Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Kristendomen tränger in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sankt Botvid var »Södermanlands andre apostel».
Han skall ha varit bördig från Södertörn men kristnats i
England under en handelsfärd. Sedan verkade han i
hembygden som missionär men blev under sömnen halshuggen
av en slavisk träl, som han friköpt och ämnat sända som
Ordets förkunnare till hans egen hembygd. Martyrens broder
byggde till hans åminnelse en kyrka på sitt gods mellan
Stockholm och Södertälje. Den fick namnet Bot(vids)kyrka.
Dit överflyttade han också S:t Botvids kvarlevor.
Även som död bidrog den helige mannen till många
hedningars omvändelse i kraft av de underverk, som skedde vid
hans grav.
I Västmanland skall en tredje engelsk missionär, den
helige David, ha verkat. Om honom förtäljes, att
hans ögon på ålderdomen blevo svaga av hans många
sorgetårar över hedningarnes hårdhet mot de kristne. När han så
en dag skulle hänga upp sina handskar på en spik, tog han
miste och hängde dem på en solstråle; och sedan skedde var
dag det undret, att solstrålen bar den helige mannens
handskar. Men en dag hände det, att de föllo till marken. Alltså
måste han genom någon gärning ha gjort sig ovärdig Guds
nåd. Men genom vilken? I största själsångest genomgick
han vad han under dagen gjort och tänkt. Då påminde han
sig, att han gått förbi en åker och därvid trampat ned några
ax. Den helige mannen tillbragte nu natten i böner till
Herren, och när dagen bröt in, erhöll han bevis på att han fått
förlåtelse, ty se: solstrålen bar åter hans handskar!
Norrlands apostel var Sankt Stefan, som skall ha
kommit från Tyskland. Adam av Bremen kallar honom
Stenfi, vilket tytts som ett svenskt Stenfinn.
Sannolikt har missionären alltså varit en svensk yngling, som
vunnits för kristendomen och i Tyskland uppfostrats i den
nya tron, vars budbärare han blev i sitt hemland. Djärv
och kraftig som han var, bröt han överallt, där han
predikade, ned de gamla gudarnes altaren. Men detta uppväckte
folkets förbittring mot honom, så att han till sist blev
överfallen och stenad till döds i Ödmorden, gränsskogen mellan
Hälsingland och Gästrikland.
Endast långsamt trängde således den kristna tron fram
vårt land, och särskilt hård blev dess kamp med hedendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
