Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XV. Frälsningsarmén på den svenska landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén på den svenska landsbygden
mer än väl kunde giva stoff till en självständig bok. Här måste den
avfärdas på några sidor.
Malung är den äldsta av de nämnda kårerna, men Dala-Järna och
Äppelbo torde vara de mest kända. Flertalet av dem som hört talas
om dessa båda kårer, vilka äro belägna endast omkring tre mil från
varandra, torde ha ansett att de ifråga om sin andliga struktur varit
varandras spegelbilder. Så är dock icke fallet. Där har till och med
enligt författarens mening funnits grundväsentliga olikheter. Dessa
skulle kunna utgöra uppslaget till ett intressant studium för en
religionshistoriker men ha också sitt intresse för lekmannen. Skiljaktigheterna bero
icke på olikhet ifråga om folklynne. De torde i stället vara att söka i
olikartade religiösa påverkningar vid kårernas tillblivelse. I Äppelbo
kunde man i jublande salighet flytta undan bänkarna i lokalen och
marschera runt omkring under sång och handklappning, ja, man tog sig
t. o. m. en »hallelujasvängom». Men ingen av de gamla soldaterna kan
påminna sig fall av extatisk karaktär med själsfrånvaro och tungomål.
I Järna däremot var det vanligt att man föll i hänryckning med
profetiskt skådande och tungomålstal.
År 1883 satt dalkarlen och gårdfarihandlaren Nol-Karis-Erik
Larsson från Äppelbo på ett Frälsningsarméns söndagsförmiddagsmöte i
Ladugårdslandsteatern i Stockholm. Guds Ande talade mäktigt till
honom. Han hade tidigare varit frälst men var nu avfälling. Efter mötet
blev han sittande på en bänk vid Östermalms kyrka, satt där och grät.
När nästa möte på teatern började, var han där igen, och innan dagens
slut hade han återfunnit sin förlorade frälsning. Kort därefter reste
han till sundsvallstrakten, där han snart nog efter kårens i Sundsvall
öppnande blev soldat och sedermera sergeant i Tunadal.
Vid jultiden 1886 kom Nol-Karis-Erik till hembygden. Han bar då
den första frälsningsarméuniform som man sett i Västerdalarna. Här
mötte han nu en själsfrände i länsman Olof Stadig. Denne var en lagens
värdige och respektingivande representant vad det yttre beträffar, men
lian hade också ett pånyttfött och evangeliskt hjärta, som tvingade
honom att i dessa trakter — förnämligast i Äppelbo och västerut upp mot
Transtrand, varifrån han var kommen — predika frigörelse från
syndens fångenskap genom Jesus. Annandag jul höll länsmannen
sammankomst i Oppsa-Halvars hem. Nol-Karis-Erik var med. När länsmannen
slutat, uppmanade han Erik att vittna. Tårar tindrade i de närvarandes
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
