obekantskap med förhållandena hade
de kommit på den osundaste tiden, och döden bortryckte dem alla
undantagandes Jones, som sjuk måste återvända till Mauritius. Först
1820 uppnådde han Antananarivo och rönte ett vänligt mottagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
